Årsberätteke, afgifven den 13 Jäni 1869, till Sällskapet för arbetareföreningars efrämjande, af dess ordförade. Med den stundom hos våriation anmärkta benägenhet att i vidriga skiten lika hastigt ifva allt förloradt som att i medgångens agar, öfverskatta de hoppulla förete Isen som då uppenbara sig, har under det förflutna årets ekonomiska betyck en stor del af vårt folk fattats af en misströstan och modålöshet, som måste på de högsta beklagas, icke blott derför att tusental af redliga och goda arbetare, hvilkas amar det gamla fäderneslandet väl kunnat bebjfva, deraf låtit sig förledas att för alltid lenna detsamma; utan äfven emedan det viar, hiäru föga svensken lärt sig att genom ett sorgfälligt begagnande af de krafter och tillgångar, som stå honom till buds, göra sig i någon mån oberoende af vexlande konjmkturer, Med glädje och tillfredsställelse imste emellertid erkännas, att, i motsats emå det omanliga kleninod, som förmår sa mången att för stnudens svårigheter slita de bam, om hittills fästat nonom vid hem och fosterjord, en frisk anda af mod, hopp och förtroende till egen kraft uppenbarat sig imm den del af den arbetande klassen, som lommit till insigt om och vetat tillgodogöra sig fördelarne af endrägtig samverkan. Ma kan icke förlora hoppet på fäderneslandet fråmtid och man måste fatta en stark förröstan till vårt fjerde stånds bestämmelse, (å man mer och mer, i alla delar af vårt land ser obemedlade arbetare sluta sig tillsammans, för att, på samma gång de bereda sigbetydande fördelar i ekonomiskt afseende, tillika ömsesidigt verka för hvarandras upfostran i sjelfstyrelse och medborgerlig and. Ja, då man ser dessa förr så föraktade arbetare, som kanske, under de äldre förhålindena, skulle, hvar för sig, hafva steg för seg sjunkit ned i proletariatets dy, nu genom örevingen med sina likar bereda sig och den kass de tillhöra en aktad platsi samhället samt tundom åt det senare förvärfva fördelar, som (ess bättre lottade medlemmar hittills saknat och åt dessa, t. ex. genom afskaffandet af keditens missbrukande för de dagliga belvfven, lemna föredömen af ordning och sjelbeherrskning, då torde väl ingen kunna förnika samverksamhetsidbens sanning eller betifla dess betydelse. Ur de rikhaltiga meddelandei, som kommit mig tillhanda rörande det svenska föreningsväsendets utbredning och uveckling under år 1868, skall, enligt den fir dessa årsberättelser antagna plan, jag hätlemna några kortare underrättelser. Såsom man väntat har Stockiolms Arbetareförening, sedan kännedomm om den goda anda, som lifvar denna förening och dess ledare, hunnit mera allmän: sprida sig bland hufvudstadens talrika arbtare, vunnit en betydlig tillökning i antalet ledamöter. Vid 1867 års slut endast 405, steg detta antal den 31 Dec. 1868 till 673 och uppgår för närvarande, enligt Föreningens den 9 dennes till Sällskapet inkomna berättelse, till öfver 1000. Sannolikt skulle medlemmirnes antal innan kort uppnå en vida högre siffia, om icke den alltför. inskränkta lokal, som Föreningen för närvarande disponerar; rästan faktiskt förbjöde denna senares utvidgning. Naturligtvis har i följd häraf en va:m längtan hos Föreningen uppstått att erhåla eget hus; och med oförtrutet nit har äfven föreningens styrelse för detta ändamål sökt verka, dels genom bildandet af en särskild Husköpsafdelning, som nu räknar 258 ledamöter och eger en behållning af 3500 rdr, samt dels genom andra inkomstmedel, bland annat genom anordnandet af offentliga förelrag. Från Maj månads början har en inom föreningen bildad Sjukoch Begrafningskasse, som då räknade 170 delegare, öppnat sin gagnrika verksamhet, och bemödande sig att med nyttan förbinda nöjet har föreningen, sedan dess ledamotsantal vunnit en så stark tillväxt, sett sig i tillfälle att bilda icke allenast tvenne sångkörer, (en manlig af 64 röster och n såväl qvinlig som manlig af 40 ledamöter), utan äfven. ett musikkapell — det enda af någon betydenhet, som, mig veterligen, finnes inom någor svensk arbetareförening. 4 dt ÄR ds nr ARN ov SN MANS SV någ I ER I AR RR DE RR RN RER RE