mycken lycka, Hans stämma är också briljant, men hela hans uppfattning af rollen ä; en tydlig imitation efter Faure. Denne utmärkte sångare har nyligen begraft sin mor så att han för närvarande icke uppträder Vi, svenskar, behöfva dock ej resa utrikes för att höra Faust gifvas. Den uppföres hos oss jemförligt med Europas bästa scener och en sådan Mephisto sor, hr Willman, har man, till vår heder, svart att uppleta. På Folies-dramatiques ges en parodie på Faust, kallad Le petit Faust, texten a! Cremieux och musiken af Herve, densamme, som komponerat Riddarne af runda bordetp Herve är tillika skådespelare och spelar sjelf Faust i sin komposition. Huruvida pjesen är lyckad som parodi, lemnar -jag derhän. Faust är här en gammal skelmästare och Margaretha ett sådant der oskuldsfullt naturbarn som den bekanta Anna-Stina i Offehbachs Riddar Blåskägg,. Det hela är anlagdt på att. visa lysande kostymer och vackra fruntimmersformer. Damerna försumma icke heller något i den vägen. Åtskilliga nummer i musiken äro dock af stor komisk effekt och skulle till och med utan claquen framlocka stormande bifall. Stycket har nu gifvits hvarenda afton i ett par månaders tid. Samme Herve har skrifvit en parodi på sin egen parodi. Det sättet kan man kalla originelt. Denna senare heter Faust passementier och gifves i den stora konsertfalongen Eldorado vid Boulevard de Strassorg. Theatre Francais spelar för fulla hus Octave Feuillets nya dram: Julie,. Handlingen är ganska enkel, men högst spännande ändå. En gift man negligerar sin hustru och tillbringar sitt lif utomhus. Hustrun lider tyst, men fattar så småningom böjelse för en af sin mans vänner, som mycket vistas i huset. Det gifta paret har en dotter, som älskar samme unge man. Modren upptäcker detta och hennes själslidande tilltager. Slutligen får den äkta mannen klart för sig huru det står till i hans hem. En scen upps står mellan makarne, hvilken slutar med att hustrun nedfaller — död, hvarpå ridån sänkes. Det är tydligen författarens mening att visa, hvilka olyckor kunna uppstå af det familjeupplösande lif, som många af vår tids äkta män föra. Spegeln är isanning hemsk ; men för en sådan skådespelerska som mademoiselle Favart en triumf från början till slut. Att under tre långa akter framställa er oupphörlig strid mellan hustruns och modrens pligter och älskarionans kärlek; en själsamp, som småningom närmar sig döden, är ett dramatiskt problem, hvilket ovilkorligen kräfver ett fulländadt artistskap, för att kunna lösas utan att åstadkomma ett pinsamt intryck hos publiken, Mad. Favart är i hvarje steg, hvarje geste, hvarje min, hvarje blick, ja, hvarje andedrag den sanna konstnärinnan. Man får då icke undra på att hop under åskor af applåder inropas — efter döden. Varietös håller alltjemnt på med Thblomma, som redan tycks Vara vissnad i Stockholm. Aktörerna, isynnerhet monsieur Gourdon som Tien-Tien, äro mera djur än menniskor; men parisarne skratta, så att magarne hoppa, och det är alit hvad man begär, Gamla Vaudevilleteatern har just i denna vecka, till följd af hr Hausmanns försköningslusta, utspelat sin roll och jemnats med jorden. Den nya går på med Så kallade hedersmän. På Teatre de Cluny ger man en ny pjes: Le Juif polonais,, dram i tre akter, som jag ännu ej haft tillfälle att se, men som Iccs! kar mycket folk och prisas ofantligt hå kri-! tiken. Om söndag afslutar Porte-saint-Martinteatern sin sejour. Victorien Sardous Patrie går då för 101:sta gången, efter att hafva åt såväl författare som artister inbringat både guld och lagrar. På Palais-Royalteatern, som eljest gjort sig känd för en ganska god repertoire, har man upptagit ett slags parodi på Patrie, kallad Poterien, åsyftande att förlöjliga det högre dramat och isynnverhet den nya sida, som Sardou nu tycks ha inslagit på sin författarebana, Poterie är dock allt utom qvick. Sujetterna utföra med afsigt sina roller med det bekanta Kasperlemaneret; men, i mitt tycke, utveckla de verkliga träfigurerna i t. ex. Teatre Robino uti Champs-Elysstes längt mera humor, En ganska egen process har i dessa dagar uppstått mellan ett par författarefirmor. Hrr Lyden och Armand Roux hafva för bFolies-Marizny sammanskrifvit en operett med namnet Quarante de besigne. Nu uppträda hrr Paul Hewison och Alexander Flan med påståendet, att de redan för ett år sedan tänkt skrifva en operett med samma namn och hvilket då äfven omtalades af tidningarne, samt att titeln följaktligen är stulen, hvarföre de äfven fordra skadeersättning. Detta påminner mig om huru vanligt det är i Sverge, att hrr teaterdirektörer i landsorten. på helt olika öfversättningar tillegna sig, titlar från pjeser, som vunnit en viss framång i Stockholm. Nestroys Lumpacivagaundus, t. ex. gifves uti landsorten i fyra olika bearbetningar, alla med samma namn som Södra teatern begagnar: Andersson, Pettersson och Lundström,. Tänk om Södra teaterns författare skulle uppträda och anklaga så många af sina kolleger för stöld! Det vore oerhördt! Vår landsmaninna fru Palm har haft otur på senare tiden i Paris. Hon sjunger nu, under namnet Palma, bland åtskilliga underordnade artister i en konsertsal på rue Richer, kallad Folies Bergöre. N Men nog nu med teaternotiser för i dag! I Paris kan man fylla en hel tidning med sådana, utan att trötta allmänheten. Så icke i Stockholm.