amt ETT BUDSKAP FRÅN SJÖN.) Novell af Dickens och Collins. Öfoers. från engelskan. hur landet låg, och jag gjorde det, och lemnade min rapport till kaptenen, som strax gick ned och sade att han skulle se på sina Tastruktioner och på kortet. När han kom upp, ändrade han kursen litet, men hura mins jag ej. Nå, det betyder ingenting, Hvad jag minns, är att det var mörkt innan vi kommo landet nära, Vi kryssade fram och åter utmed kusten och slutligen fick briggen drifva, medan vi lodade på fyra, fem eller sex famnars djup. Vi undrade alla hvarföre kaptenen inte ankrade, men han sade nej, han måste först visa en lykta på masttopper och sedan vänta på en dylik signal från Ia A. Vi väntade, men intet ljus syntes. Det var s,jernklart och lugat. Den lilla vind som var, kon: I kårar från land. Jag tror nog att vi väntade nära en timme, innan något syntes till, och då, r stället för ett ljas på stranden, sågo vi en båt, rov af två personer, närma sig OSS. Vi ropade dem an och de svarade: Vänner! och ropade fartygets namn tillbaka till oss, De kommo ombord. Dea ene var en irländare och den andre en kaffebrun infödd lots, som pladdrade litet engelska. Irländaren lemnade ett bref till kaptenen, som visade det för mig. Det innehöll att denna sida af kusten inte var säker, emedan några af fiendens (d. v. s. den gamla styrelsens) spioner, dagen förut blifvit tagna och skjuta i grannskapet. Vi kunde lita på lotsen, och han hade sina instruktioner att föra oss till en annan del af kusten. Brefvet var undertecknadt af rätter man, hvarföre vi läto irländaren ensam återvända och lemnade loten b-fälet öfver fartyget. Han höll ut från land hela dagen, ty haus instruktioner skulie ionehålla att vi borde undvika landet om da) Se A, B, nr 122—126, 129 och 130, Jag blef skickad upp i masten för att se