uppmätt gifveå vigt, Stätionspersonalen har ingenting annat att göra än besörja vexlingen för de ordinarie tågen, tillse lastningen och för stationsföreståndaren angifva vagnantalet. Den senare tjenstemannen kan i en handvändning beräkna vigt och fraktkostnad för hela tåget, hvars expedierande således icke förorsakar stationen synnerligt besvär. Angående dessa -omständigheter säger författaren icke ett ord. -Att de likväl äro sådana, derom är insändaren fullkomligt öfvertygad. Hvad den anspråkslösa bostaden beträffar, får det tillskrifvas, att i allmänhet i utlandet man i den vägen icke har så stora anspråk på beqvämlighet som hos oss, Vidare talar författaren om användande af officerare som tjenstemän vid statens jernvägstrafik. Insändaren har sig icke bekant, hvad officerarne förbrutit sig mot författaren, men dennes animositet vid behandlingen af ämnet liknar alltför mycket personlig hätskhet mot militären. Insändaren tror nemligen icke att författaren kan vara så okunnig om våra svenska jernvägsförhållanden, som han visar sig vara, sannolikt blott för att få tillfälle att öfver de förhatliga officerarne tömma sin vredes skålar. Å Sålunda pdf han att ifrågavarande ofcerare stundom kunna vara kommenderade uti tjenstgöring på annan ort i hela månader eller andra permitterade en längre tid i enskilda angelägenheter, naturligtvis alltid med. biträden att sköta tjensten, hvilken går lika bra antingen dessa herrar äro frånvarande eller pärvarande. Denna uppgift blir vilseledande genom sin ofullständighet, ty författaren bör veta, då han för öfrigt vill synas hafva reda på en mängd jernvägsförhållanden, att ofvannämnda kommenderingar icke förekomma oftare än hvart tredje, högst hvartannät år och att de då räcka högst två månader; han bör veta att den rg aflöning vid sådana tillfällen i de festa fall indrages, samtatt genom de just vid mötestidens början öppnade vattenkommunikationerna jernvägstrafiken då aftager och lemnar tillfälle åt andra tjenstemän att vikariera för de permitterade. Det är sålunda klart, att användande af i tjenst varande militärer, långt ifrån att förorsaka något ökande af jernvägens utgiftsstat, i stället ger anledning till besparing, enär jernväfö andra tjenstemän under sina permissionstider ör det mesta åtnjuta aflöning. Af författarens yttrande om biträdena, som förrätta tjensten, ser man att hans mening är att de militära stationsinspektorerna göra ingenting, annars hade han naturligtvis på samma gång upplyst, att ingen stationsinspektor, oafsedt den större eller mindre trafiken, kan vara utan biträde af det enkla skäl, att han ej kan vara mer än på ett ställe å gången. Det kan äfven vara likgiltigt om desse herrar äro frånvarande eller närvarande, såframt nemligen tillgång finnes å lika dugliga vikarier. Då trafikstyrelsen likväl af brist på sådana ansett sig tvungen att neka en del sådana stationsföreståndare tjenstledighet, ser det ut som författaren äfven härutinnan skulle misstagit sig och det torde föröfrigt aldrig kunna blifva likgiltigt, om vid liniestationer, der personalen vanligen blott består af stationsinspektor och en stationskarl, endera af dessa är borta utan att af annan ersättas. Författarens åsigt om lämpligaste stationspersonal måste förekomma hvar och en, som aldrig så litet ger sig tid att tänka deröfver, högst originel. Han anser nemligen att om alla stationsinspektorssamt en hel hop andra dylika platser besattes med dugliga konduktörer och lokomotivförare efter 6 å 10 års tjenst finge man dessa poster till statens och allmänhetens gagn besatta med folk, som bättre än andra voro kunniga i den aktiva tjensten och ansåge sin nya plats som en verklig befordran. Huru det kunde vara förenligt med statens och allmänhetens RR att få stationsinspektorsoch andra dylika platser, besatta med en del af jernvägens even hvars verksamhet icke har en tillstymmelse till likhet med stationspersonalens, mäktar insändaren ä fatta, utan tycker tvertom att hvem som helst bör finna att konduktörer och lokomotivförare hvarken i den aktiva tjensten eller expeditionsgöromål kunna vara så dugliga, som de personer, hvilka uteslutande sysselsatt sig med stationstjensten. Af denna senare åsigt synes äfven trafikstyrelsen hafva varit, när den vid en del mindre stationer tillsatt som stationsförmän just sådana personer ur stationsbetjeningsklassen, hvilka visat sig ega färdighet och pålitlighet äfven i expeditionsgöromål. Långt ifrån att med författaren tro att ganska få af vid jernvägen anställda officerare skulle ause förenligt med sin värdighet att sjelf lägga hand vid arbetet på stationen, får insändaren förklara, det han icke tror det finnes någon, som icke, om så behöfs, är färdig att biträda vid hvilket som helst af stationspersonalens göromål och får han, som sjelf tillhörande denna af författarens ovilja (för att begagna ett lindrigt uttryck) nedsatta tjenstemannaklass, upplysa, att det ej finnes något af vid stationen förekommandearbeten, han ej personligen handlagt, undantagande påpassning vid vexlarna, men är beredd att när som helst förrätta äfven denna. tjenst om trafikstyrelsen skulle finna Tympligt att i stället låta biträdet (stationskarlen) sköta expeditionen och taga emot tåg. Om författaren hade så mycken kännedom om våra jernvägar, som han vill låta påskina, borde han äfven veta att stationsinspektorernas verksamhet icke inskränker sig till att pryda platformen. För att visa oriktigheten af denna författarens uppfattning torde vara bäst att i korthet framställa stationsinspektorens göromål vid en af våra vanliga liniestationer (d.-v. s. sådana som likväl icke hafva tågmöten eller snälltåg, hvarvid jag ånyo torde få fästa uppmärksamheten på, att hans enda biträde vanligen är en stationskarl. Stationsinspektoren har biljettförsäljningen, bagage-, gods-, ilgodsoch postexpedition. För hvarje tåg skall han hafva listor utskrifna å afgående gods och ilgods, samt samma listor afskrifna i stationensjournaler. Derest lik, åkdon, hästar, bundar eller boskap. skola medfölja tåget, ttskrifver han listor om biljetter för dessa och medföljande vårdare (alla biljetter i dubbla exemplar, hvaraf ett stannar vid stationen). Han skall hafva posten i ordning med åtföljande förteekning (som äfven bokföres) öfver afgående rekommenderade, registrerade eller fribref. Han skall hafva inspekterat de vexlar tåget passerar. Han skall, om, sedan karlen gått till vexeln, passagerare inlemna bagage eller ilgods, äfven förrätta karlens tjenst och mottaga, pollettera, bokföra och om så behöfs utbära dessa effekter. Sedan tåget inkommit, skall han, efter att ha stoppat detsamma, mottaga, öfverräkna och qvittera ankommande vagnar, pressenningar. famnmått, gods, ilgeds och bagage. Han skall å vederbörande förteckningar till kolli-antal, natur och destinationsort införa den afgående trafiken, samt så framt ej postiljon medföljer tåget sjelf , utbära och i sina respektive lådor sortera afgående på hvarefter han, efter att från tågföraren hafva mottagit rapport, att allt är klart, ger signal till tågets afgång. Stationsinspektoren har dessutom telegrafpåpassningen och all förekommande expedition och bokföring, såväl jernvägens som postens, härvid dock biträdd af stationskarlen, om dennes kunskaper sådant medgifva. För hvarje dag skall all stationens uppTA mald antnan onh tronna mänman. nå slan ala ll