fsksort inginge och övärstannade blott några da gar, hvarefter des helt och hållet för den åter stående tiden ur året försvunne. mma At dylik fiskvatten skulle derför helt och hållet beröfvas en inkotast, som de förut egt. Att göra någor skilnad mellan bestämmelserna för fiske inom der ytire eller inre skärgården ansåg man olämp ligt, enär det alltid skulle blifva förenadt med stora, om ej oöfvervinneliga svårigheter att upp: draga någon bestämd gräns. Denna mening förfäktades af frih, A. och J. Cederström, hr Carlsson på Björnholma och i viss mån äfven af gref: varne Ugglas och Wirsen, af hvilka dock de begge sistnämnde talarne ;framhöllo nödvän igheten att stäfja fiskutödandet och skydda den Vigtiga fiskerinäringen. Grefve Wirsen ansåg också, att inga skäl funnos derför, att ej strömmingsfisket inom den inre skärgården skulle underkastas en kontroll, som rättade det nuvarande missförhållandet. Denne talare äfvensom hr Palm önskade derför inskräpkning i rättigheten att draga vinternot under isen, Hr Widegren anmärkte, att, om man under lektiden tilläte strömmingsfiske med not, man då på samma gång annullerade det stadgandet, som under denna tid förbjöde fiskning af fjällfisk. Han fäste tillika uppmärksamheten på, att meningen ej bom att helt och hållet förbjuda fiske under lekiden. Vid framställd proposition blef också 3 förkastad i afseende på strömmingsäsket. kinahanda beslut fattades äfven efter en längre och lifligare diskussion angående den få edragna Punktens tillämpning vid fiskning af fjä . Till detta resultat bidrogo isynnerhet frih. A. och J. Cederström, som utom te redan nämnda skälen äfven anförde, att det påståendet, att fisken under de senare årtiondena förminskats ej hölle streck, enär det af anteckningar från föregående tider visade sie att fisket ej varit ymnigare då än nu. Man kunde genom helt andra medel än lagförbud, som voro svåra att kontrollera, reglera förhållandet, t. ex. genom spridning af upplysande skrifter m. m. Fiskarne8naturalhistoria vore för öfrigt ej så bestämd, att man derpå kunde grunda några begtämda lagar. Olämpligt vere dessutom att stadga samma bestämmelser för hela länet, enär aborren på det ena stället lekte den 24 April och på det andra samma dag i Juni månad. Hr Widegren bemötte dessa anmärkningar dermed, att förslaget endast åsyftade sådana åtgärder, som andra länder med synnerlig framgång vidtagit för att skydda fisket. Han erinrade också om en goda verkan den nya jagtstadgan utöfvat på fågeljagten samt anmärkte, att likheten i fåglarnes och fiskarnes lefnadssätt berättigade till samsee förhoppningar i anledning af en bättre fiskeristadga. Sedan vidare, efter en längre öfverläggning, de föreslagna förändringarne i bestämmelserna om maskornas storlek i fisknotar blifvit afslagna samt de nu gällande bibehållna, afslogos utan diskussion förslagets återstående punkter, med undantantag af den 10:de, uti hvilken uttryckes en önskan, att iskeriidkare måtte pp fiskarnes vanliga lekplatser 1tsätta granruskor, hvilken punkt på ordförandens framställning godkändes. Likaledes beslöto ombuden att uppdraga åt konungens befallningshafrande att utse tillsyningsmän öfver fiskeristadgans fterlefnad. Landshöfdingen Stråle beklagade slutligen, att sammanträdet, som afslutades först klockan något fver 3, ej ledt till bättre resultat, men uttryckte illika den förhoppning, att dess verksamhet j vait helt och hållet förspilld. m—————