es Måndagens aftonsammantri Andra kammaron. Fattigvårdslagstifininger. es behandlingen af I detta sammanträde bör 11:e punkten iitt. D om fatt dsstyrelse, deri utskottet, utöfver Första kammarens beslut, f slagit att öfver kommunalstämmas beslut, hv nom sökt understöd blifvit vägradt, må kl föras, derest ej visas kan att beslutet ej i rJning tillkommit. I Ribbing e laga den väsentliga förändring mot nu gå vårdsstadga, som förefannes i detta genom de i andra punkten angifna p ej af församlingen erhålla understöd, betagna all rätt att 3 a klagomål hos annan myndighet. Särdeles i städerna ansåg tal. detta blifva skadligt, emedan han fö ilde sig att understödet der oftast skulle blifva beroende af om den hjelpsökaade hade någon god vän eller gynnare inom stadsfullmäktige eller allmänna rådstugen, ty i motsatt fall skulle han blifva utan hjelp, då han ej exde rätt att anföra kiagan bos högre myndighet. På grund häraf yrkade tol. den ändring, att 22 1,2 och 5 mom. af nu gällande i nsående fattigvården i riket skulie fortfarande förblifva gällande, och derigenom för den hjelpsökande väg lemnas öppen att Idaga hos k. befallningshafvande, ler anföra besvär hos K Id i Anders Eriesso gifva den hjelpsökande att bi r myndighet. derest sådant i kommunalstä ler vederbörande stadsmyndighet med en röstöfvervigt af två tredjedelar af alla de afgifva rö sterna beslötes. Äfven hr Ridderstad motsatte sig förslaget och yrkade en skild motiverad lydelse. Hr W. Nilson ansig sen föreliggande punkten såsom ett korollarium till den redan bifallna andra punkten under litt. A. och trodde för sin del ej att man i detta fall borde hysa några farhågor, ty när det vore beroende Ä kommunens fria vilja att lemna understöd, unde, enligt talarens förmenande, af I. be ningshafvande ej mera åtgöras. Hr Kjellman önskade att andra momentet skulle utgå och beslutet sålunda blifva lika med Första kammarens. Er Dalun hyste äfven betänkligheter mot det föseliggande momentet och menade att om detsamma antoges, så följde man ej den erkändt goda regeln, att vara sträng i sak, men mild i sjelfva sättet. Tal. trodde ej att man kunde förlita sig på att kommunalstämmorna hade, såsom en föregående talare yttrat, hjertat på rätta stället. Hr Rosenberg skulie gerna ba lomnat bifall till momentet, om han kunde hoppas att alla kommunalmyndigheter voro sådana de horde vara, men så vore icke förhållandet, åtminstone ade icke tal. förlita sig derpå, och ansåg derföre klokast att förena sig i det af hr Ola Jönsson gjorda yrkande. Hr Jonas Andersson gillade punkten på åen grund, att han ej trodde att k. efallningsbafvande kunde bättre känna de hjelpsökandes verkliga behof än kommunalmyndigheterna, Hr Peter Andersson, sjelf medlem af utskottet, tillkånnagaf att äfven inom ut ikottet väl uttalat: betänkligheter mot detta tillägg, men man hade Jikväl slutligen blifvit ense derom, att ingen kan bättre känna de fattige än kommunerna, hviik de tillhöra, och den öfvertygelsen bör man väl ock ha, menade tal., att kommunen skall afbjelpa det verkliga behofvet. Den andra punkten faan talaren sålunda icke innebära den våda, att man borde afslå densamma Hr Uhr yrkade bifall till momentet, ty, sade talaren, det låter visserligen ört och rörande att lemna den hjelpsökande utväg till klagomål hos k. befallvinogshafvande, men följden häraf blefve likväl att k. befallningshafvande, som ej kunna känna förhållandena, ytterst finge taga rättelse af hvad kommunalmyndigheternas infordrade skrifvelser i ämnet innehöllo. Hr Magnell vågade ej vädja till ivivillighetens princip, utan förklarade sig joståma f det af hr Ola Jöusson gjorda yrkande. Hr John triessom yrkade bifall till momentet, emejan han ausåge att om rätt till klagan bos k. beflningshafvande medgåfves dem som begära unerstöd, vore dotta detsamma som att upphäfva å 5 et beslut, som redali fattats ende 1 och 2 punkten. Tull tvdar i do Ar a oll okualla Jann af att klagomål anfördes hos k, befal ingshafvande blifva, Ktt kommunerna ålades betala. Arr Sven Nilsson och Sven Hanson uttalade sig äfven för bifall. Hr Printzensköld hade väl hört att hos mänga talade känslan j afseende på understöd för de fattige, men trodde att det ock vore angeläget att det praktiska förståndet dervid finge råda, ty erfarenheten säger oss att vi mindre få tänka på att skydda den fattige mot kommunen, än att kydda kommunen emot den fattiges anspråk, Tal ville af denna orsak bifalla den ifrågavarande py: ten. Hr Svanberg ansig att den a väl komme att beaktas af kommyk. befall. befallningshafvande och trodda 1 ökande Ringsbafvaudes svar i fråga Omsterstöd rå jemVore väl kändt, nemligen attjar, och något annas nä dT en mån behofi Tal. yrkade I NL ville 3 20 heller K SE e bitall. 2 bifall, på gruod voi, Wskoctsförslagei I a em fe madet neg ansåg den; svundsatsetska klok, ty at en en-). gr a klok, ty Je ngshafvande et alt döma js ken iroddgj, Dn i Ode I såväl Soten. Den menskiisa kärl efter packet stor hos det 130 folket, så tal. va r ye i fred för obehöriga iver on vida nan hade sålunda intet att befara ar aej ar, revarande punkten, h opinio gargön fore de puakten, helst opin Ze 3 lelze behot ej He oc verka. Hre Modi Cumllus uta Må ana Db. fall. sec a Os aan här b bifölls punkten, hvaremot hr Ola d n