NYA TAPLOR I GAMLA RAMAR). Originalstycken af Thora B. Den förskräckliga paviljongen? upprepade herr Carmouche. Hvad vet ni om paviljongen, min fru?... Hvarför är den förskräcklig?... Jag anhåller om svar på mina frågor, min fru?, Narcisse Hyacinthe Carmouche försökte antaga en imponerande hållning och draperade sig stolt i sin gamla, slitna nattröck, men kunde dock icke dölja den oro, hvaraf han beherrskades. Ack, min herre, jag hörde ett buller, svarade fru Carmouche, sedan hon hunnit något lugna sig, ett buller, som.. Som?... Hvad för som, min fru? skrek herr Carmouche under ständigt närande ängslan i uttrycket. Anatole skulle hafva funnit scenen högst komisk, om han icke förvånat sig öfver den stora oro, herr Carmouche visade, och denna oro gifvit honom anledning att börja fatta besynnerliga misstankar. Han tyckte att herr Carmouche hade ett mycket ängsligare uttryck i sitt anlete och i sin röst, än den stackars uppskrämda qvinnan, hvilken Anatole ännu icke funnit tillfälle att placera på ett mera passande ställe än i sina armar. Jag hörde ett buller, som hade man skramlat med stora nycklar, gnisslat med rostiga lås och gångjern, och Gud vet om det icke också. lät. som rasslandet af tunga kedjor... Alldeles ja, ropade herr Öarmouche och ) Se A. B. nr 76, 77, 79, 80, 83, 84 och 89.