Till frågan om förenklad rättskrifoing Då förslag nyligen bragts å bane sam förberedande åtgärder redan vidtagits att åstadkomma en förenkling och förbättring de skandinaviska ländernas ortografi, med särskildt syfte att så mycket som möjligt till hvarandra närma de nordiska språken iyttre skepnad, torde det icke sakna sitt intresse att erfara, att Skandinavien icke är ensamt om ett dylikt sträfvande att införa ett mer rationelt och konseqvent stafningssätt. Vi vilja derföre här efter danska tidningen Fadrelandet meddela några upplysningar om i denna riktning väckta förslag i några andra europeiska länder. Att den stora danska språkgranskaren Rask redan för 40 år sedan började uppträda i denna riktning, och att hans grundsatser långsamt ha arbetat sig fram och vunnit större eller mindre bifall och tillämpning hos vetenskapsmän och författare, torde icke vara obekant äfven i Sverge. Mindre kändt är det deremot säkerligen, att man i den flamländska litteratären på de sista åren gjort försök att införa en förståndigt uttänkt och följdriktigt uppställd rättskrifning, dock tillika med det bestämda syftemålet att närma sig det närbeslägtade hölländskå språket så mycket som möjligt. Derföre har man också i en hufvudpunkt upptagit den holländska vokalfördubblingen för att uttrycka förlängniovg i stället för det förut brukliga understödande e, således Vlaamen i stället för Vlaemen. I Tyskland har också förnyade gånger både före och efter Rasks tid dylika försök gjorts att öfvergifva det tunga och konstlade stafningssättet. Såsom fortsättniog af dessa anlopp har nyligen dr Rog. Ahuus utgifvit en flygskrift, som föreslår mycket genomgripande förändringar. Skriften omnämnes i veckotidningen Das Ausland, och det erkännes der, att den nu favoriserade rättskrifniogen är en falsk skrifning, att den icke är någontiog gammalt, utan blott nåonting gammaldags; att man ännu i det I6:de århundradet stafvade bättre än nu för tiden, och att det tanklösa ofoget med det nuvarande skrifsättet uppstod under Tysklands mörkaste fider,. Men ju mera de germanistiska granskningarna vinna gynnare och en större läsekrets, desto mera skall tillika med behofvet äfven vakna enighet om att inskränka detta oldtfarsförråd af 27 bokstäfver, bland dem ett halft dussin med dub