röstberättigades sida, en representation, sol inakt och verksamhet svarade mot de käl lor, ur hvilka den utgått. Hela systemet fö lärarnes tillsättande var icke heller det rätta man borde icke föreslå någon stat; ty de var af största vigt, alt lärarne tillsättas me lämplig ppsägning, så att de kunde afske. das utan lag och dom. Slutligen trodde han alt den sista paragrafen 1 skollagen skull medföra, att icke den önskliga ekonomier skulle bli använd i afseende på skolväsendet då det var. öfyerlåtet åt Konungen att be Stämma, hör den nya ordningen skulle träde I kratt för hvarje särskild skola. Man skulle då, fruktade han, bibehålla de högre skolorna i samma omfång som hittills, hvaremot hans mening var, att man borde gå den vägen att inskränka de offentliga skolorna och befrämja upprättandet af privata skolor med så betryggande garantier som möjligt. Man skall af dessa yttranden kunna se, hvad det är, som de; hvilka äro missnöjda med förslaget, väsentligen sakiia. Den sida st eaketl, söm isynnerhet kan förutsättas skola lägga hinder i vägen för förslagets definitiva godkännande, är dess mera allmänna medborgliga, nemligen att man, såsom nyss nämndes, saknar den representation och det inflytande på skolans anselägenheter af de röstberättigade, söm Öönskligt kunde vara. I ett sådant deltagande från de röstberättigades sida ser man nemligen en garanti emot, att hela skolväsendet skulle förfalla till den rent professionsmessigt-pedagogiska ensidighet, som man emellanåt tror sig spåra, Öch som i längden knappt kan undvikas, när det blott är eakkunskapen, som har iied dessa angelägenheter att skaffa. Detta i förening med sjelfva sakens stora omfång och svårighet — för att icke tala om den skarpa meningsskiljaktighet, som råder om dess allra väsentligaste punkter — gör utsigterna, att förslaget denna gång skall lyckligt genomgå båda storthingsatdelhingarnes förnyade behandling, temligen ringa. Bedan denna fråga var äfgjord; öfvergick storthinget till behandliugen al några budgetfrenden, bland hyiika Jag särskildt vill nämna det äskade anslaget till skollärareseminarier : ergen och Kristiania. Ett dylikt förslag var framlagdt för det förra storthinget, men bief då icke bifallet af stortlinget, livarpå let getom enskilda bemödariden lyckades att istadkomma ett profsemitarlum här i Kristiania, beräknadt på att gönöri en två-ärig inde tgskurs utbilda lärarinnor egentiijen för folkskolan. Denna kurs afslutas emelivrtid just i dessa dagar, och det var ngen ntsigt till att försöket skille kutina ortsättas vidare, så framt icke staten upprädde hjelpande, hvarföre en begäran om vidrag af stalsmedel åter ställdes till det nu visamlade storthinget. Denna begäran blef ikväl afslageny hufvudsakligen at det skäl, tt det här icke var fråga om att förbättra vinnans ställning i allmänhet -ty det var ågot. som alla ville vara med om — utan lott om åtgärder, åsyftande att förskaffa olkskolan de erforderliga lärarekrafterna, och etraktadt från denna synpunkt, fann man hslaget onödigt: — För att einellertid göra itt till alt underlätta tillträdet för qvinnor ill de lärareplatser, som egnade sig för dem, eslöts det att ställa en summa af 600 spd igen till regeringens förfogande till utgifter att utbilda blifvande lärarionor i praksk undervisning vid folkskolan samt hålia xamina med sådana lärarinnor.