Det bemödande, som af insändaren uti se nare delen af dess artikel göres, för at söka visa att de afsutna rusthållarnes vins på rustningen reducerar sig till en obetyd lighet, förefaller något egendomlig vid sida af den ifver, hvarmed han i förra delen a berörda artikel söker bevisa deras rätt at under alla förhållanden förblifva i åtnjutand af sina rustningsoch augmentsräntor sam den hetta hvarmed han förklarar att den itrö satta åtgärden att till statsverket indrag räntorna och låta rustningen upphöra skull för de fleste rusthållare vara ruiuerande Eit af de tu: antingen är vinsten stor eller är den det icke. — Men är der det icke, hvarföre då motsätta sig rustnin. gens upphörande? hvarföre då icke hellr rotera, synnerligast då man tror sig kunne styrka att soldatunderhållet som nu ålig. ger — rusthållshemmanet — ensamt dervic borde komma att fördelas på flera hemman? Motståndet saknar i sådant fall al grund, allt motiv. Men ett motstånd utar en bakomliggande tanke såsom anledning til detsamma kunna vi icke fatta. Vi tro också fortfarande att en sådan här finnes och att denna är den vinst rusthållarne vid de af. sutna rusthållsregementena erhålla på statens dem tillslagna räntor, genom att i stället för den dem rättsligt åliggande kavaller rustvingens utgörande få erlägga en jemförelsevis obetydlig vakansafoift; och vi skoln i det följan :e söka visa, att de uppgifter härom krigsministern i sitt memorial lemnat äro follkomligt öfverensstämmande med sanningen; men att man åter i fråga om de resonnement och de kalkyler, förmedelst hvilka den värde insändaren nu söker deducera sig till att denna vinst är ganska obetydlig, torde, kunna våga det påstående att desamma, icke äro grundade på sakförhållanden men snarare möjligen skulie kunna karakteriseras såsom fullkomligt gripna ur luften. Vi taga oss då friheten att först vända oss emot den af insändaren i slutet af artikeln uppgifna omständighet, att räntorna icke allenast äro anslagna till ersättning för hästens och sadelmunderingens underhåll, utan äfven att räntorna utgöra ersättvin för det öfverskjutande onus i afseende P underhållet af karlen, som drabbar rusthåljarne i jemförelse med rothållaren. — Om detta är sannt, så innefattar det åtminstone blott en half sanning, ty insändaren har tydligen icke afvetat eller åtminstone icke låtsat veta af att vid rusthållsindelningen, just med anledning häraf, hufvudsakligt afseende fi stades på hemmanens storlek och godhet, så att företrädesvis de bästa hemmanen utto gos till rusthåll, hvarföre ännu i dag al männbligen ett mantal rusthåll har högre taxeringsvärde än ett mantal roterad jord. Härtill torde böra läggas den anmärkning, att det alldeles icke är blott för hästens och sadelmunderingens underhåll,, som räntorna utgöra ersättning, utan att deri också ingår kostnaden för beklädnad, remtyg och beväpning, hvilket allt vid det roterade infanteriet åligger K. M:t och kronan. Vi komma nu till insändarens sifferkalkyler i fråga om rustningskostnaden och rusthållarens vinst. — Genom en beräkning, bvilken vi strax nedanför något närmare skola granska, får insändaren hela r. tning: kostnaden vid det afsutna rusthå iet att utgöra en summa af ej mindre än .394,400 rdr. Härifrån subtraherar nu insändaren de räntor och tiondöanslag, som de ;