Hedlund, som öppnade debatten, uttalade sig för sistnämnda åsigt, och motiverade sitt yrkande med en förklaring, att han för sin del var missnöjd med det sätt, hvarpå de förra elektorerna utfört sitt uppdrag, åsyftande han dermed den dem emellan träffade öfverenskommelsen, att binda sig vid majoritetens lista. Alldensturd grundlagen lemnade frågan helt och hållet öppen, förklarade han sig likväl villig att låta sitt yrkande falla, om han erfore att nämnda öfverenskommelse ej längre ansåges bindande. Hrr Ola Jönsson och Staaff förenade sig i yrkandet om val af nya elektorer på den grund, att det uppdrag som lemnats åt de förra gängen fungerande vore afslutadt då de verkställt det val, som de erhållit uppdrag att förrätta. Hr Lindström uttryckte den åsigt, att de förra gånen utsedda elektorerna voro Kammarens örtroendemän på den tiden, men att förhållandena sedan dess kunnat förändras. Hura härmed förhölle sig skulle utrönas redan genom den votering, som komme att afgöra om nya val borde anställas eller ej. Hr Vougt fästade åter uppmärksamheten derpå, att bland de förra valmännen funnes en, som blifvit utsedd till fullmäktig isriksgäldskontoret, och en, som blifvit utsedd till supleant. Båda kunde anses som jäfviga att 1 valet deltaga, hvarför nya elektorer borde utses. Detta argument användes äfven af hr Lithner, som erinrade derom, att enligt d allmänt vedertaget bruk vore den vallista, som innehölle namn på obehöriga personer, i sin helhet ogiltig, och han ansåg derföre den omständigheten, att bland nuvarande valmän funnes jäfviga personer, utgöra skäl nog att utse nya valmän. ärr arsson, Svanberg, Mannerskantz, h. Ahlströmer ansågo deremot, almännen icke fullgjort sitt antalet fullmäktige blifvit yrkade derföre att deredan utsedda valmännen skulle verkställa äfven det nya valet. Hr Key beledsagade sitt yttrande med ett utfall mot minoriteten, hvars uttalade missnöje öfver majoritetens handlingssätt endast vore en yttring af sårad fåfänga, ett vittnesbörd att man ej kunde förlåta att man ej sjelf längre vore majoritet 0. s. v. Hr Svanberg bestred uppgiften, att valmännen öfverenskommit att binda sig vid den af majoriteten uppgjorda lista. Han beklagade att hr Hedlund hade fått sina underrättelser af någon som vore illa underrättad och att han med sådan lättrogenhet mottagit dem. Man hade, påstod hr Svanberg, endast under förutsättning, att man blefve fullkomligt ense om en lista, öfverenskommit att följa Första kammarens exempel och stå kring densamma såsom en man. Härpå genmälde hr Hedluod, att han fått sina underrättelser af en person, som vore fullkomligt sanningsenlig och tillika så minnesgod, att han ej den ena dagen förklarade en person ha väl utfört ett uppdrag, och den andra dagen att han gjort det så, att han vore disqvalificerad till uppdragets bibehållande. På denna direkta anspelning på hr Svanbergs eget och hr Indebetous förhållande till frå-:s gan om hr Warburgs val till riksgäldsfallmäktig fann hr S. icke för godt gifva något svar. . Emellertid var man från båda sidor temligen ense derom, att grundlagen lemnade Kamvsaren fria händer att, efter som de för godt, funne, uppdraga fullmäktigevalet åt de förra elektorerna eller att utse nya. Då Kammaren derföre med 84 röster emot 76 beslöt att utse nya valmän, så måste detta betraktas såsom ett bestämdt ogillande af det sätt, hvarpå, de förut utsedda valmännen motsvarat Kammarens förtroende. Det vore välom denna tillrättavisning kunde ha till följd, dels att vigtiga befattningar hädanefter tillsättas med hänsyn till personers lämplighet att bestrida dem, icke såsom belöningar för partitjenster, dels ock, att valmännen icke afsäga ! sig egen pröfning och eget omdöme genom att på förhand förbinda sig att rösta på en majoritetslista, hvars beskaffenhet man ej känner. Till en genom afsägelse ledigblifven plats bland statsrevisorerna utsåg Andra kammaren sin ledamot hr Chenon med 84 röster. : Hr John Ericson erhöll 66 röster. Under en genom framställningssättet föranledd glad stämning i kammaren föredrog : slutligen hr Jöns Pehrsson en motion om nedsättning af census för valbarhet till Första kammaren till 40,000 rdr fastighetsvärde eller 2000 rdr inkomst at kapital och arbete, samt att förtroendeembetsmän icke borde kunna till riksdagsmän väljas. Första kammaren har genom afslag ålagutskottets af frih. Liljencrantz motion föranledda förslag, att öfverståthållarens sjelfskrifvenhet till ordförande bland Stockholms stadsfullmäktige måtte upphöra, gifvit ett nytt bevis på denna kammares olenägenhet mot alla reformer, som i aldrig så liten mån åsyfta inskränkning af det embetsmanna-förmynderskap, hvarunder svenska folket suckar, och hvilket hotar att helt och hållet förqväfva den allmänanda och den förmåga af sjelfstyrelse, på hvilka ett fritt samhällsskick ytterst bör hvila. Genom dylika beslut förbättrar denna kammare isanning icke sin ställning till den allmänna meningen ilandet. Frih. A. C. Raab lemnade en upprörande skildring af nöden i Småland och tillkännagaf, att han ämnat väcka motion om ytterligare statsunderstöd åt Kalmar län och Öland; han hade emellertid försport, att en framställning i ämnet vore att vänta från regeringen, och begärde af hr finansministern upplysning huru dermed förhölle sig. Frih. af Ugglas redogjorde med anledning häraf för användningen af redan beviljade undsättningsmedel samt upplyste, att från konungens bef framställning om ytterligare lånebidrag af 150,000 rår till inköp af utsäde. Ärendet komme oförtöfvadt att för K. M:t föredragas; dock trodde sig hr finansministern veta, att dylika framställningar äfven vore att förvänta från andra provinser. Hrr Arrhenius och Caspersson uppträdde slutligen för att vitsorda behofvet af ytterligare understöd. — ——— — Lagutskottet har uti betänkandet n:r 20 förehaft de i kamrarne väckta motioner, anna Aanda räcträtton i lammnnala annalömon. 8 u ri mn a mn Mm PV o M Sr AR Iningshafvandei Kalmar län ingått