BLANDADE ÄMNEN. Löjligt misstag. I Skara Tidning läses: Hr G. Kolthoff i Skara reste för några veckor sedan till Göteborg för att skaffa sig ett biträde i att uppstoppa hvarjehanda tvåoch fyrfotingar m. m, som till en sådan befattning hörer. Han erhöll i Göteborg anvisning på en herre vid namn C. O. Andersson, med hvilken han genom annor person i det närmaste kom öfverens. Hemkommen skref hr Kolthoff och erbjöd hr A. en viss summa, och bad honom, ifall han antog vilkoren, vara välkommen med första, hvarjemte han anmodades medtaga några vackra exemplar fiskar från vestkusten. Som det i Göteborg finnas många Anderssöner kom brefvet emellertid till en handelsbokhållare med precis samma namn, och emedan denne hört att en handlande i trakten behöfde ett biträde, antog han att denne handlande var hr Kolthoff, hvilken på ett eller annat sätt fått reda på att han önskade lemna sin kondition. Som den erbjudna lönen var större än den han innehade uppsade han genast sin plats, packade in alla sina saker och Knallade i väg till Skara. Kommen upp till hr K. presenterade han sig som det nya biträdet. Sedan de vanliga höflighetsbetygelserna blifvit utbytta gjorde hr Kolthoff den anmärkning, att hr A. äfven tycktes vara jägare, eftersom han medhade bössa. Detta förundrade hr K. emedan hr Malm i Göteborg sagt det A. vore mycket närsynt. Osanning, förklarade hr A., jag känner dessutom inte Tr Malm., — Känner ni inte hr Malm, som rekommenderat er, min herre?, — Ingalunda. — Har ni inte heller vistats någon tid i Uddevalla, enligt hr Malms uppgift? — Nej, visst inte. (De båda herrarne började betrakta hvarandra med misstrogna blickar.) — Kanske, utbrast slutligen hr K., när allt kommer omkring kan ni ej ens stoppa upp en räf?. (hr K. höll just på med ett sådant arbete). — Nej, det kan jag inte, framstammade hr A. med oerhörd förvåning tecknad i sitt ansigte. Hr K. var väl icke mindre förvånad han tilldess man ändtligen kom på det klara med sakens rätta sammanhang. Den på villospår komne Andersson måste nu med hela sin packning ge sig af igen, sedan han likväl förklarat sig belåten med att ä ha medtagit ett lass saltsjöfisk till hr K., hvilket han ämnat. — Den riktige, Andersson hade tänkt resa från Göteborg samma dag som den oriktige,, men tillfälligtvis blifvit hindrad till dagen derpå. Tänk om de båda kongervatorerna samtidigt presenterat sig hos hr K.! — Musikalisk eensur. Då Savolax-karelska studentafdelningen i Helsingfors den 28 Febr. firade sin årsfest i societetshuset, fick Björneborgska marschen icke utföras af gardesmusiken, som under aftonen spelade i salongen, berättar H:bl. — Ett nyssinfördt bruk fordrar nemligen, att musikprogrammet för aftonen skall vara stadfästadt af befälet, och till de såsom anstötliga betraktade musiknumren hänföres numera äfven Björneborgska marschen. Från hvem denra löjliga censur utgått, veta vi ej, men sorgligt är det att dylika saker ens kunnat sättas i fråga Denna marsch har alltid befraktats tillhöra ett regemente, som med heder och ära kämpade under sina besvurna fanor, och för sina gamla anors skull bar den blifvit nationen kär. Hvad är det för hädiskt man nu omsider upptäckt i dessa toner? (1. v.) — Offenbachs senaste operett, La Diva, hvilken å Bouffes Parisiens i förra veckan för första gången uppfördes, gjorde ringa lycka. Skulden härtill säges vara libretton, en på all qvickhet och godt lynne blottad slags glorifikation öfver sångerskan Schneider. — Den nyligen aftdne Lamartine uppehöll sig under sin resa i Orienten några dagar i en liten stad i Syrien och blef gästvänligt mottagen i den der bosatte franske konsulns familj. Förmodligen af tacksamhet härför egnade han åt husets begge döttrar ett långt kapitel isin Voyage en Orient, i hvilket han hänryckt prisar de begge damernas skönhet och liknade dem vid grekiska gudinnor, ehuru de i verkligheten voro afskräckande fula. JLamartines bok gjorde snart de begge flickorna verldgberyktade och ett stort antal turister försummade icke att under sina resor i Orienten besöka den lilla syriska staden och uppsöka konsulns hus, men alla vände de snart detsamma ryggen. Dock fanns det två rika engölsmän, som svuro på skaldens ord och gifte sig med de båda flickorna. Kort efter rölogat ttrade den ene af dem till en god vän; Jag har gift mig med min hustru, emedan mr Lamartine skrifvit att hon var så förtjusandp vacker. Det kan jag då ej finna, men den saken förstår mr Lamartine bättre än jag. Nyckfull ö. Uti sjön Ting i Lifland skall finnss en holme, som periodiskt uppstiger öfver vattenytan och åter försvinner. Under sommarhettan eger nemligen en stor gasutveckling rum på sjöns botten, till följd hvaraf en mörk blåsformig massa uppdrifves, hvilken hastigt betäckes med hvarjehanda vattenväxter, men ter vid de kallare nätternas infallande småningom minskas, samt slutligen till vintern nedsjunker i vattnet eller, såsom folket säger, i sin vintersömn.