Re 7 AE höfva för att åstadkom: 3 grad a är omvändt proportionel med deras styrka. Ob servationerna tillgå på det sätt, att-ett fotogra fiskt papper utsättes under en viss tid för det atmosferiska . Jjusets verkan, hvarefter den dera förorsakade svärtningen jemföres med en nor malskala, med hvars tillhjelp det blir lätt att he dömaljusets kemiska styrka. Roscoe har publicerat en tvåårig observationsserie anställd på detta sätt tre gånger dagligen från den 1 April 1865 till samma dag 1867 vid det meteorologiska observatoriet i Kew i England. Af dessa undersökningar visar det sig att moln och mulen väderlek åstadkomma en betydligt större förmivsskning af de kemiska strålarnes kraft ön af de lysandes; till följd hvaraf den ifrågavarande kemiska kraften i hög grad vex med himmelens molnbeklädnad. Denna kemiska verkan er efter en enkel lag med solens höjd öfver horizonten: den är störst kl. 12 på dagen och lika stor vid en viss timme före middagen som vid samma timme efter densamma. Den. kemiska verkan förhåller sig således olika med atmosferens värmegrad, hvilken .i medeltal allsid är störst någon tid efter solens gång genom meridianen. Men en sådan regelbnnden fördelning af de kemiska strålarnes verkan under årets olika månader eger deremot ick Om man jemför en dag på våren med en annan å hösten, då solen beskrifver samma bana på bimlahvatret, t. ex. de båda dagjemningsdagarne. så visar det sig att de kemiska strålarne under höstdagen hafva betydligt större styrka än under vårdagen. Orsaken härtill känner man ännu icke. men det är sannolikt, att den större eller m mängd vattenånga, som luften in är utöfvar inflytande. Man kan således icke efter en orts geografiska läge beräkna verkan af de kemiska strålarne i dess atmosfer, emedan denna verkan icke är utesluta beroende af solens höjd öfver horizonten. kännedors härom fordras oundgäpgligt att på ort och ställe direkta observationer anställas. För att erhålla ett begrepp om det atmosferiska Jjusets kemiska kraft i de tropiska länderna har Roscoe genom sin assi stent låtit utföra dylika iakttagelser i Pard, hvilken ort är belägen i Sydamerika, ungefär 15-mil göder om eqvatorn. Öbservationerna anställdes under April månad straxt efter regntidens början Variationerna i de kemiska strålarnes kraft voro här oväntadt stora allt efter som bimmelen var molnbeklädd eller ren. Såsom slutresultat befanns, att i detta tropiska klimat medelintensiteten af de kemiska strålarne i atmosferen för en dag är 6 till 7 gånger större än i England för samma tid; hvilket är betydligt mer, än som bbrde följa af solens olika höjd öfver horizonten. Det måste således finnas någon annan orsak, som gör det kemiska ljuset starkare i de tropiska lä derna. Af-Roscoes undersökningar kan man dra den slutsatsen, att för kännedom om en orts k mat, i detta ords vidsträcktaste betydelse, måg man äfven göra afseende på den större eller mi dre mängd kemiskt ljus, som från solen och atmosferen kommer det organiska lifvet till godo. Föreståndaren för det meteorologiska institutet i Kristiania, professor Mohn, har under de senaste ären med mycken framgång studerat de stormar, sem hemsöka norra Europa och företrädes: vis den skandinaviska halfön. Han bar för detta ändamål begagnat sig af de meteorologiska observationer, som anställas iNorge, Sverge, Danmark och Skotland, äfvensom. de uppgifter öfver väderleken, som erhållits från den meteorologiska byrån i Paris och från åtskilliga norska skeppsbefälhafvare.. Mohns undersökningar visa, att dc stormar, som hos oss förekomma, äro till sin natur i allmänhet temligen lika med dem, som anställa förödelser i åtskilliga tropiska länder. De äro nemligen hvirfvelstormar, i hvilka luften roterar omkring ett gemensamt centrum, under det att detta centrum med större eller mindre bastighet förflyttar fig i en riktning, som för Skandi navien kan antagas vara från vester till öster. 1 hvirfvelns centrum är barometerståndet lägst och luftens roterande rörelse der obetydlig. Påsödra sidan om centrum roterar luften från vester mot öster, på östra sidan från söder till norr o. 8. v. T detta afseende liknar således våra stormar de tropiska; i andra bänseenden förete de dock vä. sentliga olikheter. Då man befinner sig framon en: nordisk stormhvirfvel, ser man barometer falla; men termometern stiger vanligtvis under mer eller mindre stork nederbörd. Har stormhvirfvelns centrum redan gått förbi, stiger barometern, under det luftens värmegrad merändels faljer och himlen klarnar. Dessa olikheter i afseende de luftens värmegrad på stormhvirfvelns olika sidor äro icke så utpräglade i de varmare länderna som hos oss. Dessutom hafva de nordiska stormhvirflarne vanligtvis en betydligt större utsträckning än de tropiska; men de äro ock lyckligtvis mycket mindre våldsamma. Mohn är icke den förste, som sökt utreda våra stormförhållanden; kommendör Bertil Lilliehö har redan för tre år sedan publicerat en redogörelse för stormen den 5 November 1864. De stormar, på hvilka Mohn under de sistförflutna året lemnat tryckt beskrifning, äro de som hemsökte vårt land under slutet af Nevember och början af December 1867 samt under den 7,8 och 9 Februari 1868. De förstnämnda stormdagarne äro märkvärdiga derför, att icke mindre än fyra stormhvirflar under denna tid ströko fram öfver den skandinaviska halfön med en gemensam medelriktning från vester till öster. Medelpunkten för af dessa hvirflar befann sig den 29 November mist-emellan Island och norska kusten, och den 1 December var den redan ankommen till Hvital, hafvet. Den 30 November, klockan 9 på aftonen, befann sig re An för en annan hvirfvel norr om Skotlanttoch klockan 8 på morgonen följande dagen hade den uppnått Norges kust; den 2 December rasade en svår storm i Kattegat sedan en tredje stormhvirfvet från sydvest äfven ankommit dit. Medelpunkten för den gemensamma hvirfveln ankom den 2 på aftonen till Vestervik och den 4 December på morgonen uppträdde den i Moskwa. Öster om Island befann sig den 4 December medelpunkten för en stormhvirfvel, som den 1 på morgonen hade hunnit ett gä stycke in i Finland. Euligt Mohns kartor egde li en nämnda storman i Februari 1868 äfvenledest, flera hvirflar, hvilkas medelpunkter framgingo från vester till öster. Den hastighet, med hvilken stormhvirflarnes medelpunkter röra sig, är myeket olika; men man kan anse, att den i vårt land i medeltal uppgår till 4 svenska mil i timmen. Vindens hastighet, isynnerhet på hvirfvelns sydsida, är dock betydligt större. Mohns undersökningar öfver stormarne äro icke blott af terretiskt intresse, utan böra äfven kunna medföra praktiskt gagn. Blir Norge genom en telegraftråd direkt förevadt med de britiska öarne, bör man med stor vissbet kunna förutsäga stormar-: ones ankomst till vår halfö; åtminstone bör detta kunna ske för de stormar, som äro starkast utbildade. För två år sedan omnämndes härstädes de regultat rörande norrskenet, tid hvilka professor Wolf kommit genom sina mångåriga undersökningar om detta naturfenomen. De iakttagelser, öfver hvilka Wolf förfogade, gåfvo vid handen, att norrskenen i afseende på sin talvikhet äro underkastade en period af något mer än 11 år, det vill säga att, sedan deras antal något år varit ringa, ökas detta, småningom, uppnår sitt maximum, och börjar sedermera åter aftaga. Utom denna period af kortare tids längd, visade sig en större sådan. omfattande en tidrymd af omkring 55 år. Wolf har äfven ådagalagt, att detta afoch tilltagande i norrskenens talrikhet står i nära samband med solfläckarnes antal samt med. förändringarne i jordens magnetiska tillstånd. Professor Loomis i Nordamerika har nu rörande norrskenet publicerat ett arbete, hvilket dels bekräftar Wolfs slutPEARSON NER satser, dels ock innehåller åtskilligt, hvarpå upp: mörksamheten förut icke blifvit fästad. Utom iakttagelser från Europa, har Loomis företrädesvis begaj nåt tvenne ohbservationsserier från Amena I ce RN Ran TTAMGDDART MON pr a 5