NOR GR. En festmiddag gafs den 19 dennes af Kristiania universitets lärarepersonal för stads rådet Broch på Hötel Victoria. Prof. L.K Daz höll talet för hedersgästen. , Efter at ha tolkat, huru mycket universitetet förlorade derigenom, att statsrådet ötvergick til den högre statstjensten, nämnde han den allmänna glädje, hvarmed detta steg mottagits af den stora allmänheten. Det är klart, yttrade han, att vi stå vid brädden af ettnytt tidskifte, som behöfver män med sällsynt förmåga; likasom nationerna täfla om att för skaffa sig de längst skjutande gevären, så har det nu också blifvit en nödvändighet för dem att förskaffa sig de ypperste styresmän, Den embetsmässiga rutinen räcker icke längre till; man fordrar af de högst uppsatte ssnillegåfvor och starka katakterer. Funnes mu dessa egenskaper samlade hos den man, som folkets röst hade kallat till statsstyrelseu? Svaret härpå stode det icke i ögonblickets makt att gifva; domen öfver en mans verksamhet kan icke fällas förr än efter hans död, lika litet som en hel tidsafdelning kan öfverskådas, innan den är afslutad. Men det vittnesbörd kunde de, som här voro tillstädes, gifva honom, att han icke hunnit dit, der han nu stod, hvarken genom att smickra mig fram till de stores ynnest eller genom att slingra sig fram genom partierna till mängdens gunst, samt att kan derför medförde de vilkor för at; verka med framgång i sin nya stälning, som låge deri, att han var icke blott en snillrik och stark, utan äfven en ädel och trofast man, — Sedan statsrådet hade tackat tör skålen, sjöngs en sång. — Professor Monrad, nttalade härpå sin förhoppning, att vetenskapen och universitetet skulle få en varmare målsman i konungens råd, än de hittills haft. — Professor Rasch bjöd ji egenskap af senior inom den fakultet, till hvilken Broch hade hört, honom tack och farväl från hans närmare fackbröder och professor Christie från hans disciplar. Flere tal af mera privat beskaffenhet aflöste nu hvarandra. Kort efter det man hade stigit upp från bordet, kl. omkring 8, kommo studenterna med sina fanor och studentföreningens styrelse i spetsen ned till Hötel Victoria för att taga farväl af sin högt aktade lärare. Ordföranden, sakföraren Ernst Motzfeldt talade på studenternas och kandidaten S. Lie särskildt på realisternas och mineralogernas vägnar, hvarefter statsrådet begaf sig ut till den utanför samlade mängden och j några hjertliga, med djup rörelse uttalade srd tackade. Sedan några sånger afsjungits och ett skallande hurrah! uppstämts för statsrådet Broch, upplöste församlingen sig. er EN teten tre anka og ed