gifven tysk bearbetning, ,Det höga O, a Aug. Säfström, den Monlösaste af alla menlösa teaterförfattar-,, följande kuplett: Nu ha vi fått oss nya gator, Ja, rya gator i Stockholm. On till stor harm för drinkarne Man dragit in på brinkarne. Tra lalla la, tra lalla Ja — Det var bra för oss alla. förbjöds, troligen på grund af sådana missbruk, hvarigenom teatern såsom ett moraliskt bildningsmedel kan motverkas,, såsom det så vackert heter i den underdåniga skrifvelsen om censurförfattniogen. Ensamt berättelsen om alla de trakasserier, hr Hodell varit utsatt för — alltid rörande småsaker — från teatercensurens sida, skulle med säkerhet fylla ett helt nummer af Handelstidningen. I fjor fick hr Hodell i sin nyärspjes bland annat ej framställa monsieur hassepot och med knapp nöd tilläts han i en kuplett påminna allmänheten om att lemna bidrag till fru Carlns bazar. Strax före Carl XII-stodens aftäckning inlemnade hr Hodell till censurering ett litet tillfällighetsdivertissement: Eolkets dom,. En at figurerna, en till karolin utklädd hästgardist, hade en kuplet att sjunga: ; Bland andra festligheter när första Maj det är, det hör till rariteter Ht se mej klädd så här... Då rider hela bandet ing Djurgårn under fest och sen till Ladgårdslandet till Lifgardet till häst,. — Men, min bäste herr Hodell sade skådebanans officielle custos morum, det här går inte för sig! Att på ett sådant sätt förolämpa ko Lifgardets till häst officerskår! Jag? sade hr Hodell, har jag förolämpat officerskåren ? Ja, herrn har kallat deras cortöge på 1:sta Maj för hela bandet. Att kalla en kår för band är en förolämpning! Med ett band menar man t. ex. en samling banditer. Löjtnant Harmens o. a. hade ännu icke skurit sina lagrar i Kungsträdgården, och hr Hodell kunde således tryggt försäkra, atti han aldrig haft en tanke på hästgardets officerskår, utan endast velat framställa en simpel hästgardist, som ibland spökas ut till en Carl XII:s buss, för att gifva omvexling åt konung Carl XV:s svit, då högstdensamme behagar taga sig en promenadridt, samt uttrycket hela bandet egentligen nedskrifvits för att i hast få rim tll Ladugårdslandet. Kupletten fick nu stå qvar; men att Gasmätaren tilläts sjunga: Nu är jag arg på allt bråk och allt klander, På fotogen och professor Wilander — kunde omöjligt bifallas. Det är för öfrigt ej endast från Stockholm dylika småhistorier höras. Jag tror att äfven från Göteborg ett och annat i den vägen förnummits. Säkerligen minnes man hos er allmänt huru för två år sedan för en teaterföreståndare, som spelade på Mindre teatern, en, som det tycktes, ganska oförarglig kuplett i ett nyårsskämt ströks, samtidigt med, att det ej var, censuren, utan stadens tidningar, som rensade scenen från de osedliga och vidriga produktioner, samme teaterföreståndare försökte bjuda allmänheten på Vid flera tillfällen har man vid riksdagarne sökt få bort teatercensuren — bland annat väckte en gång Blanche motion derom — men under ståndsriksdagarnes tid mötte detta borttagande alltid motstånd från ridderskapet och presterna. Under riksdagen i fjol väckte hr Svensn i andra kammareo motion i samma syfte. Sedan utskottet afstyrkt motionen, förekom den till diskussion kammaren under slutet af ett aftonplenum, lå tröttheten tycktes så ötverväldigat kammafens medlemmar, att de utan vidare gaf utskottet a rätt, och första kammaren följde xemplet. Troligen väckes äfven vid den instundande iksdagen förslag om teatercensurens borttasande 4). Måtte det då lyckas bättre! Ifall rr lagstiftare ej anse tidningspressen och jublikens egen urskilning vara tillräckliga vorrektiver mot att på scenen skulle uppföas och tålas stycken, sårande för allmänna edlighetskänslan, torde, i likhet med hvad om gäller om tryckta skrifter, dramatiska rbeten, uppförda på scenen, kunna åtalas ch komma under jurys domvärjo. ; Då svenska teaterns historia en gång blir krifven och läses af våra efterkommande, kola de säkerligen utropa: hur kunde i verge anno 1869 dramatikens estetiska och woraliska vård vara öfverlemnad åt polisen! len — skola de tillägga — allt i den väen kunde man tänka sig i de dagarne, då 0. m. de fosterländska sånggudinnornas ;mpel skändades genom muffbaler! S. i i na dur mm kår ROSS 40 8 hon motion. Red. af A. B. EIDOREDENETEIEPESER ) Brefvet är skrifvet innan hr Svensön väckt sin