jer Mansa vapen. UcnRDa omStandIignhet visade OCK, t latt det funnes fel i sjelfva grunden för den nu. varande fattiglagen. Punkterna gillades slutligen, den första genom omröstning med 72 röster mot (11, som afgåfvos för återremiss, den andra utan vI votering. :) I sjette punkten föreslår utskottet, att hvarje I socken på landet och hvarje stad skall utgöra ett . fattigvårdsamhälle, flera socknar på landet dock .obetaget att förena sig om gemensam fattigvård. På yrkande af hr Lagerstråle gillade kammaren j punkten med den ändring avt socknarne, för att unna ingå en dylik förening, skulle vara belägna linom samma län. I sjunde punkten föreslås, att fattigvårdssamhälle skall ha rätt att fördela sig i kretsar eller rotar, derest vid två på hvarandra följande kommunalstämmor beslut derom fattas med en röstöfvervigt af två tredjedelar utaf dem som i omröstningen deltaga, att beslutet skall gälla för en tid af fem år, att för återgång till gemensam fattigvård erfordras äfven beslut, fattadt på samma sätt som i fråga om fördelningens införande, samt att konungens befallningshafvande skall pröfva heslutet om fördelningen och vilkoren derför. Äfven denna punkt mötte ett lifligt motstånd från åtskilliga talare. Hrr Nerdström, de Mare, Lagerstråle, C. Ekman, E. V. Almqvist och ÅA. C. Raab ansågo förslaget innebära ganska stora vådor såväl för de blifvande rotarne som för de fattige. Många af de förra skulle förblifva mycket mer än nu betungade af fattigvården, då kostnaden för underhållet af de inom dem bosatte fattige naturligtvis af majoriteten inom sorknen, som hade ett mindre antal fattighjon, skulle kastas uteslutande på dem och således blifva drygare än nu, då den är fördelad på hela kommunen. De fattige skulle blifva lidande derigenom att understödet af roten ofta måste blifva mindre, än om det lemnades af hela socknen, och det skulle mången gång blifva svårt för en arbetare att bli mottagen i en rote, då dess medlemmar naturligtvis måste frukta för att han en gång i framtiden måste underhållas af dem. Den fattiges rätt att välja vistelseort skulie sålunda i många fall blifva illusorisk. En roteindelning borde, enligt hr Lagerstråles åsigt komma i fråga endast i afseende på de fatti-, ges herbergerande. Enligt hr Almqvists mening borde hvarje rote få behålla sina fattige, men kostnaden för deras underhåll fördelas på hela fattigvårdssamhället. Herrar Hans Wachtmeister, Hasselrot, O. Mörner och Heijkensköld försvarade punkten på den grund att roteindelningen just vore det bästa sättet att hindra fattigvårdsbördan och göra den rättvis. De fattige skulle också, fördelade på mindre kretsar, få en bättre ställning, en bättre vård, än om de inhystes. såsom nu, i fattigstugor. Det blefve lättare att få reda på deras behof och att afhjelpa dem och intresset för dem vore alltid större i en mindre kom: mun än i en större. Tillräcklig garanti mot att somliga rotar skulle blifva orättvist betungade funnes ock genom stadgandet att en viss majoritet : skulle erfordras för att kretsindelningen skulle 1 komma till stånd samt genom den konungens be-: fallningshafvande tillagda pröfningsrätten. Andra :! kammarens tillfälliga utskott hade tili och med ! 1 ansett enkel röstpluralitet fullt tillräcklig. Hr v. Möller ogillade det föreslagna vilkoret för återgången at kretsindelningen, enär han var öfvertygad att med ett sådant stadgande den rotemdel-! ning, som en gång kommit till stånd, aldrig skulle 1 kunna afskaffas, äfven om de förhållanden, som j: kunnat berättiga dess tillkomst, sedermera blifvit )1 förändrade. Punkten godkändes genom omröst-t k 1 1 E ning med 30 röster mot 20. Kammaren beslöt att uppskjutå behandlingen af de följande punkterna till ett annat sammanträde och åtskildes närmare midnatt. Andra kammaren. Efter verkställd protokollsjustering föredrogs och bifölls utan diskussionen Dbevillningsutskottets betänkande nr 6, hvari utskottet hemställt, att riksdagen måtte hos K. M:t i skrifvelse anhålla, det täcktes K. M:t på ministeriel väg fästa kongl. danska regeringens uppmärksamhet på den olofliga införsel i allmänhet, men synherligen af spritvaror, som från Danmark till Sverge eger rum, samt. tillhämmande deraf, söka utverka sådana förändringar i Danmarks lagstiftning och administrativa anordningar, att den olofliga varuförseln derigenom motverkas, eller åtminstone icke vidare uppmuntras eller understödjes. I sitt betänkande n:r 7, hade utskottet afstyrkt frih. C. Raabs motion om -särskild beskattning af tobak. — Detta utskottets förslag godkändes at kammaren, sedan hr Wijk i ett lika qvickt som sakrikt och bevisande anförande nedgjort motionen och hr Grafström funnit för godt att utbreda sig om principerna af acciser eller tillverk ningsskatter i allmänhet, hvilka talaren betecknade såsom en spetelska; uttalande det hopp, att den föregående talaren komme att vidhålla samma ovilja mot zessa skatter, när den vida större frågan om -hvitbetssockerfabrikationen förekommer. Lagutskottet hade i sitt utlåtande n:r 4 afstyrkt åtskilliga motioner om ändringar i konkurslagen. Hr Åke Andersson hade föreslagit att vid sammanträde i konkurser för utseende afgode män, det må stå borgenärerna fritt att besluta, om de anse rättens ombudsman vara för boets förvaltning behöflig, eller i motsatt fall öfverlemna uppdraget ensamt åt gode män och sysslomän,. En diskussion uppstod, under hvilken hrr Åke Andersson Jöns Polirsson, Wigardt och Rylander utta lade sig för motionen, hufvudsakligen af det skäl att kostnaderna för rättens ombudsman, när han bor långt från konkursboet, skulle vara allt för stora. Deremot uttalade sig hrr Bovin, Rosenberg, Sven Nilsson, Kolmodin, Hessle och Medin för bifall till utskottets förslag, hvilket äfven bifölls. I andra punkten hade utskottet afstyrkt hr Hiertas motion angående inskränkning af det s.k. tvångsackordet, varande af motionären föreslaget, vatt gällande konkurslag i så måtto må ändras. att ackord, understigande 50 procent eller något annat lämpligt belopp, icke får af konkursdomstojen fastställas. Hrr Hierta, Lindström, Rylander, Björck, Svanberg, Hessle, Wedberg, r Renterkrona, Medin, Lundström och Print s sensköld utredde de olägenheter, som vore förei nade med tvångsackorder, sådana som de nu äroln anordnade; framhållande desse talare, att stadsandet derom icke förmått utöfva den verkan. b som dermed varit afsedt, nemligen större säkerhet a för borgenärerna och lättnad äfven för gäldenär-o ren, men att det deremot framkallat en mängd u bedrägerier till de förras förfång. På det utskot lx tet måtte utarbeta ett lagförslag i det af motionären åsyftade hänseende, yrkade desse tal. återremiss; hvarjemte dock flere af dem ansågo det vara bäst, om stadgandet rörande tvångsackorde helt och hållet blefve uteslutet ur lagen. För bi all till utskottets förslag, dock utan att vilja motsätta aig återremiss, talade hrr Bovin, Ahlsren och Rosenberg, hufvudsakligen af det skäl. ut utskottet icke baft anledning att yttra sig om orincipen, utan blott om bestämmande af en viss procent, under hvilken tvångsackord icke skulle å komma i fråga. Med återremiss ansågo de att ngenting skulle vifinas, då förslaget på intet vis skulle förebygga bedrägerier och skälmstycker mera än hvad nu är fallet. Punkten återremitte-Å cades efter slutad diskussion utan votering. p Trrdje punkten, afstyrkande hr Blidbergs för q4 slag om borgenärsedens afskaffande, föredrogs der-b pfter-och-bitölls-efter-enkortdiskussion, unde: I h hvilken hrr Blidberg, Rosenqvist och Engman 3 yrkade återremiss. -Hrr Ribbing, Lindström, ls ven Nilsson, Hessle, Rosenberg och Medin! u förordade deremot utskottets afstyrkande förslag, fi emedan borgenärseden, som ännu hölleg i störrelå helgd hos folket än man föreställde sig, vore ett lic agligt bevisningsmedel, som enligt erfarenheten lic visat sig vara vid många tillfällen af göd verkan; !h an desse tal. ansågo den icke böra helt och d liet afskaffas, men deremot inskränkas i hufvudbi Jå DER Pt AN, ob BR Pt DA bn) on ng PE pr. oc För a hk 8