denna kammare, som vid förra riksdagen understödt regeringen, vore ej att undra på, och många af dem torde ha frågat sig sjelfva, om de gjort rätt genom att då lemna detta understöd. IFrågade man sig hvad orsaken då kunde vara till att propositionen framkommit, så kunde man i det åtföljande statsrådsprotokollet ej upptäcka en enda rad, som tydde på, att regeringen uppfattat propositionen annorlunda än som en vanlig regleringsfråga. Om propositionen endast innehållit att hvad som under tidernas lopp öfvergått på ordinarie stat inom fonden, skulle öfverföras på statsverket, så skulle tal. i sjelfva saken ej funnit skäl att motsätta sig densamma; men då man gått vida längre, ända derhän att man afstått från åtskilligt som hörde till den extra ordinarie staten, så måste medgifvas att regeringens förfarande förefölle som en gåta. Tal. ville öppet och ärligt förklara, det han ansåge förslaget skadligt både för staten och för de enskilda. Utom de ordinarie afgifterna fonden bestridt, hade den nemligen bidragit till Öresunds och Scheldetullarnes aflösning, lemnat medel till Trollhätte kanals anläggning, stora lån till handeln och sjöfarten, till telegrafverkets anläggning Tal. betviflade, att sedan de 750,000 rdrna ingått till staten en liknande nytta skulle dragas till fonden. Genom framläggandet af denna proposition hade regeringen — ansåg talaren — flyttat tyngdpunkten i våttj konstitutionella statsskick utanför det sluttande plan, på hviket vi allt mer och mer fortskrida. Talaren anhöll att till protokollet få lägga sin protest mot det förslag, regeringen framlagt. Hr C. G. Mörner instämde i hufvudsaken med grefve af Ugglas. Fondens nytta kunde talaren sedan den tid han sjelf varit statsrådsledamot intyga. Det vore i hög grad betänkligt attregeringen ställer sig utan denna fond. De bekymmer, som deraf för regeringen kunde uppkomma, skulle helt säkert ej blifva mindre under den nuvarande representationen än de blifvit, om åtgärden vidtagits under den gamla. Denna föreslagna öfverflyttning af de 750,000 utgjorde i sjelfva verket ej annat än ett slags köpslagande mellan regeringen och representationen, och hvad säkerbet hade man väl för att sedan den skett, någon granskning af det sätt, hvarpå den användes, ej skulle komma i fråga. Om en sådan ifrågasättes, så, om talaren när något att göra med densamma, måste han ovilkorligen votera emot åtskilliga af de utgiftsposter, hvilka för närvarande med rätta utgå af densamma, men som, om medlen blifva statens, ej borde förekomma, såsom t. ex. pensioner åt kofferdisjömän, brandförsäkringar af åtskilliga hus m. m. Hr Wern instämde i allo med grefve af Ugglas. Hr Nordström Denna fond hade alltid bevarat sin karakter af enskild kassa. För tal:n giltiga skäl hade ej utskottet framlagt såsom grunder för dess tillstyrkande af den kongl. propositionen. Vissa saker kunde behöfva i hast betäckas, då bör alltid finnas en fond härtill. Tal:n ogillade förslaget såsom stridande mot fäderneslandets intresse och, instämmande i hvad grefve af Ugglas sagt, ville tal:n gå ännu ett steg längre, d. v. s. yrka rent afslag på den kongl. propositionen. Statsrådet Adlerereutz erinrade om den väsentliga olikhet, hvari frågan vid förra riksdagen befann sig, emot nu. Om något rättsligt aftal angående fonden verkligen uppgjorts mellan statsmakterna, erfordrades begge parternas samtycke för att upplösa det; men om den ena, såsom nu vore fallet, erbjuder upplösning och den andra mottager den, kommer man från rättens område in på nyttans. Fonden hade ej helt och hållet uppkommit af enskilda bidrag, ej heller vore den föreslagen att helt och hållet indragas. Många nyttiga företag hade visserligen befordrats af fonden, men intet hindrade att detta äfven hädanetter kunde blifva fallet. K. M:t hade fortfarande nti sjelfva fonden, sådan den komme att blifva, ej obetydliga medel att disponera öfver till de me densamma afsedda ändamål, och den del som öfverflyttades kunde ju ock komma att bidraga till dem. Regeringen hade ock ansett att möjliga besparingar borde göras. 80,000 rdr vore föreslagna att å fonden besparas. Tal:n frågade om med denna indragning handelns och sjöfartens inttessen ej vore tillräckligt tillgodosedda. En talare bade sagt att fonden uppkommit genom enskilda bidrag. Den hade gjort det; men största delen af dess nuvarande belopp hade tillkommit genom bidrag från tullmedlen. Regeringen hade velat undvika ytterligare strider med representationen i detta ämne. Vid senaste riksdagen hade endast ministrarnes förklaring, att de skulle afgå om utskottets förslag bifölles, afgjort den utgång från då fick. Sådana strider borde ej förnyas; ty emellan K. M:t och riksdagen finnes ej någon domare. En talare hade gjort antydningar om de skäl regeringen i hans tycke haft till att framlägga propositionen, men i fall han dermed afsett fruktan eller svaghet, då måste tal:n förklara, att det funnes en svaghet, seom bestode deruti, att man ej vågade handla rätt, af fruktan att anses för svag. Frib. Beck-Friis gillade regeringens uppträdande till en del, och beklagade endast att regeringen ej tagit steget fullt ut. De effektiva medel regeringen skulle få qvar till sin fria disposition, utgjorde enligt förslaget endast 21,000 rdr. Äfven dessa medel borde ha öfverlemnats och regeringen i stället begärt ett motsvarande anslag af Tixsdagen. Hon hade derigenom varit bättre i tillfälle att tillfredsställa statens tarf, Yrkade bifall till statsutskottets förslag. Hr Bennich hade vid förra riksdagen försvarat regeringens rätt öfver fonden och instämde nu i allo med hr af Ugglas. . . Hr Wern uttryckte såsom sin fasta mening, att bibehållandet af en fond sådan som handelsoch sjöfartsfonden vore af största vigt, Talaren framdrog flera exempel härpå. Grefve Henning Hamilton hade fast förgäfves sökt göra sig reda för motiverna till K. M:ts proposition, men genom statsrådet Adlercreutz anförande hade han nu fått en ledning. Talaren erinrade om den stora nytta landet hittills dragit af fonden. Hvarifrån skulle man väl hädanefter, om fonden indrages till staten, taga medel att göra så stor nytta med åt handeln och sjöfarten, som bittills. Fonden hade såväl härigenom som genom de kommunikationer, hvartill den bidragit, varit gagnelig för hela landet. Önskvärdt vore visserligen, att regeringen ej ville tvista med representationen; men hvad som vore godt borde ej uppgifvas, äfven om strid fordrades för att försvara det. Ville konungens rådgifvare för öfrigt undvika strider, kunde de svårligen försvara någonting. Det andra skär let, chefen för civildepartementet anfört för propositionen vore, att man derigenom kunde vinna en besparing, men detta skäl skulle möjligen kunna anföras af representationen, ej af XK. M:t, som ju i statsregleringspropositionen sagt att statens Inkomster nästa år fullt motsvarade dess utgifter under samma tid. . Hr Nordström upprepade, att det kunde gifvas tillfällen då en fond sådan som den omhbandlade väl kunde behöfvas. Sverge har, t. ex., nyss Innan. gått en handelsoch sjöfartstraktat med Japan;!