förra riksdagen, att nedsättning i civillistan synes endast vid regentombyte böra från re presentationens sida ifrågakomma, såvida statsverket förmår fullgöra förpligtelser af dylik och dermed jemförlig beskaffenhet. Detta argument innefattar, såsom man torde finna, ett förbehåll för representationen, att taga i öfvervägande statsverkets förmåga att fullgöra hvad man behagar kalla dess förpligtelser i detta hänseende, och vi tro för vår del, att ställningen gör det till en pligt för representationen att nu begagna sig af sin rätt i detta hänseende. Då statsutskottet säger, att om än den finansiella ställningen i allmänhet gör önskvärd hvarje bespariog der den skäligen kunde åstadkommas, synes dock deraf icke kunna hemtas giltig anledning till nedsättning i hofstatsanslagen, så frestas man tro, att utskottet betraktar denna utgiftstitel såsom varande af så angelägen beskaffenhet, att hellre hvilka andra statsintressen som helst må stå tillbaka, än någon afprutning på densamma må ifrågasättas. Mängden af landets befolkning torde dock icke anse det lika vigtigt som statsutskottet, att folket skall under hvilka omständigheter som helst, till och med om en stor del af befolkningen lider hungersnöd, bekosta en hoflyx, som endast har till följd att dels genom föredömets makt utbreda smaken för flärd och yppighet först i de kretsar, som stå hofvet närmast, och sedan vidare steg för steg alla samhällslagren igenom, dels utsätta oss för främlingars spott och hån, då de sammanställa det sus och dus, hvari de högsta kretsarne här lefva, med nödropen från folkrika provinser. Landets invånare skulle derföre säkert med tillfredsställelse erfara, att deras ombud tillsåge, om icke någon besparing skulle kunna på denna hufvudtitel åstadkommas. Andra hufvudtiteln torde denna gång endast förete en punkt, som kan blifva omtvistad, nemligen frågan om krigshofrättens indragning, åt hvilket ärende vi på annat ställe i detta blad egna några särskilda betraktelser och derföre här lemna åsido. I tredje hufvudtitelns anslag har deremot af enskild motionär (frih. Liljenerantz) blitvit ifrågasatt icke obetydliga reduktioner utötver dem, som regeringen sjelf föreslagit. Vi meddela på annat ställe i bladet frih. Liljenerantz motion, af hvilken våra läsare skola inhemta, att denne motionär ingalunda gått till några ytterligheter, utan endast ifrågasatt, att arslaget till ministerstaten må bestämmas till sådant belopp, att de förenade rikenas diplomatiska agenter äfven efter de föreslagna nedsättningarne skulle i allmänhet erhålla större traktamenten än de agenter på samma platser, hvilka representera de stater, med hvilka de förenade rikena äro närmast jemförliga i maktställning, och i vissa fall lika mycket om ej mer än en och annan stormakt består sina sändebud. Med frih. Liljenerantz dela vi den öfvertygelse, att besparingar på tredje hufvudfiteln kunna ega rum utan ringaste men för statens värdighet och intressen, och att således, då man allmänt erkänner behofvet af besparingar, sådana också böra företrädesvis på denna titel vidtagas. Och regeringens 1832 gifna föredöme, att på en gäng och omedelbart nedsätta ministerstatens traktamenten med 10 procent, häfver alla formella betänkligheter mot nedprutningar under nuvarande innehafvares af de diplomatiska befattningarne tjenstetid. . Det är ganska anmärkningsvärdt, att då frih. Liljenerantz vid 1867 års riksdag först bragte denna fråga å bane, fann statsutskottet sig icke kunna tillstyrka någon af del föreslagna nedsättningarne. 1868 kunde dock regeringen sjelf proponera sådana, och vid innevarande riksdag har den kungl. propositionen gått ännu ett steg längre, så att tredje hufvudtitelns anslag nu blifvit nedbragta från 479,200 rdr till 440,006 rdr, således en årlig hespariog åvägabragt af 39,200 rdr. Detta visar huru ansenlig prutmån det finnes på dessa anslag, och hvilken bjudande ligt det är för representationen att tillse het icke år från år vida större belopp utgifvas än behofvet kräfver. De af friherre Liljeneraotz föreslagna traktamenten synas vara fullt tillräckliga och genom att lägga äessa beräkningar till grund för anslagsbeloppet skulle en ganska väsentlig besparing vinnas. Hr OC. AÅ. Larsson synes deremot ha gått något för långt då han vill lägga utrikesministerns lön till grund för bestämmandet af sändebudens traktamenten, och han synes dervid ha förbisett, både att nt rikesministern här har kostnadsfri boning m. m., och att lefnadskostnaderna äro ansenligt högre än här uti några af de stora hufvudstäderna. a Att sluta af de reservationer, som blifvit afgifna mot utlåtandet rörande fjerde hufvudtiteln, synes det hufvudsakligen blifva en ifrågasatt nedsättning i anslaget för 1870 till indelta armåns vapenöfningar, som kommer att vid behandlingen af denna titel blifva omtvistad. Då tillräckliga medel i alla fall förefinnas för befälsoch rekrytöfningar i vanlig ordning, synes också verkligen ett års afbrott i den gamla stammens öfningar utan olägenhet kunna ega rum, helst som den repititionskurs i handgrepp och paradexercis, som tyvärr ännu på de flesta regementen upptager största delen af mötestiden, icke kan vara synnerlig nödvändig, Den tryckta finansiella ställningen synes väl motivera ett bifall till det förslag om en minskning i vapenöfningsanslaget, som af andra kammarens samtliga ledamöter i statsutskottet blifvit såsom reservation afgifvet, RSORMOESSDENERETEREEA Fråga är vid ionevarande riksdag väckt om indragning af krigshofrätten. Detta ärende förekommer till behandling vid pröfning at d SR CA 35 5 AA DD AO OO: RA m me 0 ot Få ot mr