Efter att hafva redogjort för frågans behandling vid sista riksdagen, yttrar statsatskottet vid innevarande riksdag följande: Sedan dess har K. M:t, i sammanhang med utfärdande af ny strafflag för krigsmakten under den 11 Juni sistlidet år, genom förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes bestämt, att krigshofrätten skall utgöra öfverdomstol vid krigsmakten. I anledning häraf och då K. M:t, med begagnande af den Honom i ty fall tillkommande lagstiftningsrätt, pröfvat krigshofrätten böra bibehållas, kan utskottet icke till motionärernas framställningar tillstyrka bifall. Det kan man kalla goda skäl. Om krigshofrätten är behöflig eller icke, derpå spilles icke ett ord. Att statsutskottet enligt grundlagen skall utröna, pröfva och föreslå hvad till statsverkets behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna, må vara sannt, men här behöfs ingen pröfning; här kan ingen indragning komma i fråga; ty — K. M:t har, med begagnande at den Honom i ty fall tillkommande lagstiftningsrätt, pröfvat krigshofrätten böra bibehållas. Således inga betänkligheter! Intet onödigt forskande, om krigshofrätten är behöflig eller ej! När K. M:t, på grund af sin ekonomiska lagstiftningsrätt, behagar förklara, att ett embetsverk skall bibehållas, så har riksdagen icke annat att göra än att anvisa medel till lönerna! Sådan är statsutskottets uppfattning af gruodlagen. Det beror nu på innevarande riksdag att godkänna denna tolkning, som i de starkaste ordalag, vi på länge sett, uttalar, att svenska folkets sjelfbeskattningsrätt är ett intet, när K. M:t behagar annorlunda besluta. Hvad sjelfva saken angår, så hafva vi för några månader sedan blottat halten af den nya krigslagstiftningen i sin helhet och visat, huru illa den motsvarar tidens fordringar, samt påpekat obehöfligheten af särskilda krigsdomstolar under fred. Sedan en af rikets hofrätter medgifvit, att göromålen kunna öfverflyttas till hofrätterna, och då det länge gått an att i sista instans låta krigsrättsmålen prötvas af högsta domstolen, förstärkt med militära ledamöter, så kan något tvifvel icke hysas derom, att krigshofrätten är en öfverflödig domstol. Frågan är således den, om riksdagen skall bifalla eller vägra anslag till en special domstol, som är obehöflig, men som K. M:t, med begagnande af den Honom i ty fall tillkommande lagstiftningsrätt, pröfvat böra bibehållas. Enär det i allt fall icke kan komma ; fråga att beröfva krigshofrättens nuvarande tjenstemän sina löner, förr än de vinna annan befordran, så blefve det först i en framtid, som indragningen kunde medföra en be: sparing, men det synes vara tid att en gång häfda representationens grundlagsenliga rät att pröfva anslagens behöflighet, ty der praxis, som hittills gjort sig gällande, haj reducerat svenska folkets beskattningsrät till en oafvislig skyldighet att anslå löne till de embeten, regeringen behagar anse nöd: vändiga. issn md VAC sent ke