es rm SRA än Dad rean hata Ke — Ån ör at på för att lefva länge. Operamaskeraderna äro som bäst i farten Paris. Vi tillåta oss att meddela en hitoria, som står i samband med dessa maskerader, efter en politisk parisertidning som berättar den för sina läsare. Äfventyret hände för ett par år sedan, medan gubben Chicard var officiel dansmästare på de offentliga balerna och historien måste ej vara allmänt bekant efter som den just i dagarne omtalas för pariserpubliken — såvida ej alltsammans är hopgjordt af någon glad följetonist. 5 Pameåla var modesömmerska, hon arbetade i en celebre atelier, som hade till specialitet att tillverka kostymer till hofvet och fina verlden. Pamåela var väl ansedd, var en flitig sömmerska, omtyckt af alla. Pamela skulla ej haft ett enda fel om hon ej varit så galen i att dansa. Man skulle ge en stor kostymbal i Herren vete hvilket ambassadhotell — vi antaga t. ex. det storhertigliga Gerolsteinska — och grefvinnan de behöfde en kostym, en ovanlig, en pikant, en sådan våra modesömmerskor förmå komponera den. Grefvinnan ville uppträda i ambassadens salonger som grekisk lumpsamlerska! Ni förstår hvad det kan vara? Jaså, inte; uppriktigt sagdt:inte vi heller. Sömmerskorna sydde i siden och sammet och guld och slutligen var kostymen färdig efter tjugu profningar. Pamåla fick i kkr aftonen före balen att bära kostymen till grefvinnan. Det var en lördagsafton. Pamela gick först hem till sig med kostymen, hon bredde ut den på sin säng, hon vände och vände på den och betraktade den. : Plötsligt flög en tanke genom hennes hufvud: Pamela hade pretist samma växt som grefvinnan, kostymen passade henne alldeles syperbt, som om den varit gjord åt henne. Det var midnatt. Balen på Operan skulle börja. Ni känner hur svag qvinnan är för frestelsen? Bibeln har ett mycket intressant kapitel i det ämnet. Pamåla gjorde som Eva: hon lyssnade till ormen och ormen förde henne till rue Lepelletier som grekisk lompsamlerska! Följande morgon i god tid fick grefvinnan sin kostym, ganska obetydligt skrynklig. På aftonen, just när hon höll på att spänna fast på ryggen den lilla förgylda lumpkorgen, inträdde hennes man i rummet. Det är märkvärdigt, min vän, men jag tycker att er kostym luktar tobak. Åh, det är bara för att ni nyss rökte, sade hon. De kommo till ambassadhotellet. Grefvinnan passerade antichambren utan att värdigas observera en betjent, som vid hennes åsyn icke kunde återhålla ett rop af förvåning. En timme derefter var hon midt i dansen, och hennes man: stod i en dörröppning — hvad skola äkta män också göra på en bal? — och såg på. Några steg bakom sig hörde han hur betjenten iantichambren pratade med en kamiat. ; Ser duw, sade han, damen som dansar . der, hon med lilla korgen ryggen?... Jag ostym på operasåg henue i går i samma balen. Åh, det är omöjligt! Hon var maskerad då, men jag känner! igen henne. För resten finns det inte två dylika kostymer i Paris. Hon :sa för migl hvad hon var — hon var en grekisk lump-. samlerska. Grefven trodde sig drömma, han frågade j sig hvad hans hustru företagit sig föregående qvällen. Han påminde sig att han ej kunde veta det efter som han tillbringat natten i sin klubb. Betjenterne fortsatte -att prata. Hon var mycket treflig och jag dansade med henne. Ser man på bara. Och jag skälle nog fått henne att soupera med mig, om inte en lång drasut, klädd till Chicard, hade stuckit en biljett i hennes klädningsficka och... ; vartsjukan resonerar icke. Grefven gick fram till sin hustru, och medan hon samtalade med sin kavaljer, stack han i smyg ned sin hand i fickan, som sömmerskan dolt under tuniquens veck. Grefven blef karmosin. röd. I fckan låg en biljett. Han ansåg ej platsen lämplig för att läsa den. Madame, sade han, följ mig; vi faral hem. Känner ni denna biljett, madame? Nej, det gör jag intel, X Nå, så läs den! Grefvinnan, ganska förlägen utan att rätt vetå hvarföre, vecklade upp papperet och läste: ska vi ta oss en bock. Din Chicard. Grefvinnan hade ej svårt att rättfärdiga sig, men hon beklagade sig för sin modesömmerska, som anade sammanhanget och afskedade Pamela. a daner or a j lag för oppsluppen dans, blef sedan Sad dd kelonenför operabalerna och engagerad af dire 0 0 hära en mycket fakomstbringande anställ antlig. Man ning. Hennes popularitet är 0 ser huruledes slumpen ofta bäner de störa anlagen väg och att små orsaker kunna ha stora verkningar. Hade ej Scribe genom Ett glas. vatten redan uttömt detta ämne, skulle vi kanske ha skrifvit en komedi i minst 5 akter härom. Till slut .en liten anekdot: ; En stor aktör vid en liten pariser-teater begrafdes här om dagen på Montmartres kyrkogård. En af hans kamrater hade åtar git sig att hålla tal vid grafven. ; Adjö! började han i sorgsen ton, adjö, stackars kamrat! Öfverväldigad af rörelse snyftade han: Adjö! Må väll Rättesångsoch Pollssaker. När de voro hemma i sitt hotell sadehar: Jag tillber dej! Kom efter till buffeten, så j å FROM ANGD