att hvarje domstol borde förordna en lag kunnig och förständig person för hvarj kyrkosocken inom domsagan med uppdra att gå allmänheten till handa med upprät tande af legala handlingar, så tillåta vi os att fråga, huru många lagkunniga och för ståndiga personer, Dagens Nyheter föreställe sig att man i allmänhet kan uppleta i hvarj kyrkosocken. I allmänhet finnas för närva rande alldeles inga sådana personer, utan all mogen vänder sig i vigtigare fall antinge: till kronobetjeningen eller personer, som är eller varit nämndemän. Att den förra fö enskilda göromål anlitas, är högst olämpligt emedan kronobetjeningen dels genom sådans uppdrag föranledes att försumma tjenstegöromålen, dels genom godtgörelsen för enskildt biträde lätt kommer att blifva mindri nitisk vid fråga om åtal af lagbrott, begångna af enskilda affärsvänner. Många nämndemän hafva visserligen förvärfvat er icke obetydlig erfarenhet i författandet af legala handlingar, men då nämndemänner sakna juridisk underbyggnad, är det naturligt, att de i sådana fall, som något afvika från vanlig slentrian, misstaga sig och derigenom ofta skada sina kommittenter. Behofvet af personer, som kunna i laglig form författa skrifter, har derför länge varit kändt. Lagkomiten föreslog avt lemna detta uppdrag åt de häradsnotarier, hvilka af nämnda komite föreslogos såsom protokollsförande vid häradsrätterna, men då antagligt ir, att dessa tjenstemän, hvilkas anställande äfven vi anse vara i högsta måtto af behofvet påkalladt till undvikande af det ständiga ombyte af vikarierande domare, som nu öfverallt förekommer i anseende dertill att de ordinarie domarne, som äro öfverhopade af göromål, ofta måste söka tjenstledighet dels för undanarbetande af efterliggande göromål, dels för att återställa en genom öfveransträngning försvagad helsa, blefve tillräckligt upptagna af sin tjenstgöring, helst om på de allmänna domstolarne komme att öfverflyttas en del af de mål, som nu handläggas af konungens befallningshafvande, så anse vi icke lagkomitåns förslag, att legala handlingar skulle upprättas af häradsnotarierna, vara ändamålsenligt; isypnerhet som notarierna kunde komma att framdeles vid häradsrätten handlägga tvister om Jagligheten af samma handlingar, som de sjelfva upprättat hvilket icke vore lämpligt. i hafva flera gånger uttalat oss angående behofvet af advokatinrättning i Sverge. Bristen på offentliga sakförare gör mera ondt än man föreställer sig. Man har i andra länder så införlifvat. sig med denna inrättning, att utlänningen svårligen kan fatta, att rättstillståndet är godt i ett land, der man saknar advokater. Detta gör, att han fruktar att nedlägga kapitaler i ett sådant land. Bristen på sakförare blefve med minsta kostnad för det allmänna afhulpen, derest det stadgades, att till bouppteckningsförrättare, sterbhusutredningsmän och rättens ombudsmän i konkurser skulle användas i domsagan boende sakförare. At dessa vore väl lämpligast att jemväl uppdraga bestyret med uppsättning af legala handlingar; och då i hvarje domsaga fordrades minst två sakförare, så att hvardera parten kunde erhålla sin, blefve behofvet af Diträden utiifrågavarande hänseende någorlunda afbulpet. Innan en notarie i hvarje socken af vårt glest befolkade land kan erhålla sysselsättning med legala dokumenters författande, dröjer troligen så länge, att, om-detta en gång inträffar, är sockenindelningen, som hvilar på bestämmelserna om statskyrka, säkert redan försvunnen.