OBOTLIG. ) NOVELL Paul Hoysc. Öfversättning från tyskan af C. I. Backman. Medan vi nu så sutto i timtal bredvid hvarandra, ertappade jag mig flera gånger dermed, att en anmärkning, som jag gjorde under läsningen, höll på att gå öfver mina läppar, endast för att en gång afbryta det djupa, melankoliska grubbleri, som tycktes tynga på hans själ. . Det skulle också icke legat någonting deruti; men man har ju i våra dagar sörjt för att vi blygas öfver så mången naturlig rörelse. Således läste jag och fortfor att läsa tyst för mig sjelf. Då såg jag att han tappade ett silfverstift, hvarmed han ville -skrifva något i sin plånbok, ech som han med synbar ansträngning och med tung och svår andedrägt bockade sig ned efter det, förekom jag honom utan beänkande och tog upp det prydliga stiftet. Han tackade med en viss förvåning; jag kände att jag rodnade öfver öronen, och då jag i samma ögonblick hörde ett halfqväfdt rässande ur fruntimmerslöfsalarne, var det för några minuter: helt och hållet slut med mitt lugn. Allt hvad man kunde säga om den stora förbrytelse, som ligger uti att en flicka gör en sjuk ung man en liten tjenst, framträdde för mig med grym klarhet. Och hvad skulle han väl sjelf tänka? Jag hade flygtigt betraktat honom cch åtminstone icke märkt något leende på hans svårmodiga an) Se A. B. nir 35, 36, 38 och 39.