näktiges beslut den 6 sistl. Öktober, till så stor del, som behöfves, användas till vattenedningens utsträckning. Först derefter skall len möjliga återstoden lemnas till 1:a afdelvingen till räntors betalande. Denna återstod tör således ej bli ofantlig. I år erhåller dock vattenledningen, såsom nyss anfördes, direkta anslag af nya lån till belopp af, utom hvad den förut bekommit, nu ytterligare 184,000 rdr att användas till ett par nödiga arbeten. Ett annat år kan detta ej blifva fallet. Mer än ovisst torde derföre vara huru stort belopp af vattenledningens bruttoinkomst i framtiden årligen kan såsom nettobehållen inkomst bli disponibel till räntebetalning. Det ligger i en sådan inrättnings natur att ständigt behöfva använda en betydlig del af sina inkomster till utvidningar, förbättringar 0. s. v. Hvad slutligen angår den rent tillfälliga ränteinkomsten å tillsvidare återutlånta lånemedel, så är det väl ej allvarsamt menadt, att den bör upptagas i en framtidsberäkning sådan som beräkningen af annuiteter å långa lån? Redan under de 4 månader, som förflutit sedan statens uppgörande i Oktober, ha, som bekant, stadsfullmäktige beviljat anslag till belopp af cirka 200,000 rdr, hvilka, då mig veterligt inga andra tillgångar finnas, antagligen utgått eller komma att utgå af dessa tillsvidare utlånta 1,800,000 lånemedel. Ytterligare anslagsbehof, till följd af förut fattade, storartade beslut, kunna ej länge uteblifva, fattigvården torde i år, liksom föregående år, fordra ytterligare tillskott 0. s. v. Dessa utlånta lånemedel ha således, såsom utlånta, sannolikt ingen lång framtid. Bestämdt måste jag reservera mig mot hr Z:s hänvisning till debetsedeln, der i anm. 2:0o kommunalskatten är sålunda fördelad, att endast 16 öre pr bevillningsriksdaler beräknas till räntor och afbetalving af lån. Ett så vackert resultat kan naturligtvis ej förklaras på annat sätt än derigenom, att större delen räntor och låneafbetalningar bestridas med andra inkomster. 16 öre prbevilloingsriksdaler inbringar ej mer än 50,000 rdr, ett belopp, med hvilket hr Z. ej lär vilja ikläda sig att betala årets annniteter — såvida han ej är en anonym Rothschild? Men om dessa andra till räntor använda inkomster ej dertill behöfdes, så funnes de ju tillgängliga, såsom hr Z. också sjelf antyder, för fattigoch sundhetsvå:d m. fl. i sagde debetsedelns anm. 2:o för kommunalskatten upptagna ändamål, och uttaxeringen kunde ju klarligen blifvit så mycket mindre? Summan är, att räntor och kapitalafbetalningar måste gäldas. Om man sedan vill säga, att man tager medlen dertill af kommunalskatten eller af andra inkomster är mera likgiltigt — med undantag endast för inkomster frambragta just genom lånen, och om dessa är nyss taladt. Att annuiteten blir mindre, än hvad den skulle blifvit, i händelse beslut blifvit fattadt om ett 3 millioners lån, i stället för, såsom nu, blott om ett 2 millioners, var a priori gifvet; att åtminstone en god del af de utaf hr Z. anförda afdragsposter verkar minskande på ränteutgiften, må man gerna äfven medzifva och hoppas —för i å:! För framtiden åter torde, ti:l full säkerhets vinnande, erfordras att ej mycket på dessa afdragsposter bygga. Slutligen bör jag anföra, att jag alldeles icke påstått, ja, icke ens antydt, att Stockholms finanser ännu skulle befinna sig i något förtvifladt skick; men jag har trott, att tiden vore inne att, så att säga, hejda sig — och denna tro, det bekänner jag, hyser jag fortfarande. Rv. K. MOSSENS AAUFRELETINIONS