gjort på grund af statuternas. 79, men hvilket kanslern ogillar. Vidare har kanslern som skäl för sin åtgärd att ogilla konsistoriets val anfört, att Henschen sålunda skulle komma att ha medel om händer för två verk. Häremot anmärkes, att regementsskrifvaren Gyllensvärd, som konsistoriet 1868 utsett till vikarie och mot hvilken kanslern ej haft något att anmärka, har en betydligt större uppbörd, såsom regementsskrifvare, än den VIA af allmänna medel, som innehas af domkapitlets notarie. För öfrigt har Henschen ställt föreskrifven och af konsistoriet godkänd borgen för de medel han som t. f. räntmästare skulle få om händer. Och som konsistoriets ledamöter.sjelfve ståi ansvar för t. f. räntmästaren, om han kommer på balans, så bör väl, vid sådant förbållande, konsistoriet skäligen anses ej ha brustit i nödig omtanke om verkets och sitt eget bästa i ekonomiskt afseende, likasom det ock -måstekännas tungt att, under sådana omständigheter, få sig påtvingad en räntmästare mot pluralitetens (d. ä. konsistoriets). vilja. Mot Henschen har kanslern ock anmärkt; att han, under den tid han bestridde räntmästartjensten, tillika skulle sköta en del af domkapitlets notarietjenst; men att regementsskrifvaren Gyllensvärd under större delen af 1868, då han skötte räntmästartjensten, tilllika bestridde hela. sin regementsskrifvaretjenst, ogillades icke af kanslern. Konsistoriet borde väl ej förmodas ha utsett Henschen till räntmästartjenstens bestridande, om konsistoriet ej vetat, att han mycket väl kunnat sköta tillika den de! af notarietjensten vid domkapitlet, som handlingarne och erkebiskopens betyg för Henschen utvisa.