— Bankirfirman Overend-Gurney komp. står, såsom bekant är, tilltalad i London för svekfullt förfarande. Polisundersökningen är nu afslutad och de 6 direktörerna komma att stå till rätta inför domstolen Queens Bench. När lordmayorn meddelade tillåtelsen till anklagelse mot dem, skallade starka bifallsrop bland de talrika åhörarne både i och utanför domsalen. Hvar och en af de anklagade måste för att få vistas på fri fot sjelf ställa en säkerhet af 10,000 och dessutom två främmande kautioner, hvardera å 5000 . Att denna bedröfliga sak väckt det obehagligaste uppseende icke blott i England utan äfven utomlands, är ej att undra på, då Overend-Gurney ännu för en fem år sedan stod i lika högt anseende som Rothschildarne och såsom diskonthus kanske ännu högre.Naturligtvis finnas de, som i detta likasom i andra dylika fall vilja låta påskina medlidande, men allmänt uttalas dock tillfredsställelse öfver att denna sak blifvit bragt inför rätta, icke för penningarnas skull, utan för moralens; ty i pekuniärt afseende kan det vara likgiltigt för det ruinerade bolagets olycklige fordringsegare, om de anklagade fällas eller bli frikände. Tillgångarne äro nemligen redan för länge-sedan sin kos, och om något ännu skulle återstå att hålla sig till, så kan det icke på långt när förslå att! betäcka skulderna. Man har nu hela saken klar för sig. Firmans ofantliga affärer hade växt den gamle qväkaren Gurneys efterträdare (somliga påstå äfven denne sjelf) öfver hufvudet, eller rättare sagdt, de hade låtit affärerna växa : sig öfver hufvudet. Förledde af sin lyckal och sin ofantliga kapitalstyrka, lemnade de den väg, som är strängt utstakad för en bankaffär, försummade den gyllene regeln att ständigt hålla sina penningmedel disponibla och låste fast dessa i företag, ur hvilka, såsom de måste veta, hvarken kapital eller ränta kunde tillräckligt skyndsamt utdragas. Så lånade de, för att blott anföra några få exempel, ett ostindiskt rederibolag 578,000 , tt Jerngjuteri. 510,000 och ett grekiskt ångfar-: tygsrederi 144,000 . Af dessa tre bolag! finnes numera icke ett enda qvar. Hos detl: första gingo omkring 100,000 ; hos de-båda ; senare alltsammans förloradt. Dylika förluster ledo de hos privatfirmor: hos en hr Ho-! ward 331,765 , hos en hr Garraway 160,000 , ; hos en hr Koch 310,000 Z. Denna lista skulle kunna fortsättas, men det kan vara nog med j: nyssnämnde summor, hvilka icke kunna undgå : att imponera, isynverhet om härtill lägges,. att Overend-Gurney år 1864 gjorde affärer : för 75,000,000 . Det är nu klart bevisadt, att den gamla firman redan sistnämnda år:! ) ilade sitt fall till mötes och att dess chefer, ifall de icke voro slagna med blindhet, måste inse det. Kölnische Zeitung, ur hvilken vi hemtat : dessa uppgifter, tror dock, att bolagsmännen j: ännu måste ha hyst förhoppning att kunna : rädda sig. En firma med så omätlig kre-l1 dit — säger tidningen — som förfogar öf-! ver så ofantliga hjelpkällor och som af sinl; legitima diskontaffär för dem drog en årlig! vinst af 175,000 , behöfver i sjelfva verket icke så hastigt gifva sig förlorad. Men till slut går det dock sådana stora firmor icke bättre än de små. För att rädda sig, gripa de till de mest vågade medel, göra allt större insatser, dagtinga med sitt köpmannasamvete och — bli bankrutt på ära och förmögenhet. Så gick det med den gamla firman. Redan 1864 betann den sig i slumpens händer och, hvad värre är, i klorna på samvetslöse blodsugare och spekulanter. Hade också firmans innehafvare icke haft någon annan kännedom om sina böcker, än att de med ett årligt arvode af 5000 måste muta en tjensteman vid konkursåomstolen, som visste mera, än som var dem kändt, om deras affärsrörelse och deras dryga skulder, icke för att han skulle arbeta för dem, utan på det han skulle hålla munnen på sig, så kunde det onekligen icke längre ha varit någon hemlighet för dem, att firman faktiskt var bankrutt, och — det var ögonblicket, då frestaren steg frem till dem. På den tiden stod svindeln med aktiebolagen i sitt högsta flor. Hvarje dag såg dussintals sådana uppstå, och redan hade flere dels goda, dels dåliga privatfirmor uppgått i aktiobolag med inskränkt vederhäftighet. Hvarföre då icke7 också den verldsberömdå firman Overend och Gurney?En morgon öfverraskades England af nyheten, att äfven denna öfvergått till ett bolag. Allmänheten betalade aktierna hastigt till höga premier, till och medsmå kapitalister, pensionerade officerare, enkor med många döttrar och knapp inkomst grepo begärligt tillfället; endast den. erfarna köpmansverlden drog sig undan, ty för densamma hade Overend och Gurney redan länge varit misstänkte. Desse sistnämnde sålde alltså sin affär, väl vetande att enj. stor del af dess uppgifna aktiva bestod af, dåliga och rentaf värdelösa skulder, samt ; beqvämade sig till på köpet att bli delegare i det nya bolag, åt hvilket de sålde en bankruttmässig affär, väl vetande, att genom de!; ras utträdande skulle det unga bolagets kre-, dit från början ha blifvit skadad. I dettal, steg ligger, om det kan lagligt bevisas, det; brott, hvarför de anklagas, nemligen i steget , att med vett och vilja ha sålt en bankrutt-, mässig affär såsom vinstgifvande och bedra-, git köparne eller aktieegarne.n ; 1 1 t 1 a RE AT TE ST SME ST TER. SoL Sorg RET ; s 1 1 i L l i J ( Räntmästare-förordnandei vid Upsala : universitet. Öfver kanslersembetets förfarandei detta ål ha fara hittva anmärkningar hlifvit ARG