mot de evangelis! a hansestäderna och nordens evangeliska stater. I norden var habsburgska riktningen segrande och katolska härar sökte öfvergå Elbe, då i vestern striden började. I Juli 1627 kom Buckingham med en engelsk flotta till ön Rhe. Han uppmanade Rochelle till motstånd. Rochelle var Stralsund, Buckingham var Gustaf Adolf. Som Wallenstein tänkte vid Stralsund, förklarade Richelieu vid Rochelles: kungen är ej verklig kung, så länge han ej har Rochelle. När han får det, blir han kristenhetens störste furste. Franska olitiken syntes då för alla evangeliska beslägtad med den habsburgska och lika fruktansvärd. Då EA sjelf gick mot Rochelle, blef han mördad. Ändtligen föll Rochelle Okt. 1628. Det var det katolska Frankrikes triumf öfver det evangeliska, fransk-spanska politikens öfver den engelska. Katolsk-habsburgska riktningen hade fullkomligt segrat i vestern. Hur vigtigt, att den i norden bröts mot Stralsunds murar. Nederländerna, som öfverallt bekämpade habsburgarväldet, hade eggat Danmark till ihärdighet, mäklat mellan jo e och Polen och sökte nu äfven förlika ? Ö ngland och Frankrike. De klagade öfver oceaniska sjöhandelns förfall genom dessas krig, liksom östersjöhandeln genom Polens och Sverges krig. På allas ruin reste sig habsburgska huset, nu i besittning af Holstein och JutJand hotande sundet, samt hade i sitt våld Rostock, Wismar och andra sjöstäder, jemte Elbes och Wesers stränder. : Det lyckades. Richelieu började åter rij valisera med Spanien. Han hade nu kufvat hugenotterna, men gaf dem — så litet voro hans afsigter af kyrklig natur — religionsfrihet. Han begagnade mantuanska arffrån mot Spanien. Vid Östersjön hade kejsarns ng strandat. Panmark, slaget till lands, herrskade 3 sön Hur skulle Wallenstein försvara Mecklenburgs kuster för dansk landing? Och om, trots alla habsburgska injer, Sverge vunne fred med Polen -och pte Danmark? Om samtidigt turkar, taer, siebenburgare tussades fram i södern? Om det i Italien mellan Spanien och Frank-? rike en kriget om mantuanska arfvet — blefve för Spanien olyckligt? Wallenstein Dannsark. Var strandandet at habsburgska östersjöpiAnerna grunden? — Eller att, sedan han tagit Mecklenburg, i besittning och fått Danmarks löfte att öfverge de meckl. hertigarne, han uppgett öster förslaget och ej hade skäl till vidare krig med Danmark? Meckl. hertigarne, Gust. Adolfs fränder, sökte hjelp i Sverge, dit deras söner flytt, Danmark ville i freden innesluta Frankrike, ! Engiand, Holland och Sverge. Wallenstein uteslöt. Sverge. Han begärde, hvad RicheTieu med rätt framhöll som särdeles vigtigt, att Danmark spärrade sundet för huset Habsburgs fiender, Att Danmark stod på sig hade grund i Frankrikes särskilda bemödanden att stifta fred mellan Danmark och ligan i st. f en dansk-habsburgsk fred. Detta står i konseqvens med Richelieus politik efter huggnotternas nederlag och vänskapen med England samt hans ait att minska habsburgska makten. Chemnitz tror, att kejsaren blef ettergifyen för att vinna tid, på det ej Sverge skulle hinna komma med i leken. Wallensteins fredskärlek mot Danmark stegrudes, då han nu ämnade vända sig mot turkarne och lofvade-kejsaren om 3 år sultans krona. Dapmark blef ock allt efterifnare och kunde ej stålsättas af NederTänderna och Sverge, utan slöt fred. Det var det bedröfliga slutet på en stolt början. För alla evangeliska, för alla 2otståndare till den habsburgska riktningen hade för 5 år sedan varit tillfälle att biträda ett stort antihabsburgiskt förbund, om ge följt Gust. Adolfs uppmaning, ingått på hans vilkor och lemnat honom Tedningen. Då hade 3 evangeliska makter, England, Danmark och Nederländernå, slutit ett förbuad mot den habeburgsk-katolska riktningen och Danmark hade öfvertagit ledningen af den krigsmakt, som bildats af förbundsmedlen, et var ett förräderi mot de öfriga evangeliska och särskildt mot Sverge, Nn slöt Danmark fred utan dessa allierade; det var ett Danmarks förräderi äfven mot England och Nederländerna. — Richeliezs memoirer säga lika som träffande, att denne jemmerlige furste var nog svaghjertad att förråda alla sina bundsförvandter för att återvinna sina länder och komma ifrån krigskostnaaderna. Och då nu keisarn vidtog anstalter för att skaffa de habsburgsk-katolska intressena tterligare segrar, anstalter, sådana som i Åyskland åtminstone, med sådan energi och utsträckning, hittills aldrig blifvit vigtagna, hvem kunde då hjeiga? I Tyskland var af den framåtgående katoisra häreng kopparfot allt nedtrampadt, och ingen ny, Mausfeld eller Kristian hade mod, makt, tillfälle att yesa sig med nya skaror och åtminstone försöka motstånd. Danmark skyndade att upplösa en här, som ej kunnat segra och genom tr oAzsslutet dömdes till overksamhet. Åf inen bland de stater, som 1625 sammanträdt r motsåndarnes af den katolsk-habsburgska politikers Sak, stod att vänta, att han nu skulle mot denna politik träda i spetsen för en rörelse, 5AM han tillika hade att nyskapa, tillika måsv leda. Och Frankrike ska tendenser och rörde sig blott i antispaask2, ENN vände sin uppmärksamhet tu! italienska sakerna; väl såg det gerna, att kejarn fann nytt motstånd och hade villigt understödt dn men sjelf ville och kunde det ej framstå. Kort före danska. freden hade baierska vicekanslern Richel uppsatt ett betänkande till korforsten i Mainz, deri han skref; Sverge är för närvarande de okatolskes Messias, pa hvilken de vänta, till kvilken de ställa allt sitt hopp. Och Richelieus memoirer, sedan danska freden omtalats och att Gust. Adolf sårats genon: hans gesandters afvisande derifrån, tilllägga: acune kung af Sverge var en ny uppgående sol. HAREN Ja te RO ERE SKRIN RIP S blef alltmer böjd för fred med ij