Vid inför Årstads häradsrätt den 22 dennes om anledningen till denna mordbrand hållen ransakning erkände den brottslige utan omsvep sitt dåd. Det var 40-årige stattorparen Danielsson från Tollastorp, som begått detsamma efter många öfverläggningar, såsom han sjelf uppgaf, med undantagsgifvaren, arrendatorn Johannes Svensson i Blixtorp, hvilken lofvat honom 30 rdr och något spanmål för utförandet af mordgerningen. Flera förslag om undantagshjonens undanrödjande hade varit å bane, utan att de gått i fullbordan. En gång under nästlidne höst var det ämnadt, att Johannes Svenssons 20-årige son skulle varit Danielsson behjelplig med att bestjäla och mörda de gamla undantagshjonen. En annan gång var beramadt, att Johannes Svensson sjelf skulle biträda vid mordgerningen, för hvilket ändamål den sistnämnde fastgjort en knif vid ett 3 å 4 alnars långt skaft, hvarmed han skulle genom ett fönster sticka ihjäl dem under sömnen i sängen, och slutligen öfverenskoms, att Danielsson, efter erhållen förstärkning af en sup med tilltugg, skulle ensam gå i författning med den ifrågavarande mordbrandsanläggningen, hvilken han också verkställde på följande sätt: Vid midnatten strök han eld på en tändsticka och antände dermed halmtaket ungefär midt för de gamles säng, gick så sin väg mot hemmet, seende sig stundom tillbaka för att öfvertyga sig att företaget lyckats. ohannes Svensson har också sökt öfvertala ett par andra personer att på samma sätt undanrödja omförmälda undantagshbjon och derför utlofvat en vedergällning af ända till två tusen daler... Med anledning af dessa med flera graverande omständigheter blef äfven Johannes Svensson häktad och till cellfänget härstädes införpassad. De brottslige, af gammalt sinsemellan bekanta, ha inflyttat från Getinge socken, och hade Svensson för 3 år sedan öfvertagit på arrende under 10 år den hemmansdel, hvaraf undantaget (omkring 200 rdr årligen) utgår med vilkor att, om undantagshjonen under tiden med döden afginge, arrendet icke skulle ökas, fastän undantaget upphörde. Denna bestämmelse synes ha varit en oöfvervinnelig frestelse för egennyttan till det öfverlagda brottet. Ett rykte förmäler, att Svenssons fader i lifstiden varit misstänkt för ett likartadt brott. Danielsson synes vara mera enfaldig och uppriktig än elak, uppgifvande, att han åtagit sig uppdraget endast för att kunna förtjena något till sin hustru och trenne barn, menande föröfrigt vig numera vara bättre förnöjd för sin person, än då han var på fri fot utan bröd och arbetsförtjenst. N ee tg ne ng RR RN