STOCEHOLM cen 24 Nöt. — 3ehofret af eit advokatständi Sverge. L Förslag om inrättande af ett adyokatstånd vårt land. har; som bekant, flere gånger väckts. Af den större allmänheten har det less värre länge rönt litet eller intet intresse, ch från visst håll har det bekämpats och ekämpas fortfarande med ifver, af just det äl som för sakens vänner är ett af de förerädesvis bestämmande: å den senare sidan inskar man, å den förre fasar man för enakkunnig, oafatigt vaksam Kontroll å en ättsskipning som, fri från denna helsosamma ygel, blott alltför mycket företer slö rutin ch. byråkratisk godtycklighet.; Atskilliga företeelser vittna om, att på sita tiden denna fråga ådragit sig växande iappmärksamhet och förvärfvat mer och mer ring sig gripande sympatier. Under förlilet. års riksdagssession utgafs och utdelades ill hrr a änter en Framställning om vödvändigheten att införa ett advokatståndi Sverge, hvars författare, häradshöfdingen Beckman, känd såsom en af landets mest ramstående jurister, hade att åberopa en under. ett tredjedels sekelg juridisk yverksamhet, dels såsom domare dels såsom mycket unlitad advokat, vunnen erfarenhet, hvilken let ock torde vara svårt att jäfva). Det rar ungefär samtidigt en jemnförelse mellan let svenska ochnorska rättegångssättet i brottnål., hvilken i ett härvarande politiskt ällskap föredrogs af en yngre skicklig juist, trots sin strängt objektiva hållning castade en belysning ötver frågan om ett udvokatstånd samt, i allmänhet, öfver vår ättskipnings brister, som synbarligen för lenna angelägenhet vann nya och ytterligare befäste gamla anhängare. Vid detta tillfälle rördes äldre ansedda domare medgifva, om in med vissa begränsningar, behofvet och ryttan af ett advokatstånds införande äfven vårt land. Sedermera har detta reformyrkande upptagits i det bekanta demokratika programmet, och förslag i detta syfte ärer ock vara att motse å instundande iksdag. : Vi ha med tillfredsställelse iakttagit, huru ;ppinionen om vigten af denna reform mer och mer utvecklas och vinner styrka. Ofvertysade, att denna fråga i sanning ej kan falla, xo vi äfven att den för många och dyrbara ntressens skull kräfver en snar lösning. Ty on är af den största betydelse för det allnänna rättstillståndet, för tryggandet af de enskildes frihet och välfärd, i hvilka hänseanden ingen opartisk och sakkunnig skall neka att den nuvarande samhällsordningen lemnar mycket att önska, som utan svårighet kan vinnas; Förslaget åsyftar ej blott att befordra en mindre bristfällig tillämpning af en i det hela god lagstiftning. En väl ordnad advokat-institution skulle ock, kraftigare kanske än något annat, verka till afslöjande och afhjelpande at en i många afseenden föråldrad, invecklad och orättvis lagstiftnings felaktigheter, och i och med-dessa båda syftemåls främjande skulle den stärka lagens helgd och anseende samt bereda samfundsordningen det stöd, som är dess bästa, nemligen kärlek och förtroende från tusental af medborgare, som då ej längre skulle i agen se en fiendtlig och illvillig makt, utan ett troget skyddande värn och beskärm. Väl må det, lyckligtvis, förhålla sig så, att i vår tid lagstiftoingsarbetet i åtskilliga fall har eller åtminstone borde ha till sin förnämsta uppgift, ej att stifta nya lagar, ej att öka statsförmynderskapets område och göra de juridiska formaliteternas snår tätare, utan tvärtom -att upphäfva förordningar, att sopa bort reglementen, som till allmän och enskild skada lagt band på medborgarnes fria verksamhet. Men å andra sidan är det alltför sjelffallet, för att behöfva något bevis, att i flere andra tillfällen det allt rikare och mångfaldigare sig u bildande sambhällslifvet ej blott föder oupphörligt nya nuancer af rättsförhållanden, som längesedan varit i hufvudsak kända och at lagstiftningen förutsedda, utån ock nya arter af rättsförhållanden, hvilka. ej enligt förut antagna och med det allmänna populära rättsmedvetandet införlifvade grunisatser otvunget låta sig bedömas. Dertill kommer, att samfundsandan i det hela, rättsordningen isynnerhet, mer och mer sträfvar till en allt, såvidt möjligt, på förhand bestämmande formulering, till ett allt noggrannare, följaktligen mer och mer detaljeradt, angifvande af vilkor, regler, former, hvilket åter gördeltagandet i en rättsförhandling mer och mer beroende af särskildt studium. Hur mycket man än må föreställa sig, såsom ett eftersträfvansvärdt deal, en: sådan rättsförhållandenas förenkling, att hvar och en vore fullt i stånd att sjelf alltid med all behörig verkan föra sin talan, så torde förhoppninigen att nå ett sådant mål dock för .en mycket lång framfid få anses för en ytterst sviklig illusion, Och dessutom har på detta, som på andra områden, arbetsfördelningens stora lag sin fulla giltighet: hvarje mera betydande och ingripande verksamhet kräfver mer och mer sin man för sig, hvilken i andra derför enkom lämpade händer lemnar utförandet af hvad med hanps hufvudsakliga sträfvande står i blott indirekt samband. Detta torde i största allmänhet uttryckt, utgöra grunden för sakföraryrkets berättile och vigt i vår tid. Man ser ock, att hos de på civilisationens bana mest framskridna länder ett ordnadt advokatstånd an) Utom justitieombudsmanens lilla attack i sista embetsberättelsen kunna vi ej erinra 0s3 något allvarsamt försök att upptaga hr Beckmans yrkande och de satser, hvarpå det stödjesz till. vederläggning. Ty en mot hr Beckman riktad anonym ströskrilt: Är ett advokåtstånd ound-. gängligen nödigt? hör till dessa nöjsammå expektorationer, som behandla alla möjliga ämnen utom det — af titeln angifna. BESTRIDER PN RYSSAR FYRA