UTRIKES. . SPANIEN. Spanska utrikesministern Lorenzanas cirkulär till de spanska diplomaterna i utlandet, af hvilket vi förut meddelat en kort analys, lyder i det väsentliga sålunda: Då den provisoriska regeringen konstituerat sig och fungerar, anse de medlemmar, af hvilka den Å nationalsuveränitetens namn består, att ögonblicket är kommet att ställa ordet till de främmande makterna och förklara dem grunden -till och betydelsen af den revolution, som landet nu tyckligen tilländabragt. Under sina två sista monarkers regering erbjuder Spanien olyckligtvis det sorgliga skådespelet af ett trofast och högsinnadt folk, som bortslösar sitt guld och sitt blo , och af monarker, som löna de hjeltemodigaste offer med den svartaste otacksamhet; af ett folk, som utan att förneka sin gamla ära, dock icke kan bli stående på samma punkt, och af suveräner, som med en orygglig ihärdighet egensinniet arbeta på att hålla det under det skamliga oket af en styrelse, som öfverlefvat sig sjelf. Undersök opartiskt den sista regeringens historia, och man skall finna, att der på bottnen af en mängd motsägelser och olika ansatser outtröttligt rör sig den tanken att hindra att den nyare civilisationen skall fatta rot och sätta frukt i vår jordmån Att upplösa partierna, att sprida de dugligaste männen åt hvar sin sida, att sätta en hemlig regering i stället för den uppenbara, att genom dolda ränker förlama verkmningarne af de gagneligaste, åtgärder i fall en liberal tendens uttalar sig i dem, att begagna och med beräkning låta begagna sig af de smidiga redskapen för den religiösa spekulationen, att drifva fallenheten för godtycke och hatet till moderation ock försigtighet så långt att det steg till raseri, att hårdgackadt framkalla det borgerliga krigets lår för att de skulle lysa öfver dynastiens fall iksom 4e lyst öfver dess begynnelse — det var den ädla och högsinnade uppgift, för hvilken den bestående sakernas ordning, som nu är kullkastad om en pust af folket, systematiskt och utan Petänkande offrade de till suveränitetens förfogande ställda ofantliga bjelpkällorna under mer än ett fjerdedels sekel. Den högsta personifikation af den offentliga myndigheten var degsutom omgifven af inflytelser bf skiljaktig natur: några bestämda att upprätthålla den reaktionära andan, asdra med uppgifter, som lågo alldeles utanför