STOCKHOLM den 29.0kt, Frälsebönderna i Skåne. Justitiekansleren, som, enligt hvad vi förut meddelat, bivistat domstolsransakningarne rörande de skånska frälsebönder, som förklarat: sig ärna upphöra med fullgörande af sina arbetsskyldigheter till resp. godsegare och som i öfrigt å ort och ställe inhemtat kännedom om hithörande förhållanden, har deröfver till K. M:t afgifvit följande berättelse: Underdånigt memorial! Genom afgifna underdåniga rapporter från Eders K. Mits befallningshafvande i Malmöhus län har Eders K. M:t erfarit, att vissa allvarsamma rörelser under den senare tiden låtit förspörja sig bland landbönderna å en del af de större frälsegodsen i Skåne. Under den af mig nyligen företagna embetsresa till sydliga delen af riket har jag häråt egnat en särskild uppmärksamhet; och då nämnde rörelser numera vunnit en så betydlig omfattning, att den spridt ej ringa oro inom en stor del af provinsen, har jag trott mig böra till Eders K. M:t afgifva underdånig berättelse om hvad jag i denna sak under resan hufvudsakligen iakttagit. Vid slutet af sistlidne och under loppet af nu innevarande år hafva flera hundra landbönder och husmän, hvilka på grund af kontrakter, afslutna emellan dem och egarne till de större säteriegendomarne i Skåne, innehafva under dessa egendomar lydande frälsehemman och lägenheter, till Eders K. M:ts befallningshafvande i Malmöhus län ingifvit ansökningar, hvilka, såsom de vanligast äro uppställda, gå derpå ut, att omförmälde hemman och lägenheter, derest de icke såsom skattefrälse kunde anses utgöra sökandenas enskilda egendom, måtte i jordeboken omfö-l: ras till krono samt sökandena varda antagna till åboer derå och få lösa dem till skatte. Sedan samtlige dessa ansökningar blifvit af Eders K. M:ts befallningshafvande afslagne, hafva besvär emot Eders K. Mi:ts befallningshafvandes beslut blifvit anförde hos Eders K. M:ts och rikets kammarkollegium, som likväl genom särskilda utslag lemnat besvären utan afseende, oftast på den anförda grund att det icke tillkomme administrativ myndighet att med frågor om eganderätt till eller disposition af jord utaf frälsenatur sigl. befatta. En del af dessa mål är för närvarande, efter fullföljd underdånig talan, på Eders K. M:ts nådiga pröfning beroende. Under tiden har ett stort antal af ofvannämnde landbönder och husmän vägrat attl till godsegarne vidare utgöra de arrendeafgifter och arbetsskyldigheter som enligt kontrakten dem åligga. Sedan med anledning häraf åtskilliga godsegara hos Eders K. M:ts befallningshafvande sökt handräckning att af de tredskande arrendatorerna utbekomma de oguldna afgifterna, hafva uti häröfver afifna förklaringar desse senare icke allenast Bestridt sökandenas eganderätt: till de argenderade hemmanen och lägenheterna, utan äfven förnekat sig hafva underskrifvit de åberopade arrendekontrakten. Till följd af sistnämnde invändning hafva flera bland dessa mål blifvit af Eders K. M:ts befallningshafvande, såsom tvistige, hänskjutne under domaren, hvaremot de öfrige, sedan -hos Eders K, M:ts befallningshafvande företetts protokoll öfver vid domstol hållna vittnestö ör, hvarigenom underskrifternas riktighet blifvit till fullo ådagalagd, afgjorts på det sätt, att bönderna och husmännen förpligtats att betala de utsökta beloppen, till säkerhet för hvilka qvarstad å arrendatorernas egendom stundom redan förut under målens handläggning blifvit beviljad och äfven verkställd. Då arrendekontrakten i allmänhet såsom åföljd för underlåtenhet å arrendatorns sida att fullgöra de honom enligt kontraktet åliggande förbindelser stadga skyldighet för arrendatorn att från arrenderade hemmanet elter lägenheten afflytta, har slutligen en del godsegare, på grand af nämnde stadgande, mot en mängd af de arrendatorer, hvilka upphört med sina skyldigheters utgörande, hos vederbörande häradsrätter medelst stämning anhängiggjort talan om deras afhysande. Ett stort antal sådana mål är af häradsrätterna afgjordt medelst utslag, hvarigenom åboerna ålagts att från de arrenderade hemmanen eller lägenheterna afflytta vid äfventyv att varda derifrån vräkta. Andra äro ännu beroende på vederbörande häradsrätters pröfning. Flyttningen bör, enligt utslagen, i de flesta fall ske genast, i pågra under Mars månad nästkommande år; beroende denna olikhet på olika föreskrifter i de särskilda kontrakten. Emot häradsrätternas utslag bar i allmänhet vad blifvit erlagdt. Sådan är i korthet gången och utvecklingen af de rörelser, hvarom här är fråga. De ppade sig först inom Tlarjagers härad och afva sedermera spridt sig hufvudsakligen till Färs och Herrestads härader, der de för närvarande äro starkast, samt till Ingelstads härad. Jag har under min resa besökt såväl Eders K. M:ts befallningshafvande i Malmöhus och Kristianstads län, som domhafvandena i samtliga nyss uppräknade härader. I afseende å de ofvannämnde) målens behandling hos myndigheterna har någon annan anmärkning icke förekommit, än att med afkunnande af utslag i en del af de till häradsrättena instämda målen någon gång syntes hafva fördröjts mer än skäligt läng tid efter det desamma blifvit till domstolens pröfning öfverlemnade. Efter att hatva af vederbörande domkafvande muntligen äskat upplysning och förklaring angående orsaken till detta dröjsmål och sådan förklaring afgifvits, har jag dock, efter öfvervägande af de anförda omständigheterna, funnit någon min embetsätärd icke vara ar det anmärkta förhållandet påkallad. Såvidt jag kunnat erfara har på senare t3der beträffande landboväsendet i Skåne en