—— —— ——— SÄ Kn nidce och Paul Courtenays syster, skulle bli uvernant åt mr Tempelmores barn? Hatade än inte den karlens namn? Förklarade du icke alltid, att om du blefve fattig, skulle du dock alltid söka bevara din frihet beh inte bli en beroende tjenare i en rik mans hus? Och likväl är: du bår och tycks vara både glad och belåten med din ställning. Enligt din nuvarande åsigt är mr Tempolmore ren som snö — ocr Yi vore att tadla, men inte han. Den här lilla fickan är alldeles betagen i dig och du i henne, Och du ser riktigt lycklig och nöjd ut — alltsammans saker som ja skulle förklara för otroliga, om jag inte såge dem med mina egna ögon... Oeh dock är det så. Hvarföre skulle jag då inte också kunna-hoppas? ora, som under det han talade flera gånger hade blifvit både röd och blek, kände sig tystad af detta rättframma och icke oförståndiga -resonnement. Likväl vågade hon komma fram med en invändning. Jag är lycklig här, som du säger, John; och som Mitt bestyr är ett sådant, som kräfver flera år, hvarföre skulle jag väl då lemna det? . Det är en lång väg, som inte har något slut! svarade John med en viss butterhet. Dora kände sig åter tystad, och som Eva i detsamma kom fram till dem, kunde de icke längre tala om dessa saker. John hade föröfrigt ingen större lust att tala mera, än Dora hade att höra på. Han hade sagt hvad han hade att säga, och som han icke var utrustad med någon vältalighet, kunde han ingenting tillägga till sitt öppna och kortfattade frieri, Det var, honom nog att Dora visste, att han älskade henne och önskade ifta sig med. henne. Det öfriga skulle nog omma af sig sjelf. Hennes afslag betraktade han icke såsom något afgörande svar.