STOCEHOLM den 23 Okt. I det nyligen utkomna andra häftet af tidskriften Framtiden har hr Victor Rydberg offentliggjort en afhandling Om kyrka och presterskap, hvilken såväl med afseende på ämnet somdess behandling synes oss förtjent af mycken uppmärksamhet. Vi tro oss göra många af våra läsare ett nöje genom att meddela nägra af grundtankarne i denna uppsats, hänvisande föröfrigt de för ämnet intresserade till det ofvannämnda häftet af nämnda tidskrift . Hufvuduppgiften för hr Rydbergs afhandling är att undersöka, hvilken den ursprungliga kristendomens uppfattning är af det religiösa samfundets väsende samt af prestadömets :betydelse och åligganden. Ar den officiellarenlärighetens kyrkoideal, den s. k. statskyrkan, en trogen afbild eller en skadebringande förvridning af den samfundside, det Guds rike, Kristus ville i lifvet förverkliga? Gifva de n armentliga urkunderna något stöd. åt ortodoxernas med svett och möda hopjorda teorier om nödvändigheten af ett särskildt prestestånd, ett särskildt ordets och sakramenternas embete, hvars innehafvare ha att leda de öfriga menniskorna såsom i religionen omyndige samt förmedla deras förhålande till Gud och de gudomliga tingen? Besvarandet af dessa frågor är af vigt, ej blott för vinnandet af en riktig insigt i sakförhållandet, utan äfveniomedelbart praktiskt afseende. Den kyrkliga yttersta högerns öfverdrifna anspråk på presterligt förmynderskap öfver lekmännen skola, anser hr Rydberg, med framgång kunna motarbetas, om man lyckas klargöra och inskärpa hos alla för skäl tillgängliga sinnen, att prosferlig Re ingalunda har någon grund iden kristna religionens väsende, utan tvärtom, vid närmare påseende är för kristendomens anda tillfullo främmande; samt att samma myndighets historiska rötter, så vidt och bredt de än må förgrena sig i medeltidens jordmån, icke gå djupt nog för att uppnå uristendomens fasta lager, på hvilket kyrkan är att återuppbygga i föryngrad gestalto. Trogen sin allmänna grundsats såsom författare i de religiösa frågorna, den nemligen, att med bibelas egna klara och oförtydbara ord vederlägga de ortodoxa påfunden, ställer sig hr Rydberg: sålunda äfven denna gång på nytestamentlig grund för att derifrån gendrifva den nykatolska, från Tyskland till Sverge importerade teologi, som till fromma för en köttslig prelatensisk herrsklystnad, vill befästa och än ytterligare fördjupa den mot kristendomens ande fiendtliga skilnaden mellan prester och lekmän.. Denna riktning inom nutidens teologi räknar bland våra inhemske bekännelsetrogne talrike anhänare. Dess utmärkande egendomlighet är att en, konseqvent tillämpad, leder ginaste vägen in i katolicismen; Vår tids religiösa subjektivism är det af skuggräddslan frammanade spöke, som man här på det häftigaste bekämpar; i statskyrkan, i den objektiva kyrkliga ordningen tror man sig ega det ifrigt sökta skyddsmedlet. . Upprätthålländet af det kyrkligt bestående betraktas såsom det vigtigaste af allt; de reaktionära tendenserna beslöjas genom en teori om kyrkan och embetet, som är med protestantismens principer i grund och botten oförenlig. Till den ursprungliga rotestantisimens bestämningar hörer att den 1 timligheten framträdande kyrkan uppfattas såsom endast ett ofullkomligt fenomen af det sanna gudsriket, den osynliga kyrkans. I starka ordalag uttalar Luther derjemte förkastelsedomen öfver den åsigt, enligt hvilken ståndsskilnaden mellan prester och lekmän betraktas såsom fåstställd genom en gudomlig läg, då tvärtom kristendomens mening är, att ålla kristna skola utgöra ett heligt presterskap.. Och på samma gång Luther bryter stafven öfver allt presterligt uniformsväsen vare sig kragar, kappor eller biskopskors, emedan tron icke kan -lida någon åtskilnad mellan pröster och en ee kristen manv, är han äfven en afgjord motståndare af alla setatskyrkliga inrättningar, Luthers grundBats var, att statens och kyrkans områden skola strängt skiljas från hvarandra. .De-begge regimenternas böra till intet pris få sina angelägenheter .hopblandade. Deras ömsesidiga förhållande bestämmer han sålunda, att kyrkans ändamål är fromhet, statens är tre frid och ordning. Likasom Luther fordrade af kyrkan, att hon icke skulle stöda sfy på statens myndighet, så fordrade han äfven af staten, att den ej skall blanda sig i trosangelägenheter eller utöfya. samvetstvång. Fullständig samvetsfrihet är en nödvändig konklusion ur Luthers ursprungliga trosbegrepp. På mer än ett ställe i sina skrifter framhåller han den sats, att det är en galenskap, ätt den ena menniskan vill med yttre medel tvinga den andra att tro och tänka på ett gifvet sätt, fastän själens tankar äro uppenbara för Gud allena, samt att denna galenskap tillika är en förbrytelse, emedan tron är en rent personlig angelägenhet, hvarmed enhvar är skyldig att sjelf komma på det rerna Enhvar måste sjelf se till, att han tror rätt, Statsmakten är obefogad att döma och inskrida i andliga ting, har således ej heller rättighet att afvärja irrläror; detta öfverskrider den förnuftiga gränsen för dess verksamhet. — Dessa den store reformatorns åsigter om kyrka och presterskap hafva blifvit på det snödaste sätt bortfuskade af nutidens lutherske teologer. -I stället för Luthers sannt demokratiska åsigt em kyrkan, såsom varande det heliga kristliga folket. sjelft, har man börjat uppfatta henne såsom en exklusiv stån skyrka, en yttre, af prester styrd synbar. anstalt.. Kyrkan är, enligt dessa katolicerande teorier, en objektiv inrättning, som på gudomlig tillskyndelse från himmelsen nedsänkt sig till jorden, en mnådeanstaltv med vissa en gång för alla fast