DORA ). Roman itvå delar af JULIA KAVANAGH, Öfoersättning från engelskan af C. J. Backman Mrs Luan var just icke så synnerligt skarpsynt. En stark fruktan vaknade nu hos henne. Hade Doras tycke vändt sig åt orätt håll? Hon såg på henne med så besynnerlig mörk blick, att Dora blef helt förvånad. Hvad är det, tant? h, ingenting. men jag önskar att jag inte hade förlorat mr Templemores bref; det var så vackert och handlade nästan uteslutande om dig. Doras djupa rodnad talade just icke så synnerligt till förmån för stackars John; och mrs Luan, hvilken hennes enda id6 kunde göra klarsynt, läste dess mening. äg3Jag måste nu gå och helsa på miss Mooren, sade hon och öfverlemnade helt. klokt sin niece åt sina krafthjelptrapper, hennes egna tankar. Kommer du med? Ja, bara jag har lagt undan de här portföljernav, svarade Dora. : Hon följde emellertid icke genast efter sin tant. Hon stod med ett leende på sina läppar och en glädjeblixzt i sina ögon, förgätande hela sin förra lättköpta visdom. Ack, hvilket sällsamt ting är icke det närvarande ögonblicket, denna lilla tidsdel, som hvarken är det förflutna eller det tillkommande, och ) Be 4. B: 173: 174, 176, 178, 180, 181, 184, 185, 187, 191—193, 196—198, 213—216, 219, 221, 224 225, 229, 230, 233, 234, 236, 239, 240, 244—246.