ersoner icke tillåtits begagna 1693 års handboksormulär. Framställde ett förslag, i det närmaste iknande det af biskop Beckman sedermera afifna (se längre ned!) Dr Sandberg trodde att faran för separation u ej vore så stor som förr, enär åsigten om nödändigheten att vara qvar inom kyrkans sköte alltner gjort sig gällande. Yrkade bifall till utskotets förslag. Dr Nordström. förfäktade ytterligare deras ätt, som sådant önskade, att få begagna den ramla handboken, och framställde i detta syfte tt förslag. Satsrådet Carlsom lemnade den upplysning, utt en församling i erkestiftet för icke länge selan inkommit till K. M:t med anhållan att få uträda ur svenska kyrkan och bilda en särskild församling, anförande såsom skäl till detta stej betänkligheter mot de gällande kyrkoböckerna oc särskildt ej bifallen önskan att vid barndop få besagna 1693 års handbok. Biskop Beckman framställde följande förslag: att kyrkomötet ville till K. M:t ingå med underd. hemställan, det tillåtelse måtte meddelas presterskapet att, intill dess ny handbok kan varda antagen, vid barndop, på målsmäns begäran, få använda 1693 års handboksformulär; dock att dop enligt detta formulär ej må förrättas vid allmän gudstjenst. Dr Euren föreslog att såväl i detta som i så många andra föreslagna fall 1854 års komiterades förslag skulle intagas i handboken. Dr Wahrholm trodde att sekterism skulle bli följden af den nu ifrågasatta tillåtelsen. Sedan diskussionen förklarats slutad antogs biskop Beckmans förslag till kontraproposition med 27 röster mot 24. När derefter röstning skulle verkställas mellan detta och utskottets förslag, och sedan röstsedlarne blifvit framlemnade, tillkännagaf erkebiskopen sin åsigt vara, att denna fråga vore en af dem, till hvilken erfordrades tvåtredjedels röstpluralltet, och att således ingen förseglad sedel behöfde afläggas. Ingen anmärkning gjordes mot denna uppfattning, och man skred till sedlarnes öppnande. Det visade sig,sedan detta skett, att 23 röster blifvit afgifna för biskop Beckmans och 24 för utskottets förslag. Sedan detta resultat blifvit kändt, uppstod en långvarig och särdeles liflig diskussion, dels derom huruvida beslut skulle anses fattadt i fråga om den erforderliga majoriteten, dels derom huruvida fakpl eller tvåtredjedels majoritet skulle anses erforderlig för denna fråga. Såsom bekant är föreskrifver författningen, att qvalificerad majoritet erfordras för antagande af n bibelöfversättning, salmbok, evangeliibok, Kyrkohandbok eller katees. Icke mindre än 25 talare yttrade sig, somlige flere gånger. Efter slutad öfverläggning fram ställdes följande voteringsproposition: Den, som anser biskop Beckmans förslag vara af den be skaffenhet, att för dess bifallande erfordras två tredjedelars röstpluralitet, röstar ja, den det e vill röstar nej; vinner nej har mötet ansett samm: förslag icke vara af sådan beskaffenhet. — Vic sedlarnes öppnande befunnos 29 ja och 24 ne vara afgifna, hvadan alltså orkebiskopens uppfatt ning om den för denna fråga erforderliga majo ritet segrade. Emot detta beslut reserverade sig hr Nord ström och frih. Hierta. Efter en kort diskussion och sedan beslut sär skildt blifvit fattadt, att den förevarande fråga erfordrade s majoritet, afslogs de presterliga le damöternas i utlåtandet Litt. D. afgifna för slag det kyrkomötet ioginge till K. M:t met Ållan, att, för den händelse dopvittnen ick vilja såsom faddrar åtaga sig de förbindelser för maningen till faddrarne innehåller; presten må eg att utelemna förmaningen och frågan till faddrarn men afsluta med den förmaning, som i handboke: är föreskrifven, då dopet sker i kyrkan. , Förslaget erhöll nemligen blott 31 röster mo 18, hvadan således s majoritet icke var ernådd