DORA Roman i två delar af JULIA KHAVANAG Id Öfversättning, JSrån engelskan af C. J. Backman. Madame Bernard låg redan och skulle föröfrigt icke lemnat sin behagliga brasa för ett sådant ärende. Doktor Richard gick utan att säga ett ord, men stannade vid foten af trappan. Tycker ni om blommor? frågade han, med handen på ledstången. Ja, mycket! I sådant fall torde ni kanske tillåta mig att få föra med mig några sådana från landet. Jag borde ha vetat på förhand att ni skulle tycka om blommor, tillade han, utan att ge henne tid att svara; men mitt tvifvel i detta fall kom sig deraf att jag aldrig sett några sådana hos er. Dora rodnade, men svarade derpå utan falsk blygsel: Blommor — och isynnerhet vackra blommor — äro dyra vid denna tid på året. Det är sannt. Trädgårdsmästaren på den gård, dit jag ämnar mig, är en mycket god vän till mig, och han skall ge mig blommor — och det vackra blommor, till på köpet, annars vill jag inte ha några. Dora rodnade ånyo, men denna gång a glädje, och hon gaf honom en lycklig, tack ) Se A. B. 173, 174, 176, 178. 180, 181, 184. 185, 187, 191—193, 196—198, 213—216, 219, 221 och oa.