An UTRIKES eENN FRANKRIKE. Domen i rättegången mot vicomte de Kertveguen har väckt ofantligt uppseende i hela Frankrike. Kerveguen blef, såsom redan är bekant, frikänd, och tidningarne dömdes att betala -rättegångskostnaderna. Domstoler hvars ordförande heter Delesvaux, stöddes i sitt utslag på den omständigheten att tidningarne hade tillåtit Pays att offentliggöra de beryktade handlingarne; att de deremot icke från ansvar fritagit den, som fabricerat i) de falska beskyllningarne, låtsade domstolen icke om. Tidningarne komma att vädja mot detta besynnerliga utslag, som vyckes hylla principen att man kan ostraffadt begå brott genom annan person. Trots alla officiella och officiösa försäkringar om regeringens fredliga afsigter vilja krigsoch marinministrarne icke gå in på någon afprutning på de af dem för sina departement äskade anslag, ehuru majoriteten inom lagstiftande kårens budgetutskott påyrkar besparingar. Den 16 dennes hade utskottet ett plenum, som bivistades af fem ministrar, bland dem, Roulter, hvilken höll jett ytterst fredligt tal. Han skall till och med ha gått ända derhän att förklara, att den kejserliga regeringen skulle följa de öfriga europeiska staternas exempel, om de funne för godt att afväpna. Men emellertid påstod han, att Frankrike måste hälla sig beredt för alla händelser, då ingen dödlig trots all fredspolitik kunde gå i borgen för fredens varaktighet, och häri instämde krigsoch marinministrarne. Utskottet åtskildes utan att ha fattat något beslut, men huru I detta än omsider må utfalla, är det väl temligen säkert, att lagstiftande kåren kommer an bevilja alla de anslag, som regeringen äskat. Hittills har endast en af de frivilliga skyttekårerna, nemligen den i Frouard, sått in på de vilkor, som krigsministern marskalk Niel förelagt dem, såsom att de skulle införlifvas med det mobila nationalgardet, att regerinen skulle utse befäl åt dem o. s. v. Men äfven denna kår gör till förbehåll för sitt samtycke, att den i fredstid skall vara fritagen från alla militärbördor,. ENGLAND. Lord Russell har efter många års förlopp åter låtit förmå sig att föra ordet på ett folkmöte, och den åldrige statsmannens uppträdande skulle också ha varit til ligt att till S:t James Hall i London, der mötet hölls, locka så många åhörare, som den stora salen möjligen kunde rymma, äfven om icke diskussionsämnet varit den brännande frågan: den irländska statskyrkans upphäfvande. Hans son, viscount Amberley, åtföljde honom, och hans fru tog plats på en af sidoläktarne. Församlingen mottog honom med en verklig bifallsstorm och steg upp från sina platser. Han öppnade aftonens förhandlingar med ett tal, i hvilket ban uttryckte sin förhoppning, att det 300 åriga kriget om den irländska kyrkan nu ändtligen skulle nå sitt slut. Det vore på tiden, att England gjorde fred med Irland, och Gladstone vore mannen, åt hvilken man borde anförtro att afsluta och underteckna fredsoch vänskapsfördraget. På samma gång han underkastade Gladstones särskilda resolutioner en förordande granskning, tog han tillfället i akt att såsom olämpligt beteckna och således återtaga ett förut af honom väckt förslag, som återfinnes ännu i det bekanta brefvet till Chichester Fortescue, neml. om en rättvis fördelning af kyrkoinkomsterna i Irland enligt de konfessionella förhållandena. Gladstone har på sin fana inskrifvit upphäfvandet af alla ur statskällor flytande tillskott, och Russell förklarade sig gilla detta. Han slöt sitt tal med att varmt upprätta Gladstones kränkta heder, då dennes vedersakare utmåla honom dels såsom agent för i en politisk sammansvärjning, dels såsom en ; obeständig, opålitlig statsman, oaktadt han; lugnt fortgår på sina öfvertygelsers väg, och i 5 z detta mot ett för alla uppriktigt dömande menniskor skönjbart mål. — För den första resolution, som framställdes för mötet — bifall till Gladstones tre förslag — uppträdde en talare af den konservativa stammen, Auberon Tlerbert, bror till Disraelis fordne kollega, den under förra årets reformdebatt ur ministeren afgångne lord Carnarvon. I en annan resolution gafs ett oförstäldt misstroendevotum ät regeringen och uttalades en nskan, att utförandet al de föreslagna åtgärderna skulle anförtros åt Gladstone och en liberal minister. De irländska parlamentsmedlemmarne OBeirne och sir P. OBrien talade för densamma. Afven Edward Mill, som redan i många år framstått såsom förkämpe för den irländska kyrkans afskaffande, var bland talarne, och till slut framförde den bekante rättslärde Vernon Harcourt (Times I! Historicus) församlingens tacksägelse tilll! ordföranden, hvarpå lord Russell svarade med några ord. : Följande dagen, den 17 dennes, på aftonen j skulle det konservativa partiet hålla ett möte ! i samma sal till förmån för den irländska t statskyrkan. Under det partierna l rusta sig till den afgörande striden om hög-t kyrkans öde i Irland, och whigpartiet söker : tvinga regeringen att genom verkliga efter; 1 l S l Il I l (6 ST. ST aledes ä ömse sidor gifter förqväfva den fiendtliga sinnesstämning, som bland irländarne gifver sig luft mot Ongland, är regeringen å sin sida icke heller alldeles overksam; tvärtom har hon i dessa dagar på sitt sätt sökt befrämja den efterlängtade försoningen med Irland. Hon vill icke höra talas om statskyrkans upphäfvande i Irland, men har deremot kommit : på den lyckliga iden att skicka prinsen af Wales med gemål till Dublin, der den förstnämnde skall — dubbas till riddare af S:t Patrick-orden. De goda dublinarne, hvilka, d inom parentes sagdt, äro minst feniskt sin! nade af alla stadsinvånare i Irland, har också visat sin tacksamhet för denna utmä I genom illuminationer och fester af åt Kl ar. Återstar att i besök med atföljande dubbning. Om mordet å fredsdomaren i grefsk Westmeath i Irland, Howard Feathe Y berättas fran Dublin, att mordet föröfvadesyg den 15 dennes på aftonen, då Featherstoned i vagn färdades fran stationen Killacan till tt slott Bra Mördaren hade varit da sämjan som skola skördas ut detta höga jt 6 1