liga följder för alla våra näringar och för hela ndets välstånd man säkerligen icke till fullo uppskattar. ler tror man icke, att våra enskilda banker hafva bidragit till kapitalbildningen här i landet enom uppsamlandet och tillgo ogörandet af 1eliga, mindre kapitaler, hvilka eljest på spridda håll legat obegagnade, eller kanske blifvit förgtörda? Det är likväl allmönt kändt, att denna del af bankrörelsen — den vigtigaste alla — just igenom de enskilda bankerna blifvit hos oss införd, och att riksbanken först ganska sent, liksom motvilligt, låtit föra sig framåt på denna väg genom påtryekalDEsn af konkurrensen från de enskilda nkerna. Såsom bevis härpå vill jag nämna, att riksbanken ej förr än 1855 började att mottaga penningar på uppoch afskrifningsräkning och att epositionsrörelsen först 1858 der tog sin början. Hela detta system är för öfrigt hos oss ännu ganska ungt. Förut gjorde man sig i allmänhet inigen annan föreställning om en bank, än att det Far ett ställe, der man kunde få låna penningar. Men denna utlänings-verksamhet bar likväl tvenne sidor, en nyttig och en skadlig. Den är utan tvifvel nyttig, då den understödjer produktionen, befordrar arbete och bidrager till gagneliga näringars uppkomst och utveckling. Men den är lika säkert skadlig, om den befordrar en öfverdrifven konsumtion, genom att bereda utvägar till ett yppigt lefnadssätt, eller om den underlättar slöser; vingleri. Den utgör, så att säga ett tveeggadt svärd som kan begagnas till det onda såväl som till det goda. Men den sidan af bankernas vwerksapfhet som afser upplåningen eller hopsamJandet åk smärre oanvända kapitaler är nästan alltid endast nyttig. Devigenom sammanföras dessa många små spridda rännilar till en stor mäktig flod, som välgörande befruktar industriens fält alla riktningar. Man säger visserligen att kapita Yerna på detta sätt dragas ifrån vissa näringar och deribland jordbruket; men först och främst bö! man besinna, att kapitalerna icke stanna qvar i ban kerna, utan derifrån spridas åt alla håll, hvarvic äfven jordbruket får sin dryga andel, och för of rigt måste man ihågkomma, att dessa uppsamlade kapitaler, till stor del äro endast sådana, som el jest kanske blifvit gagnlöst förspillda, eller åtmin stone overksamt förvarade i mindre summor ho: en mängd enskilda. Med hvilken hastighet beloppet af dessa åt ban kerna anförtrodda medel tillvuxit, och hvilket stor behof af en säker, förmånlig och punktlig place ring, som sålunda uppenbarat sig, bevisas bäst a fakta,j g nu skall taga mig friheten anföra och ber jag, att man dervid ville fösta särskilt uppmärksamhet på en ganska betecknande om stäpdighet i detta hänseende. . (Forts. följer.)