för våra förhållanden i öfrigt. lämpligaste. Vi förorda således en bleckning med 10 å 12omlopp och med bleckena dragne längsåt et, liksom de nu i landet brukliga, men naturligtvis smalare. Oln t. ex. träd tagas i medeltal 18 tums omfång, cken bli cirka tum breda. Något tillväxer trädet också under omloppstiden, Hvarje glesare bestånden tallskog kan näppeligen förmånligare för egaren användas än till hartsberedning, ty ehuru vi högligen betvifla de af några skriftställare i detta ämne uppgifna höga siffrorna för kådväxter, utan endast hålla ess till bestämdt kända fakta, hvilka betydligt understiga alla de uppgifter vi läst om, så blir dock behållningen god nog, för att löna mödan åtminstone ett försök, isynnerhet som tjäru-, kimks-, terpentinoch kolafkomsten i alla fall blir en ren behållning, med afdrag endast af sjelfva tillverkningskoetnaden för dessa produkter; emedan behållningen af hartstillverkningen nogsamt täcker mera än hela skogsberedningen, eller hvad här med skäl kunde kallas den förnämsta anläggningskostnaden. Vid den sålunda föreslagna bleckningsmetoden af tall, det enda af våra trädslag, vi upprepa det ytterligare, som kan lemna harts eller kolofonium, skulle således böra iakttagas följande: 1:o Man bör först tillse, att bleckningsarbetet så indelas, att skogens återväxt derigenom icke lider intrång; d. v. s. att man hvarje år åtnöjer sig med en så stor skogsareal, som skogens antagna turnus tillåter. Ett skogsblock, som man vill sålunda blecka, kan erhålla en turnus af cirka 40 år. 2:o Tidigt om våren, så snart en tillstymmelse till saft visar sig i träden, verkställas med enkom för detta ändamål förfärdigade hartsknifvar med bredare, något flatare bett (knifbetten till paa rispning äro skedartadt kupiga) blecken å träden, ungefär 6 å 7 fot långa och 2 å 2!a tum breda, allt efter trädets tjoeklek. Bleckena dragas alltid ned ända till marken. 3:0 Ur dessa blecken borttagas kådan med samma hartsknif om hösten, eller på sensommaren och innan densamma ännu hunnit, under de längre och kyligare nätterna, stelna för mycket, så att den vid uppsamlingen dammar bort. Till uppsaimlandet kunna enahanda korgar eller trattar begagnas, som vid grankådans uppsamling. Då man afskrapar kådan från träden är det icke farligt om fina spån ao a dock bör tillses att icke alltför mycket deraf irblandas i råkådan. i 4:0 Hvarje vår förnyas bleckningen, icke bredvid det förra blecket, utan ungefär midt emot 0. 8. v. i 10 å I2 år, tilldess hela trädet är afbarkadt sat då vunnit en betydlig tjärhalt. å ET 5:0 Då nytt blecke jpptages höjes tillika det förra om t. ex. en aln eller så. Sådana blecken kunna af envan karl, i icke alltför qvistrika tallbestånd, göras ända till 200 å 300 på dagen. Kåd-afkomsten torde i medeltal belöpa sig på or ett halft skålpund för träd årligen, ochi följaktligen för bestånd af medelslaget gifvå faktorerna till följande kalkyl: Ett Tannland tallskog Ibeståndet med 400 å 500 träd, erfordraji i ken, mm ål rdr Jö samling ai T dagsverken Uppsigt vid arbetet fabriken. rex 4: 30. skålp. eller 2 rdr för da, vanligtvis ganska les oftast ända till 75 eller ungefär 2 öre eentner. Af denna xen och gifvande, ei proc. kolofonium. —X Om man nu härtili räknar till och med 1 rår 50 öre per cent råvara i smältningskostnad (hvilket dock är ganska öfverdrifvet, isynnerhet som de af Kådresterna vunna kimröken mer än täcker alla tillverkningskostnader för n), så kommer ett centner kåda att ki 3 rdr 50 öre, hvaremot deraf erhållesi75 skålpund kolofonium. Kostar nu detta sistbämnda t. ex. 15 rdr pr centner, så erhålledfemot utgifne 3 rdr 50 öre icke mindre än 11ifår 50 öre i ersättning. en, t. ex. för allmogen, att, medelst en ändav kåda och sedan jabrikanten; ty äfven i lett pris af 6 ä 7!e rår en årliga afkastningen så till 3: 75 pr centner eller efter 2.centneffpr tunnland till 7: 50. Då man härtill rälhar den sålunda utan någon slags extra koltnad vunna tjäruveden, Be Nag skogsegarels vinst icke så obetydligt. , d Vi ha i sanning gjort några optimistiska kalkyler, af ofvanstående synes, och tro derföi om ock priset å kolofonium skulle ill 10 rdr för centner, denna industri det äktadt skulle kunna löna sig ganska bra. . Vi rekommendel derföre denna skogsbinäring åt alla sl gare, isynnerhet i sådana trakter, der dade talloch björkbestånd förefinnes hvilka, i rättan tid feckning, skulle kunna er behållning genom e K Ar af tillgången uppå i alla fall n dömd skog. s detta fall skulle Pr centner råvara, af ett tunnland uM I. Beckoch harts;o ionen med thy åtföljande Biprodukter. Vi vända oss Fökst till fabrikationen af Sedan kådan it i skogen behandlad, såsom ofvanför nällints, med stampning och ndö samt stått några dagar, att undergå den beKoch reningen. Det är kena ligga ute och obe, dock böra de då vara iris eller granbark, så att olhettan eller vid regnig gre tid är dock icke rska kådan stå obeär icke någon ej entsjudning eller Tokväl nog enkel, dock erarbetare, samt geparaters begagnande förut okänd produkrådligt att låta då gagnad. Sjelfva fabrikati g destillation, utö Det i Schwal kokning af råkåd: enom halmum: m. lemnar en sämre prt här -beskrifvas och I tod af deti Tirin tionsarten för biej Fichteloch Er: höjt sig utöfv istående Isen I. Ugnen, fris p midt i rummet, har rektangulär, for. 0884 fot hög, 8 fot 2r brgd (BR kittlar 08: I två rader äro 8 Jörn i ; de HÅ jer inmuradet Åå liva 2 fot 5 tums höjd) i vidd. Dessa Kål i bottnen af 11e ket il leda det ur kittlarne: afrinnande becket för. inmurade träIrukliga sättet med invatten, sin pressning en annan riktning och kun det som kommer att örbättrad meförnämsta produkFyskland. Metoderna ge hafva deremot icke igen i vanliga grytor. (Forts. följer.) MELasÄNTAs SPEER