Religionsfrihetsmötet i De Ia Croix salong. Det af åtskilliga inbjudare föranstaltad möte i De ia Croix salong egde rum i gå afton och bivistades af ett så stort anta personer, som den till trängsel fyllda salongen kunde rymma. Mötet öppnades på inbjudarnes vägnar af fil. dr Nyström med er hemställan till församlingen att utse en ordförande, och uttalades då den önskan, att di Sohlman måtte åtaga sig uppdr hvilket han till en början atfböjde under förk att han ansäg lämpligast, att någon a darne, som föranstaltat mötet och närmare kunde angifva hvad dermed asyftades, utsags härtill. Då församlingen emellertid fortfor i su uttryckta önskan, åtog sig dr Sohlman slutligen att leda förhandlingarne, på det att icke, som han yttrade, tiden måtte onödigt fötspillas på denna förberedande åtgärd. Den härefter uppkomna diskussionen rörde sig hufvudsakligen kring tvenne frågor: 1:0 Ega vi här i Sverge en til lig religionsfrihet, och 2:o Huru langt bör denna frihet utstr, s? Kyrkoherden Ekdahl ansåg en begränsning af ämnet nödig för diskussionen och uttalade den åsigt, att alla kristna bekännare borde vara berättigade att fritt få utöfva sin religion. Om hedningarne kunde här icke blifva fråga, och icke heller ville talaren medgifva religionsfrihet at mormonerna, hvilka han betraktade täsom cen afart af hedendomen. Hr L. Alm trodde, att den rätta begränsningen vore gifven i religionsformens 16 S, som stadgar att en hvar skall skyddas i fri utöfning al sin ri sion, säåvidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Hr Drake visade, att 1860 ärs förordning och konventikelplakatet af 1858 sta i fullkomlig strid med regeringsformens 16 , och framhöll det tryckande och olycksbringande tvång på samvetsfriheten, som dessa fö ordningar utöfvade., D:r Nyström ådagalade ännu tydligare hurusom dessa förordningar innehölle stadganden, hvarigenom grundlagens bud blifvit inskränkta, och visade med offentliga handlingar, att 1809 års konstitutionsutskott konseqvent hyllat de liberala principer, som uti ifragavarande grundlagsbud uttalas, samt förfäktat dem mot de försök som gjordes vid nämnda års riksdag från statskyrkans sida att inskränka religionsfriheten. Sa hade, då fråga uppstod om den religion konungahusets mediemmar borde bekänna, konstitutionsutskottet förklarat, att dess manliga medlemmar, som kunde ärtva tronen, borde tillhöra den rena evangeliskt-lutherska läran, men att prinsessorna kunde bekänna hvilken religion som helst samt fritt öfvergå fran en troslära till en annan; tilläggande talaren, att om en svensk prinsessa hade denna frihet, borde samma frihet naturligtvis äfven vara förunnad hvilken undersate som helst och förutvarande inskränkningar i detta fall genom regeringsformens 16 s vara upphäfda. Dr Levysoln höntydde på den tid, da Sverge gick i spetsen för rel ligionsfriheten, då Gustaf Adolf kämpade och dog för densamma. Det var Sverge, yttrade talaren, som RE protestantismen och verksammast bidragit till uppförande af den stora dömen, hvari Luther ingjöt sin ande. Denna tid hade jts af religionstvång i vårt land, vidrörande talaren hurusom judarne langsamt och endast steg för steg vunnit det lilla mått af religiös frihet de nu egde. Alla de talare, som uppträdde, besvarade den första frågan med ett bestämdt nej, och det bifall, hvarmed den uttryckta önskan, att regeringsformens 16 nu verkligen måtte blifva en sanning :amt de band lossas, som trycka samvetsfriheten, helsades, vittnade om, att den anda, som lifvade hela denna stora folksamling, var för oinskränkt samvetsfrihet. Ordföranden meddelade åtskilliga upplysningar om frågans närvarande ståndpunkt, omnämnande att rektor Siljeström vid innevarande riksdag väckt ett förslag, som stode i nära öfverensstiämmelse med norska dissenterlagen af den 16 Juli 1845, hvars grundprinciper i korthet angafvos; anseende ordföranden för sin del, att mötet kunde inskränka sig till att gitva ett moraliskt stöd åt nämnde förslag, som snart skulle förekomma till behandling vid riksdagen. Här igenom skulle ett praktiskt resultat af denna opinionsyttring säkrast vinnas. Dr Nyström ansag emellertid,. att mötet ej borde inskränka sig hä till, utan uppställdes af hönom följande fyra punkter, hvilka han anhöll matte af mötet t antagas: 1:0. En hvar anses ur svenska statskyrkan utången, då han sådant till anteckning i kyrkooken hos pastor loci anmält; )