han undkom med lifvet. Genom sin hängifr makas och missionärernes omsorgsfulla vå och, ehuru sist nämnd, icke minst genom ai tisten herr Baines, som då rakade. vara Otjimbinque, öfverlefde han sitt sär; me när han ungefär nio månader derefter äter vände till Capstaden, förklarades han af d läkare, han radfravade, I för krympling fö hela lifvet. Under hans långvariga vistels såsom sjuk här i sin svägers hus egnade ha de långsamma timmarna till att författa ct ar bete, hvilket han viss ; blifva segerkronan på hans lefnadsbana. De var en grundlig och vetenskaplig beskr öfver Sydafrikas faglar, för hvilken han had i sin ego meterialier af rikaste och vidsträck taste beskaffenhet. Hans samling af fåglar — af hvilka dupletter och tripletter skickade till museerna i England — hade en sto mängd varieteter, de kolorerade illustrationerna af dem, hvilka utarbetats af han: vän Baines och af honom sjelf i Damaraland voro högeligen praktfulla, och när de sedermera exponerades på cPublis Library (dc kunna ännu beskådas der), tilldrogo de sig allas beundran; som hans beskrifningar manuskript öfver dem fyllde ganska manga band, ingicks öfverenskommelse med hrr Day son i London att utgilva arbetet på det konstnärligaste sätt för en kostnad ar 3000 2, och en stor mängd subskribenter i hela kolonien erhölls för att utgöra den erforderliga garantien för utgifvarne. Men ehuru krympling och genom det olycksdigra Damarakriget alldeles ruinerad genom förlust af egendom hade dock den kraftfulle Tesanden icke förlorat det ringaste af sin sträfsamhet och företagsamhet. Alltså lemnade I han Cap i Maj 1866 och begaf sig ännu en gång till Damara, Hans första handelsföretag lyckades; men hans otur förföljde honom ännu, ty de förrad af elfenben, fjädrar m. m., som han från det inre landet hade skickat till Walwich Bay, togos af pamagnanska plundrare och bortfördes. Ians nästa plan var att resa norrut genom Ovamolandet och öppna handel mellan de hvite Jägarne från södern och de portugisiska besittningarne norr om Cunene, Hr Smuts, scin nu befinner i Capstaden, underättar oss, att då han sist såg hr Andersson, r det i Ondonga och att han då tycktes, vara vid mycket dålig helsa, men ändock stod fast vid sitt företag norrut. Det var i Maj sistl. ar. Hvad som sedermera hände honom, tilldess han drabbades af sitt sorgliga öde i Juli månad, berättas på ett rörande sätt af hans trogne svenske tjenare hr Fredrik Green, som först i går kom till Capstaden. Och så är nu den stackars Andersson borta och har efterlenimat en tillgifven hustru och fyra hjelplösa barn att beklaga den oersättiga förlusten. Men hans namn skall ihagkommas. — Det är outplanligt intryckt på Afrikas karta. Hvad Livingstone uträttat i afseende på den östra kusten, det har Charles J. Andersson gjort i afseende pa den vestra: och, hans namn och rykte skola ställas i emnbredd med en Bruces och Parkes i fordna lagar samt en Livingstones, Spekes, Burtons ch Bakers i var tid.