Genmäle. Till Redaktionen af Aftonbladet. För några dagar sedan läste man uti Aftonbladet ett tillkännagifvande, att 1868 års 1:sta häfte af Aulins Pedagogiska tidskrift utkommit, tillika med en redogörelse öfver innehållet af detsamma. Ins. har anledning särskilt fästa sig vid rubriken till åtskilliga der angifnå afhandlingar, hvaribland ett par af hr M. Höijer, nemligen Geografiskt Ogräs. Enligt vanligt språkbruk ger ett dylikt uttryck anledning förmoda, att de arbeten, som äro att hänföra under nämnde rubrik, måste vara af alltför underhaltig natur, för att i tidskriften kunna undgå en lika rättvis som skarp kritik. Icke destomindre öfverraskas man af artiklarnes lika humant framställda som för de ifrågavarande arbetena föga misskrediterande anmärkningarne, åtminstone hvad de tvenne förstnämnda bland dem beträffar. Men i så fall: hvarföre ett så tvetydigt ingångsspråk? Inför tidskriftens läsare betyder det föga; men i en öfver hela landet spridd tidning, der endast rubriken inhemtas, men ej kritikens andemening, måste den förra ovilkorligt inverka ofördelaktigt på de ifrågavarande arbetetenas kredit, hvilket man dock ej anser varit recensentens mening. Dessa rader afse således endast att förebygga en oriktig uppfattning af en artikel, hvilken offentligen framträdt under en form, som omöjligen kan vara välkommen hvarken för författarne eller förläggaren, lika litet som för dem, som hittills med ett visst förtroende begagnat sig af nämnde arbeten. De giltiga anmärkningarne skola ej blifva förbisedda. En of författarne.