i Sverge här var ett väsentligt missgrepp a honom. Förhållandet emellan kassaoc åavistaförbindelserna är ojemförligt lugnare Sverge än i Skotland. Men låt oss nu tillse huru en vigtig siffr blifvit hopkokad. Det var af nöden att har skulle få en afskräckande proportion emella begagnad banksedelutgifningsrätt och kassa För detta ändamål anmärka vi först att ha behagat upptaga postremissvexlar såsom bank. sedlar. Hvarföre har han icke äfven upp: tagit uppoch afskrifningsvexlar och kreditivvexlar, med hvilka ganska betydliga liqvide verkställas orterna emellan? Hvarföre ha han, då det är fråga om jemförelse emellan sven skaoch skotska förhållanden, här upptagit post remissvexlarne, men icke lemnat någon dylik uppgift för Skotland? Postremissvexlarne är icke banksedlar lika litet som uppoch afskrifningsvexiarne. Begge dessa rörelsemede bidraga att inskränka behofvet af banksedJar. Må det tillåtas oss vidare, att fråga om skribenten verkligen tror attide skotska uppgifterna om begagnad banksedelutgifningsrätt, äfven uppte.ges inneliggande banksedJar. Huru han uppnått den betydliga siffran 61,507,426. begagnad banksedelutgifningsrätt synes af tabellen. Låt oss nu se hvad som bör dra-gas derifrån: Riksbankens postremissvexlar Enskilda B ankers postremissvexla Riksbanks sedlar hos Riksbanken inneliggaD de sesmessssrensserensns os istasssrnn sne Kelpa dito sosse srsnsssssersrsensg inse nnnnn Evskilda bankernas se banker dito ........eeec hvilken siffra bör fråndragas den af författaren uppgifna, då man får qvarstående 43,562,258 rdr och denna siffras förhållande till 13,646,411 rdr metallisk valuta i ett land -der riksbankssedlarne, enligt lag, äro förklarade vara mynt, finna vi ganska tillfredsställande. Det lilla insidiösa frågetecken som blifvit satt i stället för de enskilda bankernas metalliska kassa tager sig onekligen fördelaktigt ut då man vill göra troligt att :ckonen står på sin spets, men när man begagnat en sådan finess, huru var det möjligt att samtidigt förk i banksedlar,-som utgöra de enskilda bankernas kassor, vara utelöpande. Detta uppställni sätt bär vittne om en räknekonst som vi aldrig betviflat, men jemväl om mindre reda i de financiella begreppen än vi föreställt oss. För att fu afsluta den allvarliga frågan med något mera muntrande uppträder den ärade författaren såsom statsekonom på följande : Vi fråga blott den tänkande delen af svenska folket, hvad inflytande den tror att denna onaturliga sedelutgilning utöfvar på värdet af dess egendomar, produkter, arbeten och förnödenheter. Jo, att allting fördyras i samma förhållande, som konstgjordt myntrepresentativ eller sedla: s och utsläppas utöfver tillgången på vr sligt mynt, ädel metall eller rörligt kapit Först och främst är ingen banksedelutgifning 0 atarlig, så länge banksedlarne vid anfordra. infrias med mynt. Att egendom och ar! e.. skulle af den i Sverge gällande banksed: itten fördyras., motsäges af ae faktiska förhållandena, ty både egendom -h arbete betinga snarare för låga än för 4 er. Eller saknar den allmänna I hvarom många gånger stått att läsa i iut Allehanda, att egendomar bortslump: ii! priser långt under det, och att che eten är oroväckande — all grund? Vi tro det icke och skulle banksedelutgifningsrättens borttagande vålla ytterligare prisfall på egendom och arbete, då lärer väl vara försigtigast, att med en så vidtutseende och omfattande reform uppskjuta. Har skribenten ej något bättre recept, så blir han ej någon undergörare. Hvad beträffar produkter och förnödenheter, af åtskilliga slag, så lära de höga prisen derå väl härflyta från i flera länder inträffad missväxt. Med konstgjordt myntrepresentavativ menas i allmänhet icke annat än sådan banksedelutgifning, som hvilar på tvångskurs, utan att sedelhatvaren kan efter behag erhålla banksedeln invexlad mot mynt. I Amerika har man utsläppt massor åf dylika banksedlar, som tillsvidare icke infrias, och dylikt myntrepresentativ, som vi aldrig hört eller läst någon statsekonom tillförene jemföra med den skotska eller svenska banksedelutgifoingsrätten, vållar ofelbart förhöjning i alla priser. På demia ej oväsentliga skilnad torde vi få bedja skribenten fästa sin uppmärksamhet.