Tee or i ff ff RR FR j I dant sätt, att man fick ett verkligt behof, Jom man ej förut hade det, — utan hvad jag sätter högst: han vågade tro på den uppalltifrån mytologien till våra nu lefvande I skalders verk! Sn 0 BETVINANSUVLLER HULL UCLLA TOPTAL HOT ville vara piga, också utan lön, ty det gällde ju folkhögskolan här på trakten,. Men skolan växte, han behöfde en piga till, och den bonde han talte med derom sade: I skal saameend tage min Datter Ane, for hun er en dygtig Pige, som I kan vere tjent med, og Penge behöver hun ikke. Föreståndaren har sedan måst taga en tredje piga, och fick henne på samma sätt och utan att sjelf be derom, så att nu är hela tjenstepersonalen i hans hushåll frivillig. Om qvällen, när de slutat sitt arbete, komma qvinnfolken in med sin stickstrumpa och höra på föredragen. De äta alla vid samma bord, lärare, tjenare och elever, och det utvecklar sig under vintrens lopp ett sådant samlif, att det är sorg och tårar när de åtskiljas. Dessa unga kandidater, som draga ut på landet att bygga skolor för de unga bonddrängarne; dela deras vilkor och underkasta sig svåra uppoffringar, äro i sanning all ära värda, men ännu mera han, som väckt denna tanke och förstått att entusiasmera ungdomen för den: Grundtvig. Saken är ej allenast stor derigenom, att den är ny, att den förutsätter en ny uppfattning af förhållandena och kraft till att bibringa den åt andra; men den är, synes det mig, isynnerhet stor derigenom, att sättet, hvarpå han ville att uppfostringsverket skulle tagas, var en fullständig brytning med allt gammalt. Denna brytning lag icke blott i det lefvande ordet, att nemligen undervisningen :skulle ske genom föredrag; så att böckerna blott begagnades till närmare genomgående på egen hand af det hörda, vidare att den skulle ske utan all slags examen, af fri lust och böjelse hos dem, som deraf kände behof, och på ett såfostringens makt, som ligger 1 vårt eget sprak, vår egen historia, var egen litteratur, Tvärtemot alla dittills gällande undervisningsreglor vågade han säga: det, som ligger oss närmast, kan naturligtvis också bäst bilda oss; låt de unga bönderna först bli hemmastadda i sina förfäders och i sin egen föreställningskrets, låt dem först bli myndiga medborgare i sitt eget land, så kunna de sedan gripa sig an med fackstudier: skollärarfack, agronomfack, polytekniska fack, ja, till och med universitetsfack, m. m., om dem så lyster, ty de ha då begreppen utvecklade dertill, och det på fostern ländsk grund. Vilja de allsicke gripa sig an k med något särskildt fack, så ha de hela lif-n vet för sig att studera vidare. Ty nu ha deh fått öppna ögon för det och lust att lära.9 De ha fått kärlek till fädernejorden och lust för att der skapa sig en verkningskrets. Som sagdt: i Danmark finnas nu 60 sådana högskolor; till slut skola alla de större församlingarne ha hvar sin, medan de mindre, två och tre, slå sig tillsammans om en I sådan; och verket skall krönas med en centralhögskola, som vidare utvecklar det som läres 1 de förberedande. Folkhögskolorna ha redan kommit till Norge, snart nå de äfvensg Sverge, och till sluts skola äfven våra länderå vara så öfversådda dermed, att den tid ej ärle aflägsen då hvarje individ i Norden skalll! vara utrustad med en upplysning, som motsvarar hans rätt och hans pligt i ett fritt , samhälle. Det är de små folkens uppgift att s för hvarenda individ, att ej glömma, ej ft mm mr HA AV UU 1 S spilla någon. De små folken kunna kom-m ma ut härmed, de kunna bilda en folkfamilj. n De stora folken ha för sina stora uppgifters 4 skuld ej tid och sinne härför; de uträtta stora), ting i det stora, men i det mindre gå millä lioner själar förlorade. Man kan, snart sagdt, st uträkna huru många hvar stor krigare ellerla herrskare behöfver lägga ned som tillhuggna så stenar i den väg på hvilken han skall framte rulla sina stora tankar. st Under sådana reflexioner hade vi hunnit lä fram till gården, der vi sågo vagnar hålla, hvaribland flera granna ekipager; här var!n således fint folk från staden. Den hvita ti stenbygningen, som bildade det nya skolhuset, st låg i rät vinkel med föreståndarens trefliga af bostad, och bakom denna sågos flera uthus. Man märkte att detta var en skola som haft grundfond. Ute på gården i blåsten stodo en mängd bönder, äldre och yngre, flera studenter och andra personer från staden. Inne hos föreståndaren voro alla damerna sammanpackade i husets alla rum, och vi hade! knappast fått ytterplaggen af och helsat på värdfolket förrän dgt sades att biskopen skulle begynna. Vi begåfvo oss alla öfver till skolsalen. Denna var särdeles stor och hög och ljus. Bänkarne voro redan fullbesatta, eleverna främst, deras fäder och andra besömi kande bakom; längs fönstren och den sandra ja; långväggen sutto damerna i dubbla och trese, dubbla rader på stolar; det var en stor, tref.so! lig, hvad jag skulle vilja kalla ljus församic! ling. Hela väggen midt framför oss var täckt af tre väldiga flaggor, den danska ilsa midten, den norska till höger och den svenvil ska till venster, och midt under Dannebro-fer gen, fritt åt alla sidor, satt den gamle bisol skopen i en länstol med ett htet bord framför sig. Han var klädd i en svart sammetsga rock som räckte honom till knäen, det hvita yä skägget föll ned öfver den som silfver, an-ni sigtet var friskt, ögonen klara, skarpa, detjög raftiga hufvudet satt lika starkt på de breda er! skuldrorna som då jag såg honom sist. Man skall resa ett godt styeke ut i verlden förl att finna en sådan gubbe på snart 85 år, lan; som arbetat så väldigt i alla sina dagar och lag dock, som han, sitter här med leende på läpfal pen, lif i ögat och i sitt tal, såsom vi sei dan fingo höra, fantasi, qvickhet, hopp, entusiasm. Man uppstämde straxt hans folk-K högskolesång, hvars första bada vackra rader) me uttala hela saken, ja, är dess motto och invi ift.. Tä g nu sången, sjungen på en ka iflig melodi af alla män och qvinnor med rör atmärkt sammanhällning, så att det rungade lug salen, så att du med ett vingslag upplyfta. ett lesien sfer af mod och ljus, tänk dig straxt kla ramför dig de hederliga bondekarlarne som me sängen gäller och midt emot dem den gamle, som sjelf muntert sjunger med i en stämmning som om han skrifvit sängen i går — tänk 3 g detta, så kan du läsa den på det rätta rit sättet. Hvad Solskin er for det sorte Muld, Er sand Oplysning for Muldets Frsende. Langt mere verdt end det röde Guld Det er sin Gud og sig selv at kjende; Trods Mörkets Harme, ::I Straale-Arme:: . Af Lys og Varme ::Er Lykken klar!:: Som Solen skinner i Foraars tid,