serbiska styrelsen, för att gendrifva österrikiska pressens förebråelser i anledning af dess Tustningar, kommer och tillkännagifver genom sina tidningar, att den vid möjligen snart stundande händelser vill bli ett värn för turkiska territoriets okränkbarhet. Utan allt tifvel är den framställning, som tidningarne Patrie och Etendard försäkra at! först Frankrike och Österrike och sedan England och Preussen aflåtit till Serbien med anledning af dess rustningar, ingenting annat än en protest från de två första kabinetten mot belgradska styrelsens krigsförberedelser, vidtagna till försvar för Turkiets slaviska folk mot Wienkabinettets baksluga och fiendtliga tilltag. Och medan Frankrike, till sin Na bundsförvandts förnöjelse och i hopp att i honom erhålla ett stöd, alltmer och mer undergräfver sin kredit hos österns folk, börja i sjelfva Wien betydelsefulla tecken visa sig, som hota Frankrike med skingrandet af en ny illusion, i dess vuvarande politiks brådmogna kombinationer. Att aflägsna Österrike från Tyskland och flytta längre österut dess politiska tyngdeentrum, detta har ständigt varit magyarernas önskan, fullkomligt öfverensstämmande i detta hänseende med preussiska politikens uppenbara sträfvan. Denna likstämmighet i afsigter blottades tillfullo under 1866 års krigshändelser. Magyarernas politiska programs triumf, utan motsägelse antaget af hr von Beust, var på samma gång en triumf för Preussens Program med hänseende till Usterrike. För närvarande försvinner, såsom det tyckes, all anledning till täflan mellan Österrike och Preussen, och om tör Österrike detta när:mande fullföljes inom området af dess intressen vid Donau, så är det väl knappt troligt att Preussen icke skulle draga fördel deraf, för att betrygga sin ställning vid Rhein. Österrikes förstä kande i orienten kan deremot icke ingå i preussiska politikens planer: att afstå från motarbetandet, deraf skulle å Preussens sida antingen vara ett groft felsteg ellor ett groft bedrägeri. Hvarken preussiska styrelsen eller preussiska nationen tillhöra det slags folk, som låta skrämma sig af fraserna om Rysslands herrsklystnad, eller :som af barnslig fruktan låta afleda sin u Opmärksamhet från de verkliga faror, hvilka hota dem, Om dessa faror har föröfrigt Frankrike sjelf bjudit till att påminna dem — såväl dess press, som dess folkombud och ministrar — under debatterna om det nya armåförslaget, hvilka utgjorde ett direkt svaromål på Preussens eröfringar, och som slutade med att uppbringa Frankrikes stridskrafter till 1,200,000 man. Emellertid medan de officiösa tidningarne Presse i Wien och Norddeutsche Post i Berlin riktigt täfla med hvarandra i innerliga utgjutelser om ömSS sesidig sympati, i hvilka äfven Kreuz-Zei-! tung instämmer — så uttrycker på ett naivt sätt franske statsministern Rouhers organ Etendard den angenäma förhoppningen, att detta närmande (mellan Preussen och Österrike) befäster Frankrikes vänskap till de båda makteraa, samt tillägger slutligen, att den enda fara som hotar dem befinner sig): vid deras östra, men alldeles icke vid deras vestra gräns. År väl denna naivetå en tillgjordhet eller blott ett upprepande af den oförskräckta förtjusningsfeber, som i fjol gaf sig luft inom Frankrikes alla regeringsorganer med anledning af Preussens egennyttiga våldsamheter? Det sanna förhållandet härmed är dock, att inom allmänna opinionen i Frankrike yttra sig öfvertygelser, diametralt motsatta dem, hvilka Etendard och dess drabant Patrie föra till torgs. Tänkande och förståndigt folk i Frankrike börja att försig tigt och oroligt se sig omkring: ty det är påtagligt, att, tillföljd af en varaktig allians mellan Preussen och Österrike, Fran krike såsom slutligen isoleradt genom sina egna felsteg skulle oundvikligen hafva förlorat sin ställning såsom en makt af första rangen. pEtt af de allra säkraste och vigtigaste fall, yttrar på ett träffande sätt Journal de Paris, för att kunna återförskaffa Frankrike dess plats inom pdiitiken före 1866 och träffningen vid Sadowa, vore ett intimt förbund med Preussen, såsom beherrskande Tyskland, och med Österrike, såsom fredlig herrskarinna öfver Donau. . Månne icke, i sjelfva verket, kabinettet i Tuilerierna genom sina artiklar i Etendard och Patrie vill afleda tyskarnes uppmärksamhet från den surprise; det Häller på att aga till åt Preussen vid stränderna af Rhein ? komme mo or O—-oo