Engelska expeditionen till Abyssinien. Redan en längre tid befimna sig, såson man vet, de i Abyssinien fångne europeerna, med undantag af en hr Flad samt någro qvinnor och arbetare, icke längre i kejsar Theodors händer, utan äro skilda från honon: genom en mängd rebellskaror, hvilka den fordom allsmäktige fursten icke med sin knappt 5000 man starka krigshär förmår genombryta för att undsätta den honom trogna fästningen Magdala. Här bevakas fångarne, af hvilka de förnämsta äro Cameron och Rassam, af några kejsaren tillgifna generaler och behandlas icke illa, såsom man finner af ett bref den 18 sistlidne December. De äro vid godt mod och önska, att engelsmännen måtte gå till väga så kraftigt som möjligt. De ännu obeslutsamme, sinsemellan oenige rebellcheferna skulle derigenom uppmuntras och styrkas i sitt motstånd mot kejsaren, och dessutom skulle fångarne sannofikt nu utan svårighet kunna befrias ur Magdala. Theodor befinner sig i en förtviflad ställning; rundtomkring omgifven af fiender, som likväl frukta att angripa honom öppet, har han blott att förfoga öfver en liten hop af stridbara män, under det att den ofantliga tross, han släpar med sig (han vill för ingen del skilja sig vid en oerhördt stor mörsare) icke tillåter honom att begagna den fordom af honom använda krigskonsten, som bestod i ilmarscher, fiendens öfverrumpling 0. S. V. Såväl det stora afståndet mellan Senafeh, det första engelska lägret i det abyssiniska höglandet, och Magdala (omkring 300 mil), som den omständigheten, att det icke varit möjligt för den engelska expeditionskåren att rycka framåt, innan stora förråder blifvit samlade i Senafeh, göra ett framgångsrikt företag icke sannolikt ännu på flera veckor, och Theodor skulle möjligen kunna begagna tiden för att på en omväg söderut uppnå staden och fångarne. Emellertid utveckla engelsmännen en otrolig verksamhet, som icke den höga temperaturen af i medeltal 319 Cels. förmår afslappa. De bryta på ena hållet vägar i bergstrakten, anlägga på ett annat jernbanor och telegrafer 0. s. v. De stora engelska tälten i närheten af en liten, af flera hyddor bestående bv, benämnd Zullah, och mynningen af den under denna årstid alldeles uttorkade Haddasfloder omgifvas af en vidsträckt, dammig slätt, som på ett afstånd af en eller ett par eng. mil åt bergen till begränsas af täta snar af Tamariskbuskar. Hvarje fotgängare eller ryttare, sont under middagshettan begifver sig utåt de glödheta tältgatorna, för med sig en lång dammpelare, och när sjöbrisen kl, omkring 1 börjar blåsa, draga sig tjocka, gula damm-moln öfver lägret. En längre vistelse i ett sådant läger är naturligtvis allt annat än behaglig. Till öfverflödet på sand och damm kommer bristen på dricksvatten. Vid ingången till Kumoyle-passet, genom hvilket vägen går till Senafeh, således 14 eng. mil bort, finnas de närmaste brunnarne, och alla dessa tusentals menniskor och djur underhållas med kondenseradt vatten, som beredes af två enkom för detta ändamål uppställda maskiner och af ångfartygen i hamnen. Tidningen Pall Mall-gazette beräknar kostnaden för hvarje gallon distilleradt vaten till 2 sh.; då nu den dagliga vattenförbrukningen af armen, enligt nyssnämnda tidMNINg uppgår till 40,000 gallons, skulle således vattnet för hvarje dag kosta 4000 t. Denna beräkning förefaller väl öfverdrifven, men vi anföra den för kuriositetens skull. Intet ställe i lägret skall vara intressan. tare och erbjuda bättre tillfälle att studerö de indiska folkstammarnes särskilda racer är just detta vattenhemtningsställe. En korre spondent till Kölnische Zeitung, från hvilket vi hemtat ofvanstående uppgifter, berättar vi dare: På morgonen kl. mellan 7 och 10, på aftonen från kl. 5 trängas här vid den lång: rännan, som ständigt hålles fylld med arti ficielt fabriceradt vatten, de törstiga djure: och menniskorna. Skaran af motsträfvig: mnlåsnor kan vid anblicken af vatten ick längre hållas tillbaka, utan, omkullkastand sina hojtande förare i gyttjan, rusa de til rännan, der mellan dem och de just då dric kande: hästarne en häftig stri uppstår, hvilken det snart icke är någon brist på så rade. Med sina dumma, blaseradt kringskå dande hufvuden höja sig kamelerna upp öf ver den orediga Massan och försöka att öf ver hästar och muläsnar komma till vattnej Längre bort kan man af ett en hn sluta till nägonting owamligt. AD ng rad a svmtor närmar sie; och den a af d