råde, vanligtvis väl fredadt för intrång af : profana medelst starka hägnader af oöfverstigliga grekiska och latinska konstord — nämligen läkarekonstens. Der hitta vi en gammal handling, som vid närmare efterseende befinnes vara en skrifvelse från Collegium Medicum till öfverståthållaren, presen,terad den 19. Oktober 1694. Vi taga derur några utdrag, och bifoga några blygsamma I funderingar. ;) Anledningen till denna skrifvelse var, att JHans Höggrefliga Excellence, uti dess till .Collegiurh Medicum afgångne skrifvelse af d. 129 Septembris förmenar, att vid den sista I operationen, som Hans Höggrefl. Exc. sjelf Tbehagade att bivista, och Kongl. Gardies Feltskiähren Mr Judolph Hodders opererade Ipå Tukthusfången, skulle varit begånget något förseende; besynnerligen att man honom såsom en gammal ock till åren kommen karl sine oblatione, c. c. har velat curera, der Jhans åkomma likväl af sådan beskaffenhet skall varit, att han utan lifvets tillsättande på det sättet intet stått att hjelpas till rätta, hvilket Oculisten Gerhart Öltkens på det högsta skulle sustinera; och derför H Höggr. Exc. begärer, att sådant måtte komma under Collegii Medici ompröfvande, om bemälde fånge genom operatorens oförsiktighet är omkommen, eller om sådant skett genom någon annan tillslagen accident; undrandes H. H. Exc, sig högligen deröfver, att man nu vill curera den åkomman på det maneret, som Coll. tillförende förkastat i ett sitt skrifvelse af d. 18. Sept. 1692, lijka som det intet hade på sig, att genom ett prof förspilla ens menniskias lijfw. Till hörsamt följe af denna öfverståthållarens begäran berättar nu Collegium sig hafva anstält en noggrann undersökning om förloppet vid i fråga varande operation, och dervid hafva befunnit den samma både ratione operantis och ratione subjecti hafva varit lagligen och väl anställter, hvadan Coll, tagår sig anledning till sådana yttranden, som Öltkens famlande i mörkret och att han sig grofveligen försedt i detta måhl, att han föga är wahn vid sådana operationer m. m. dyl. Vidare tillägger Coll.: och är sådant ej främmande att ehuruväl operationen lagligen och väl sker, patienterne ändock kunna sätta lifvet till, när som invärtes och obekante kroppsens svagheter dertill gifva orsak... Skulle man nu derföre strax tillskrifva Chirurgo felet... och ogilla operationen derföre, att hon ej lyckeligen lyktas, vore det mycket obilligt, ock komme många vackra experimenter (hälst in Chirurgicis) aldrig uti dagsljuset; därest likväl på andra orter såsom i Frankrike, uti hospitalen de Dieu och Charite, hvarest de äro mest idkesamma att exercera Chirurgien, och derföre dageligen nya handgrepp försökas, aldrig dömes af utslaget, och således förkastas operation, eller tadlas operanten, så länge allting är förnufteligen påbegynt och förrättadt, hvilket också i förra tijder i lijka måtto här hos Oss är vordit i akt tagit (obs. här förekommer det faktum, som vi velat framdraga i ljuset, till sakkunniges vidare ompröfvande) då som A:o 1674 på K. Maj:ts befallning, experimenterades på en barnhuusfånge nämbder Rödhår, den då nyss påfundne blodstillningen, som fuller då första gången intet lyckades, emedan fången med convulsioner måste sättia lijfwet till, men derföre Chirurgi ej blefve blamerade, utan befalltes samma experiment ett hallfft åhr däreffter andra gången frästas hvilket då lyckeligen angick. Misstaga vi oss, när vi uttyda det ofvan anförda på följande sätt? 1) Att Chirurgi ville försöka en ny operation, som dock ansågs farlig. 2) Att derföre det första experimentet ansågs böra göras på den arme Rödhår, hvilken, såsom varande en barnhuusfånge, och dertill af en betänklig hårfärg, uppenbart vore en anima vilis. 3) Att man dock ansåg säkrast att utverka Kongl. Maj:ts befallning till experimentet, på det att, i händelse af olyckligt utslag, Chirurgi ej måtte blifva blamerade. 4) Att Chirurgi, trygge genom Kongl. Maj:ts bref i fickan, för att få försöka den nyss påfunne blodstillningen hos Rödhår framkallade en liten blödning, hvaremot han, såsom anima vilis väl ej med skäl bör kunna hafva något att invända. Ty föga sannolikt : är att Rödhår förut hade ett så för experimenterande beqvämt blodflöde, att det lemnade tid att hos Kongl. Maj:t utverka en befallning om sättet för dess stillande. 5) Att således en verklig vivisection å menniska här företogs, i vetenskapligt ändamål, som kanhända endast derföre fick sådan olycklig utgång, att Rödhår möjligen hade någon cinvärtes och obekant kroppsens svaghet, hvarför han tydligen egde att skylla sig sjelf, men ingen annan. En annan förklaring är dock möjlig, vi veta det väl. Kongl. Maj:ts befallning kan hafva innehållit, att, derest fall af blödning hos fånge inträffar, då skulle den nya metolen försökas. Men denna förklaring förefaler oss dock mindre trolig. För den, som önskar att veta hvad Coll:ii oref för öfrigt innehåller, bör kanske nämnas, att det just ej innehåller något annat irkvärdigt, än att Coll:m gör sig den goda rsäkran, att fv. Sthllaren varder sådan nåd och zele också låta förspörja hädanefter ;mot andra mångahundrade, de der af oförne medicastris, qvacksalvare, Landtlöpare, käringar o. dyl oförståndige, obarmhertelisen blifva om lifvet bragte; samt att det är indertecknadt sine dato af: Urban Hiärne, Joh. Mart. Ziervogel, L(?) Micrander, And. Vallant, Joh. van Hoorn och Jac. Frid. Belon. SR pen basnmannntnnite— rea —— OO HH ÄR Fe ft cr Å sv fr