CHC KOM: Nej, Sir, Karlen har ratt, arbetet kan inte bli gjordt. — Hvarför icke då? Har ni inga andra skrufvar? — Jo, der nere finnas hur många som helst, men de få ej användas utan särskilda order, de skola reqvireras i vanlig ordning. Men om ni vill vara god och skrifva ett intyg om behofvet af skrufvarne till öfververkmästaren, så skrifver han en reqvisition till vakthafvande officern, som reqvirerar hos verkstadschefen, och så får jag påskriften att jag eger rättighet att utlemna de två skrufvarne — Men till det der går det ju åt flera dagar. Hur mycket kosta de två skrufvarne?, — En penny stycket, sir. — Den förstnämnde civile tjenstemannen, som ej var slaf af systemet, tog upp två pence ur fickan och saken var arrangerad om en stund, utan reqvisition, intyg, påskrifter, bokföring o. s. v. När nu samma omgångs-system tillämpas på en arm i fält och dess rörelser och man beräknar förlusten af tid, det besvär som derat följer och äfven kostnaderna, så kan man ej undra på att mulåsnorna i Abyssinien ej fått några seldon, utan att dessa befinna sig i England eller i Aden eller i Bombay eller på hafvet. Men vi säga ej härmed att felet ligger hos dem som sköta statens angelägenheter, utan felet ligger hos vårt departementala omsvepssystem; detta system är heller icke egendomligt för arme-departementet ensamt, det vidlåder gudnås alla våra departementer. Men desså blunders i Abyssinien böra väl ändå kunna bidraga till åstadkommandet af en departemental reform. To be or nob to be — special constable, det är den fråga som för närvarande bränner Londons manliga befolkning, och antalet af de medborgare, som vilja deltaga i afstyrandet af feniernas ofog, ökas med hvarje dag. Att bli amatör-poliskonstapel, säger en kronikör i en London-tidning, är lika mycket modernt som det förr var att bli frivillig skarpskytt. Det torde ej dröja länge förr än hvarenda londonnare blifvit förvandlad till special, så att det inte finns någon enda menniska vidare att arrestera. Man påstår att fenier, draperade i patriotismens kappa, aflagt ed inför myndigheterna och blifvit specials för att särskildt ha vaksamt öga på polisen. Iden är sinnrik nog eller hur? Man säger också, att en hel hop unge män, beundrare af det täcka könet, ha begagnat sig af tillfället och inskrifvit sig bland hufvudstadens polis blott i den afsigten att kunnå få beskydda unga damer, som sent på natten nödgas gå hem från baler och supter. Kom sedan och säg, att galanteriet försvunnit från jordens yta! För öfrigt är det väl ingenting som kläder en karl så mycket som battongen. Se bara på unga Picknick med sina attributer som special! Han marscherar som en karl, hvilken är fullt medveten af sin roll som engla-vakt. Vackra ögon fästas på honom med uttryck af tacksamhet; man visar på honom med rosenfingrar och mamma stöter till Mary med armbågen och hviskar i hennes öra: Mitt barn, se der en som beskyddar enkor och faderlösa! Men vi böra ej skämta öfver den allmänna ifvern i dessa tider af ängslan och oro att svara på regeringens vädjan till alla goda j medborgare att göra polistjenst. ; Men kors hvad vår ordinarie polis blifvit! artig i en hast, sedan de nya polismännen tillkommit. På min väg hem om qvällarna ! brukar jag möta en polisagent, som oförän1 derligt yttrar med iskall ton: Good night, sir In Men sedan de nya konstaplarne börjat : vanka på Londons stenläggning har polis-! mannen ifråga börjat säga sitt god natt pålq ett ytterst artigt sätt, ja han yttrar till och ! med några ord om det ruskiga vädret. Han s misstänker mig tydligen för att vara en spe-s cialb. Det ärju smickrande? När man emellertid tänker på att i London ensamt finnas femtio tusen specials, så jl förlorar denna titel mycket af sitt behag. 7 Till och med under denna omstörtnings-epok, ) c då sjelfva kejsaren af Abyssinien, irländare l till födsel och fenier af öfvertygelse, döljer under namnet Theodorus sitt verkliga familje-t namn: The ODorus — till och med underr denna omstörtnings-epok, säger jag, ansern man dessa 50,000 specials vara ett em-f barras de richesse. Efter all möjlig om-jn sorgsfull beräkning finns det inte mer än ette hundradetal farliga fenier i London och så-f ledes 600 specials och ordinarie polismän k för en enda fenier! Detta bör väl något så!e när kunna lugna sinnena, tyckes det. Uv I Pariser-Figaro läser man i dessa dagarÅ bland råclamerna en storståtlig anmälan af genuin svensk caloric punsch, belönad med silf-1 vermedalj på expositionen 1867. Denna belöning — står det i reclamen — godkännes af amatörer af god likör; den svenska punschen är nu en vogue på de förnämsta cafter i Paris. I markisinnan Maubreuils rättegång mot, sin bror, Jean Schumacher, som mot systern Nn lossade två revolverskott, har domstolen nu d afkunnat dom. Den unge mannen dömdesls till 20 års tukthus. Den Maubreuil-Schuma, cherska affären är härmed ej slut, ty den e äfventyrlige markisen har till vederbörlig ort ingått med anhållan att bli skiljd från sin 7 hustru. Herrar Rouher och Lavalette, f. d. inrikesministern, infunno sig nyligen, berättar en Parisertidning, på mairiet 1 arrondissementet för att anmäla födelsen af hr Welles de Larn vallettes yngsta son. — Ert namn? frågade ln skrifvaren den förstnämnde af de begge herP rarne. — Rouher. — Hur skrifves det? —Jh R-O-U-H-E-R. — Hvad är ni för slag? — Jag är minister. — Minister... hvad för1e sorts minister? -— Statsminister. — Hvar bor ni? — I Louvren. — År ni någonting ist Hederslegionen? Icke sannt, tillägger tidnin2 sen, det är ju hårdt, att när man går och gäller för Frankrikes stöd, för majoritetens besvärjare, bli behandlad ungefär som en skoputsare af en sudder till skrifvare hosg mairen, . gi Un mot dröle till slut ur franska tidningen d Corsaire: LI Monsieur och madame sitta i salongen framör den flammande kaminen, de njuta afoc rmen och göra upp planer för framtiden, vi — Ja, min söta engel — säger monsieur öl ned en suck — när endera af oss dör, så! vosätter jag mig på landet! 5 sk Stycken ur vår sedeoch X odlingshistoria. vi Vv