STOCKHOLM den 23 Jan, i — Motionsflödet, som äfven denna riksdag syes blifva ganska ymnigt, tillväxer naturligt11 is i den mån den numera kort tillmätta wotionstiden närmar sig sitt slut. I dag har tt stort antal motioner blifvit afgifnai båda amrarne, utan att vi dock se oss i tillfälle tt för dem nu redogöra, enär i andra kamvaren motionernas innehåll blott i största orthet angifves och de derefter i de flesta fall medelbart begäras på bordet, under dev man i örsta kammaren visserligen fortfar attläsa dem sin helhet, men kammarens flesta öfriga leda-c nöter derunder äro inbegripna i så lifligalt .onversationer, att det praktiska resultatet i! t i rr f de olika förfaringssätten blir för åhöraren ngefärligen detsamma, att man nemligen får öga eller intet reda på hvarom fråga är. Vi skola emellertid i nästa nummer meddela ullständiga förteckningar på de i dag i båda kamrarne afgifna motionerna. Dagens märkligaste försteelse inom rikslagen är otvifvelaktigt justitiestatsministern rih. De Geers uppträdande i första kammaren emot dödsstraffets afskaffande för värvarande. Detta uttalande, med hvilket h. exc. brutit den fullkomliga tyst-l: nad, i hvilken han insvepte sig under lenna stora angelägenhets Dbehandling vid förra riksdagen, har, efter hvad vi erfarit; väckt en smärtsam sensation hos en stor del af riksdagens ledamöter, och skall icke undvå att i hela landet framkalla samma in-: ryck. Säkert skall man med lika mycken ! förvåning som bedröfvelse förnimma från detta håll den satsen förfäktas, att sträfvandet att befria samhället från dessa upprörande skådespel, som visat sig på intet sätt medföra det dermed åsyftade ändamålet afhållande från brott, skulle hafva sin grund I något ädelmod mot brottet.. Den öfvertygelsen är lyckligtvis numera ganska allmän och ganska fast rotad hos svenska folket, att det just är omensklighet mot samhället — för att här låna äfven andra delen af den af h. exe. citerade Napoleonska satsen — att i dess namn och inför dess ögon tillämpa ett straff, som står i så uppenbar strid mot grundprinciperna i hela den moderna brottmållslagstiftningen och i sjelfva verket icke medför någon annan frukt än den gorgliga, att bidraga till den åskådande menighetens förvildande och qvarhålla densamma på en ståndpunktaf råhet och barbari, som man eljest söker med alla medel öfvervinna. Vi beklaga slutligen detta uttalande såsom i hög grad egnadt att undergräfva förtroendet till en minister, hos hvilken landet onekligen står i stora förbindelser, och hvilken det så erna skulle ha sett fortfarande gå i spetsen ör genomförande af de reformer, af hvilka vårt samhällsskick och våra lagar äro i behof. Andra kammaren har i dag bifallit herr Björcks framställning om nedsättande af ett särskildt utskott för handläggning af hans motion om styrelseverkens ombildning. Inbjudningen till första kammaren om tillsätthihg af ett särskildt utskott för kommunalfrågans behandling, kom der icke i dag till afgörande, utan beslöt kammaren, att ärendet skulle sättas främst pa föredragningslistan till första plenum efter motionstidens slut. Hr Reutercronas i går väckta motion, att kommunerna skulle beröfvas de dem nu tillkommande bränvins-minuteringsoch utskänkningsafgifterna, hvilka enligt motionärens förslag skulle tillfalla kronan, framkallade protester från en mängd af andra kammarens ledamöter, hvilka erinrade dels om den mängd nyttiga och vigtiga företag, till hvilka kommunerna användt och framgent pösknat dessa tillgångar, dels om urspruhgiga afsigten med afgifternas anslående åt kommunerna, nemligen att inom dem väcka ett intresse för lönnkrögeriets förhindrande. I hr Jöns Pährssons motion om nedsättning i resekostnadsersättningen för andra kammarens ledamöter, instämde i dag flere talare, hvilka drefvo den ganska behjertansvärda gatsen, att om man ville hushålla, så borde man börja med sig sjelf. Hr Ridderstad fästade dessutom uppmärksamheten på, att äfven arvodet för andra kammarens ledamöter var temligen drygt tilltaget. Med de fastställda priserna på restaurationen i sjelfva riksdagshuset kunde man lefva ganska godt för 2 rdr om dagen, och talaren ansåg derföre att ett arvode af omkring 6 rdr om daen, hvilket var det: vanliga under den tid ommittenterna sjelfva betalade arvodena, vore alldeles tillräckligt. Yttrandet framkallade bland kammarens ledamöter ett temligen allmänt mummel, hvars betydelse vi icke tilltro oss att bestämdt angifva, men som icke tycktes oss ha karakteren af ett instämmande. Då riksdagsordningen bestämmer arvodet för kammarens ledamöter, lärer deras benägenhet för besparingar i denna del ej för närvarande komma att allvarsamt sättas på prof. Intressant skall deremot blifva att denna gång erfara resultatet af frågan om reseersättningarne. Innan vi lemna detta ämne, böra vi slutligen såsom högligen efterföljansvärdt både för riksdagsmän och alla embetsoch tjenstemän, som åtnjuta reseersättningar, omförmäla hr Liljenmarks uppgift, att han icke ansett sig tillständigt att utqvittera större reseersättning vid förra riksdagen än hans resa verkligen kostat. r Benedicks motion om anslag till norra stambanans fortsättande från Upsala kortaste vägen till någon punkt på Gefle—Dalabanan, framkallade några anmärkningar frår anhängarne af Salabanan, hvilkas talan m såsom förr främst fördes af hr Murcn, som naturligtvis i denna fråga endast och allenast hade i sigte de norra orternas fördel och pstatens fördel. —Ltwrsn Andra kammaren har ytterligare til potarier antagit k. sekreterarne O. H. Risen