Rättegångs-och Polissaker. Sedelförfalskaren Mörtin var i dag från häktet upphemtad till undergående af ransakning å rådhusrättens tredje afdelning. Från poliskammaren hade åtskilliga, Mörtin tillhöriga, upplösta färger joate en flaska salt syra af rätten mottagits, och tillfrågades nu M. om tillkomsten deraf samt hvartill dessa saker af honom blifvit använda. Mörtin uppgaf att han köpt färgen i hr Hesselgrens färgmagasin i afsigt att begagna den till den af hans hustru idkade tillverkning af sockerbagerivaror, men som han funnit att färgen innehållit spansk gröna, hade han ej kunnat använda densamma till det nämnda ändamålet, utan behållit den hos sig. Saltsyran hade han köpt på ett apotek för att begagna i sitt yrke, urmakeriyrket. En tjenstflicka på hotell Riga, der M. varit boende, jemte öfverkonstapeln Bergsköld, som å polisvaktkontoret hållit förhör med M. omedelbart efter sedan han blifvit gripen, samt mekaniske arbetaren Lindqvist, hvilken sammanvarit vid två tillfällen med M., afhördes såsom vittnen, utan att kunna meddela något egentligt upplysande. M tin, hvilken, i motsats till sin förut gjorda bej nelse, nu söker att förneka så mycket som möjligt af hvad honom ligger till last, återfördes i häktet, sedan målet förklarades uppskjutet på 8 dagar, för inhemtande af vidare underrättelser från Upsala och Gefle samt för inkallande af fabrikör Hesselgren, hvars yttrande ansågs böra inhemtas om köpet af den ofvannämnda gröna färgen. — Förfalskning. Ett s. k. eget stadsbud, arbetskarlen Carl August Carlsson, boende i huset nr 7 vid Köpmangatan, stod i dag inför poliskammarens skrank, tilltalad för förfalskning. Han hade nemligen å ett bref, med hvilket han varit skickad och hvarpå stod tecknadt: brefvet är betaldt, framför sistnämndå ord skrifvit ett o, samt på grund deraf uppburit betalning äfven af brefemottagaren, som icke genast observerat förfalskningen. Carlsson, hvilken erkände det som emot honom blifvit angifvet, hvadan målet remitterades till rådhusrätten, tillstod derjemte att han icke tillhör någon ordnad :stadsbudskår, till följd hvaraf han förbjöds att, vid vite af 25 rdr, hädanefter begagna stadsbudsplåt på mössan, för att icke derigenom vidare kunna lura några flera.