Vi tro att de flesta vid genomläsningen af dessa stadganden bli helt snopna när de komma till den fjerde punkten och deraf finna, att hela reformen snart sagdt reducerar sig till ett intet. Vid läsningen af den första punkten måste man ovilkorligen tro, att K. M:t velat vidtaga en förändring, som redan länge varit af behofvet påkallad, och hvarigenom ledamöterna af konseljen — i likhet med hvad fallet är i åtskilliga andra konstitutionella länder — när de utträda ur ministåren återtaga den rang de hade före sitt inträde i densamma. Härigenom skulle många svårigheter undvikas; dugliga personer utan hög samhällsställning skulle kunna ingå i konungens rådkammare och derifrån återvända till förut innehafda befattningar, i stället för att en minister, som tröttnat eller som icke har representationens förtroende, måste qvarsitta 1 konseljen, tills man kan placera honom på en presidentstol eller förskaffa honom någon annan sinekur, som är öfverensstämmande med hans höga rang. Likaså vore en grundlagsförändring, som afskaffade den högre rangställning, som justitieoch utrikesministrarne ha framför de andra, i hög grad önskvärd. RR NESRICTETREIST